onsdag 26 mars 2014

2011 Långhelg!

5 dagars ledighet med Benjamin!
Behöver väl egentligen inte skriva mer...
Torsdag:
Jag skulle snabbt in på blomsteraffären..med benja i släptåg. Han lullar rundor o jag väljer en blomma till mamma. Jag ställer mej i kassan o ska få den inslagen o betala.
Jag lutade mej lite bakåt för att se va han gjorde inne i affären.
Han satt halvvägs in under en skänk och hade vällt en stor kanna med vatten.
15 l vatten över hela golvet o mitt i detta sitter en glad liten kille o plaskar!
Jag går in o hämtar honom o tänker fly. Tjejen i kassan tittar på honom o säger -Oj, blev det lite blött? Ja, men det e ingen fara säger jag o går..snabbt!
Måtte jag hinna starta bilen o komma härifrån innan hon upptäcker att hon måste ringa anticimex o fuktsanera stället!!
Fredag:
Storstädning i trädgården! Benja hade på något vis tagit sej in i bilen..en gammal Polo.
Innan jag fick ut honom hade han vevat ner alla rutorna, även den som inte går att veva upp igen, samt lämnat fina leriga spår i sätena.
Nåja, e det inte värre än så är det ju lugnt!
Ut med ungen, drar ut bandyklubban från avgasröret, stänger av varningsblinkersen o sätter mej i bilen för att köra o handla.
Först får jag stänga av all innerbelysning. Jag gjorde sen  misstaget att sätta på stereon.
Ljudnivån fick inte bara mina trumhinnor att explodera utan även båda högtalarna!
Efter 2 km inser jag att jag blinkat höger hela vägen. Bestämmer mej för att testköra stereon ändå o sätter på den. Den rasslar konstigt och ut kommer min helt nya Bruno Mars skiva..upp o ner!!
Företagsam liten kille det där!
Lördag:
Lämnar de stora barnen till sin pappa och hoppas på en lugn kväll. Benja kommer med en leksak som inte fungerar. Jag säger att vi måste byta batterier.
Han springer ut i köket o ska själv hämta dem i städskåpet.
Det blir väldigt tyst.......
Jag anar oråd och går ut till honom. Ser honom inte men hör honom..pysslandes ..instängd i städskåpet. 
Jag öppnar dörren o där står han med barnens vitaminburk i näven o mumsar glatt!!
Jag får ut det han har i munnen, sätter honom där han inte kan hitta på något ( fråga inte) o ringer 1177 mest för att kolla så det inte är farligt.
Efter ett par vidarekopplingar och ett långt samtal med giftinformationen kunde vi slappna av o hålla kväll ..Phhuu..Mamma vill oxå ha piller!!
Söndag:
Avslutar helgen på Maxi m mamma..och Benja!!
Ett snabbstopp vid frukten resulterar i att han hittar en ställning med plastpåsar.
Han tar den första o när jag säger Nej, så drar han iväg med plastpåsen. 
Det är nu man hoppas att den går av men ack nej. Den satt fint fast i 40 andra påsar som på rad följde Benja som ett brudsläp 10 m in i affären innan jag fick fast honom.
Han, och några få åskådare tyckte det var fantastiskt roligt .
Det tyckte inte jag, svor lite för mej själv o undrade om folk skulle reagerat om jag använt  påsarna för att binda fast honom i vagnen!






 

 

tisdag 25 mars 2014

Maj 2011 Tove-Bloopers

Jag e mycket väl medveten om att  jag borde tänka på vad jag säger o absolut inte säga vad jag tänker..men ibland så ..tja..hjärnan har semester..ganska ofta!
Jag får bjuda på det.
Det finns ganska många gånger jag suttit med skägget i brevlådan men vid 2 tillfällen borde jag nog krupit ner i brevlådan och blivit där!
Första tillfället var när Linnea var nyfödd o vi befinner oss kvar i förlossningsrummet på BB. Detta är 15 år sedan så det är egentligen preskiberat!
Har man haft värkar i 37 timmar o slutligen blivit tångförlöst o däremellan hotat till sej ALLT i drogväg så får jag helt klart skylla min kommentar på mitt dåsiga och drogpåverkade tillstånd.
När jag äntligen får ha Linnea hos mej säger sköterskan att hon har tvättat naveln på Linnea och påpekar att det är viktigt att det inte kommer bajs där!!
Jag tittade på henne o min hjärna domnade bort en sekund för jag bestämmer mej för att fråga.
Kommer det bajs ur naveln?
Linneas pappa tittar oroligt på mej och undrar va fan dem gett mej!
Sköterskan tittar oxå på mej ( funderar säkert på om hon ska blanda in socialen redan nu) o svarar Nej..nej det gör det inte men det kan komma upp från en välfylld blöja.
Ja, jag menar det säger jag o tänker att det e nog inte läge o be om mer syrgas!
Jag vet ju att det INTE kommer bajs ur naveln på spädbarn men ..ja..

Andra gången var på Å&R där jag jobbar nu.
Jag sitter en helgdag o får syn på ett par som vankar fram o tillbaka vid staketet i ena kameran o tittar in på vårt område.
Terrorister tänker jag och tar en slurk kaffe till.
Då ringer telefonen. Det är en dam som säger att hon står vid grinden med sin man. Deras hund har smitit och dem undrar om dem får komma in o se om de lille hunden lyckats ta sej under staketet.
Visst fick dem det och efter en stund kommer dem upp till mej..utan hund..men tackar för hjälpen.
Efter en stund knackar en kille på min vaktlucka o säger.
-Vi ska ha en bobcat härinne som ska hämtas! 
Jag lyssnade inte jättenoga (inte för att det hade hjälpt) o satte det i direkt samband med den försvunna hunden o säger...
Jaha, är den oxå lös på området?!
Han tittar osäkert på mej ( I get that alot), skrattar lite o säger Nej, den ska stå vid någon grind!
Vid någon grind säger jag o börjar ana oråd varpå jag frågar
-Det är inget djur va?
Nej, svarar han o drar en lång utläggning om vad det är. Jag hörde bara ordet maskin sen lyssnade jag inte längre utan försökte tänka ut den bästa bortförklaringen men misslyckades totalt.
Kände hur han osynligt stämplade mej i pannan med "KORKAD BLONDIN"
Jag öppnar grinden, hoppas han hittar sin j*vla maskin o hoppas att jag aldrig behöver träffa honom igen..NÅGONSIN!!
Vill bara till mitt försvar säga att börjar man snacka om bobcatter mitt i det  försvunna hund  scenariot så får man väl räkna med missförstånd..eller?
Lodjur heter ju faktiskt bobcat på engelska o ett sådant hade ju kunnat ..vara..tja..löst på området..kanske!


 
 

söndag 23 mars 2014

Maj 2011 Maginfluensa

Benja blev magsjuk på skärtorsdagen. Trodde först att det var all grus han stoppat i sej på dagis. Det är en sak att han äter lite grus..en annan när man måste ha hjälp av en metalldetektor och en grävskopa för att lokalisera honom i sandlådan. 
Men tji fick jag när vi andra oxå insjuknade en efter en.
Maginfluensa är ett märkligt tillstånd.
Mest dåligt mår man precis innan den 1a kräkningen. Och just den där första kräkningen är rätt behaglig. Jag blir alltid lika imponerad av hastigheten som maginnehållet kommer farandes i !
Vilka "mag"iska krafter kan på bara nån sekund skicka upp en liter matrester genom metervis av tarmar. Högtryckstvätten kan slänga sej i väggen!!
Sen blir det lixom inte mer o man tror i nån kvart eller så att det nog e över nu, det blev inte mer än så..Skönt!!
Sen kommer obehaget krypandes o man inser att så var nog inte fallet.
Magen är inte klar..mer ska ut. Det som är mest imponerande med 2a kräkningen är att det dyker upp rester från mat som man åt för flera dagar sen..förbluffande intakt?!
Inget man dock funderar så länge över..
Kräkningarna 3-5 är ganska olustiga..ett par minuter efter kaskaderna ser man ljuset sen blir allt nattsvart igen.
Detta måste vara en av de mest förnedrande ställningar man kan befinna sej i!
På toa, sittandes på knä framför toastolen, bedjandes till gudar som man inte tror på att det snart ska vara över samtidigt som man klamrar sej fast vid klosetten med pannan lätt vilandes mot ringen.
Man ulker o ulker, kroppen står spänd som en båge och det enda positiva i detta läget är att magmusklerna jobbar frenetiskt. Sen e det över igen..
Man svettas, ler lite o klappar sej själv på axeln för ett bra arbete, o torkar bort dreglet i mungipan. Konstaterar att resultatet av det hårda arbetet blev 1 msk galla! 
Allt detta för det lilla..
Resningen mot vasken åstadkommer både hjärtflimmer och yrsel. Skvätter lite vatten i ansiktet samtidigt som man undviker spegelbilden!
Tänker att nu är det väl äntligen över o glider ner i sängen igen. Svettningarna slår på 2 sek över till akut frossa.
Kräkning nr 6..den sista men mest förödande.
Samtidigt som man befinner sej i alla ovan nämnda faser så kommer här oxå en dödslängtan. Man vill dö helt enkelt. Någon får gärna komma in till en på toan där man ligger i fosterställning på golvet och bara avsluta livet. Det är en behaglig känsla för man har lixom gjort sitt...det finns inget kvar att leva för..
Det kommer ingen med avlivningssprutan så det e bara att krypa in till sängen igen.. somnar o vaknar flera timmar senare. Det ÄR över!! 
Aldrig har en rostad macka o ett glas nyponsoppa varit så gott..
Man har fått rutor på magen, gått ner 3 kg, lider av en akut vätskebrist men tuffar ändå till sej lite. Behövs kanske efter 10 timmars patetiskt spektakel!!
Det hela var ju faktiskt inte så farligt!! Det här kan vi absolut prova igen!
Hjälper Linnea genom halva natten när hon drar igång. Sen klappar hon mej på huvudet o säger- Sov du mamma, jag kan det här nu!
Hrm..varför var inte jag så positiv?? Eller så lärde hon sej att bita ihop av att höra mammas vädjande från ekot i klosetten...KAN NÅN HÄMTA HAGELBÖSSAN!!
 
 


torsdag 20 mars 2014

Kopia från Pontus blogg!!

Här är det då Pontus blogginlägg som kopierats över till min blogg.

Enjoy!!

Det är missarna man minns

Som jag nämnt tidigare på bloggen tappar vi en större kund i sommar där vi verkat i 35 år.
Inte kul, men det finns å andra sidan mycket kul att minnas. Trots att vi i stort gjort ett fläckfritt jobb under åren så går det inte att komma ifrån att vi lyckades med några bloopers på vägen.

Vi är ett bevakningsföretag och vår funktion hos kunden i fråga har bl a bestått i att sköta den bemannade vakten/receptionen vilket innebär en hel del olika arbetsuppgifter.
En fredagkväll ungefär en kvart innan jag skulle åka hem kom en budkille med tio fantastiskt fina landgångar från Ica Malmborgs i Lund. Jag frågade vem hos kunden som skulle ha dem och killen svarade att det är "ni i vakten". Nä, sade jag, vi har inte beställt något. Jo, det står här, landgångarna är till er och de är betalda. Wow, tänkte jag, det var olikt vår dåvarande ägare, men så oerhört trevligt!
Det var landgångar med råge till helgväktarna så jag tog med mig två hem och överraskade min dåvarande fru.
När vi sitter där hemma och smörjer kråset med landgångar, starköl och snaps så ringer min kollega som börjat sitt nattpass med en stadig landgång (dock utan öl och snaps). Han berättar att det kommit personal från kundens nattskift och frågat efter landgångar som deras chef hade beställt och som skulle levereras i vakten. Ridå.
I stället för att njuta vidare fick jag ringa till avdelningschefen i fråga och förklara läget, be om ursäkt och se till att de uppätna landgångarna ersattes illa kvickt. Helgen började bra, men det höll inte länge.

En annan sak vi gör är att skriva in besökare. En kort period hade vi ett system där besökaren skrev in sig själv, men för det mesta har vi ombesörjt inmatningen. Ibland blir det fel, det vanligaste är att man inte riktigt hör och så får namnet en märklig stavning men ett par gånger har väktaren låtit tankarna fara iväg och då kan det bli riktigt kul. Min far lyckades t ex få en Lennie Svensson till Lennie Norman och min kusin Tove fick en tekniker vid namn Milton Castro till, ja just det, Fidel Castro. Förvirrade har de stackars besökarna tittat på sin namnbricka och sedan på vakten och sedan mumlat: Ehhhh...så heter jag inte. Jobbigt.
Häromdagen slog det slint hos min i övrigt excellenta kusin Tove igen och ställd inför en dansk medelålders manlig besökare som presenterade sig som Ulrik så frågade hon artigt "Förlåt sade ni Ulla?" varvid besökarens svenska sällskap skrockade fram "Hyggligt!". Jag var på plats och fick drypa in i receptionens inre rum för att kunna lägga mig på golvet och skratta.

Tack för det Pontus. Jag kan då göra ett litet tillägg ang min farbror Lars, som var min chef under de första åren i företaget och ronderade på fabriken.
En liten knapp på väggen fångade hans uppmärksamhet och av ren nyfikenhet tryckte han på den. Inget hände så han ronderade lungt vidare.
När han lämnade byggnaden möttes han av polisen med full styrka utanför. Då han inte hade ID med sej eskorterades han av polisen över till vaktburen där vår kollega fick identifiera honom.
Jag kan säga att vår kollega var RÄTT sugen på att säga att han aldrig sett galningen förr !!

Kroon Security- Det unika bevakningsföretaget!!

tisdag 18 mars 2014

Jag skulle bara... April 2011

En klassisk "jag skulle bara" dag!
Hade jobbat 06-14 denna söndag. Skulle på kalas hos svärföräldrarna kl 15.30 så det var inga problem att hinna med gymmet först!
Väl nere i gymmet på jobb blev mina 10 min på trappmaskinen helt plötsligt 40 min så redan nu e jag stressad. Kastar mej över maskinerna o tar sen en välförtjänt paus i bastun! Nu blir det att duscha ganska snabbt om jag ska  hinna.
På jobb ligger damernas dusch i ett litet förråd INNE i killarnas omklädningsrum.
Jag låser in mej där om möts av en syn i duschkabinen..ser ut som en mina detonerat i brunnen o spridit hår o sekret-rester från en mindre släkt på botten av kabinen..eller så har någon gjort ett tappert rensförsök o misslyckats BIG TIME!!
Moraliskt dilemma!
Ska jag ställa mej o bli "ren" när jag trampar runt i andras kroppsrester eller ta tag i problemet?
Så..iklädd endast handduk tar jag tag i det o resultatet blir därefter. Det blir stopp i röret o runt flyter det en massa död hud, gammalt hår o lite annat smått o gott.
Himmelriket för en labtokig testanalytiker!
Jag tror tom att något rörde på sej!
Klockan tickar o jag har bara 2 val kvar.
Skita i att duscha efter 60 min träning, bastu o ett gyttjebad i andras hudavlagringar eller inta killarnas duschar. Valet är enkelt!
Jag smyger, iklädd min handduk, in till killarnas rum, och har en förhoppning om att jag snabbt ska kunna gömma mej bakom ett draperi o karateduscha!
Jag står tyst ett tag o tittar på killarnas duschar... 6 st bås..UTAN draperier!!
Agera snabbt!!
Jag slänger handduken, kastar mej in i duschen & håller alla tummar att det inte ska komma någon. Duschar i ett tempo som gör mej mer svettig än ren men nu bryr jag mej helt enkelt inte om det längre.
Pustar ut i min handduk o försvinner in i min egen lilla vrå igen. Sminkar håret, borstar kläderna o är klar!!
Springer ut till bilen när maken ringer o frågar var jag blir av? 
5 min säger jag med andan i halsen o sätter mej i bilen utan AC. Solen har inte visat sej på 6 månader men idag lyser helvetet mer än någonsin o det är 80 grader i Polon.
Det tar 2 min att köra från jobb till kalaset o jag parkerar bilen.
Automaten tar inte mitt kort o jag måste leta fram mynt. Slänger jackan på marken, ställer väskan på jackan o sitter sen på knä på asfalten o rotar efter mynt.
Helt normalt!!
Jag får en biljett o lägger den i bilen. låser o ska bara kolla så att den syns.  Den är BORTA!! Hur fan är det möjligt tänker jag med en puls på 180.
Fram med nycklarna igen, öppnar bilen o ser att den kasat ner vid framrutan.
Tar ett par djupa andetag, fuktar fingret o får upp möget! Slår igen dörren väldigt försiktigt vilket är en stor prövning med tanke på mitt tillstånd!!
Sliter åt mej jackan från marken som väskan står på..eller stod på..
väskan far runt och allt i den , vilket är en hel del, trillar ut på asfalten.
Är det någon gång man ska träffas av en blixt så e det nu.
Samlar ihop sakerna, samlar ihop mej själv så gott det går o springer upp till kalaset 20 min försenad och är ändå inte sist!
Jag står där, i mitt eftersvettande tillstånd ( som varade i 2 timmar) o svär lite över det som hänt när svärfar ( som jobbar på fabriken där jag vaktar ) säger
- Men damerna har ju fått ett helt nytt, eget duschrum, inne i gymmet bakom branddörren!!
RIDÅ!!!



 
 

torsdag 13 mars 2014

Akutbesök 2011

Jag var deckad av influensan så mina underbara föräldrar bjöd på lunch.
Jag tog  en liten vilopaus i pappas säng, det får man göra fast att man är 35 år!
Lilla Ante, tjock dvärgschnauser, ville vara med o busa lite med sin mjukis anka så han hoppar upp till mej.
Jag tar ankhelvetet i munnen (frågor på det?) och börjar morra o leka med honom. Skyller denna vansinneshandlig på morfinintaget i hostmedicinen!!
Hundjäveln hugger iaf mej såklart i läppen i ett desperat försök att  rädda sin anka från mina käftar. 
Jag släpper rätt snabbt och Ante tittar lite surt men nöjt på mej.
Jag konstaterar lika snabbt att jag blöder och det första som far genom mitt hypokondriska huvud är, inte som mamma som lugnt lunkar iväg efter lite papper,  utan när jag tog stelkrampssprutan senast. Jag börjar räkna och inser till min fasa att det är 26 år sen. Jag är inte bara gammal, jag håller dessutom på att dö just nu!!
Får experthjälp som säger åt mej att åka o ta den direkt!
GREAT, men Jaha..akuten en lördag eftermiddag i influensatider. Var la jag munskyddet som jag hållt på sen sarsepedemin??
Kan dock vara så att jag själv bär på den värsta infektionen, för trots min vaccination mot svininfluensan för ett år sen så är det säkert det jag haft i 2 v nu!
Jag åker in o ser till min glädje att att det bara sitter 2 patienter i väntrummet på akuten i Hässleholm. Man kan åka till Vänhem oxå men det e billigare så där sitter säkert allt pack med öron, hals & magsjukor. Jag betalar gladeligen 300 kr o sätter mej ner.
Ännu mer belåten blir jag när den ena patienten redan kommit in.
Kvar sitter en tant med näsblod...näsblod smittar inte!!
Det kommer in ytterligare en person o anmäler sej. Jag blandar lugnt 2 treo o tänker HA, jag var här före dej. Sen att han blöder ganska kraftigt från sin hand det bekommer mej inte. Det smittar inte heller. Han ringer någon o berättar att han kört omkull med sin cross? o slitit av fingret! Amatör!!
Mer hinner han inte säga förrän han kallas in..FÖRE MEJ!!?? Menar dem på allvar att hans avslitna finger går före min stelkrampsspruta?? Det finns ingen rättvisa.
Nåja,,tanten, hennes man o jag sitter kvar o tittar på varandra. Nu får även hon komma in..
Men åååhhh!! Hon kommer dock ut igen med bomull i hela näsan. Det klär henne!!
Sitter du kvar här än säger hon till mej!? Japp!! Vi börjar prata lite. Jag berättar för henne om min pappas näsblod, hur han fyllde vasken med blod, mamma fick ringa ambulans, hur dem brände kärlen o skickade hem honom, det sprack igen, ny ambulans o avslutade snyggt med att han blev inlagd i flera dagar med en stor ballong i näsan!! Tanten o hennes man är vita i ansiktet o gapar stort..Hoppsan..Jag är ju inte känd för min smidighet så jag försöker släta över det med att det säkert inte kommer hända henne o gömmer mej bakom en HäntExtra tidning!!
Nu kommer det in en med bröstsmärtor o rullas direkt in han oxå. HALLÅ!! jag håller faktiskt på att dö i stelkramp här!!
Efter en stund får jag dock komma in jag oxå. Innan doktorn kommer läser jag av rummet lite. Inser ganska snabbt att nästanten oxå varit här med tanke på blodbadet i papperskorgen.
Vilka luftburna blodsmittor finns det.. Luftburna blodsmittor?? Det e nog inte rätt svenska men det kan säkert ha ihjäl mej!
Doktorn kommer och babblar något om att sprutan varar i 30 år men att det är lite luddigt ang skyddet när det gått så lång tid. Han tror att jag nog klarat mej utan men ska ge mej den ändå för säkerhets skull..JA för fan..börja inte tveka nu. Ge mej skiten annars e jag död inom en timme. Jag är stel och krampig o jag har svårt att andas nu om jag inte får den!!
Sköterskan ger mej den o alla symptom försvinner på 2 sek. Hon babblar något om biverkningar..lyssnade inte så noga..kan inte finnas biverkningar med något som håller mej vid liv?!
Jag går där ifrån o önskar nästanten lycka till.
Det finns ju alltid någon som har det värre men hypokondriker borde stå överst på listan över vilka som kommer in FÖRST!! Före andning, blödning & chock.
Jag var ganska chockad, jag hade ..lite..svårt att andas o jag blödde ..faktiskt!

 

 


 
 
 

onsdag 12 mars 2014

April 2011

Känns rätt skönt att alla hysteriska saker inte bara drabbar mej, utan även min kära syster.
Här är det hennes dotter H, 2 år som står i centrum ihop med deras hund Viggo, en fullständigt galen, överaktiv mattjuv som lider av ADHD eller A till ÖD.
Iaf börjar det med att lilla H bajjar i blöjan. Syrran fixar det och bestämmer sej för att låta henne lufta rumpan. Alla småbarnsföräldrars största misstag!!!
Under tiden behöver hon släppa ut Viggo i trädgården. Hon får dock ha lite koll eftersom grannhunden löper o Viggo hoppar över staketet ibland.
Han springer fram o tillbaka vid staketet o ylar så hon bestämmer sej för sätta honom i linan i trädgården istället för o vara på säkra sidan..Härligt!!
På väg in i huset hör hon hur H skriker. Lilla H, som luftade rumpan har bajsat igen..i myshörnan på hennes rum. 
Låt mej beskriva myshörnan...mest för att jag tycker att det e komiskt!
En madrass på golvet i rummet med ett antal kuddar, nån filt och 1836 mjukisdjur!
Inte det bästa stället att rallybajsa på om man säger så..
Hon har bajs på kroppen, på händerna, på madrassen, på mattan samt på hälften av alla mjukisdjuren.
H placeras i badkaret utan vatten så länge.
Storebror A, 4 år observerar mammas stressade och stirrande tillstånd. Han tar tag i hund nr 2, Dante och säger till syrran. Mamma, Jag håller honom så att han inte äter upp bajset. Syrran tar tacksamt emot den hjälpen medan det slår henne att hon kanske ska titta till Viggo i trädgården.
När hon kommer ut har hundjäveln fått för sej att han ska fly trots att han sitter i en lina!!
Han har hoppat över staketet och precis i det ögonblicket när han graciöst svävar över staketet med tungan ute o tänker att HA..jag drar nu..DÅ tar linan slut!!
Han hänger på andra sidan staketet o kämpar lite skamset för sitt liv. Humor i min värld..Syrran var inte lika övertygad!
Hon springer ut och räddar honom genom att slita över honom på rätt sida av staketet, tar med honom in o ger H ett efterlängtat bad!
Dem sätter sej för att äta. Köttsås!! H har skeden full av köttsås när hon samtidigt som hon äter sjunger imse vimse spindel, o i det ögonblicket det är dax för "Upp stiger solen" kastar hon ut med armarna o skickar köttsåsen över hela den vita väggen. Mosters lilla tös! Syrran behåller lugnet och hundarna fixar väggen och det som hamnade på golvet. 
Dessa "rara" hundar har ändå bidragit till många skratt. Speciellt på syrrans 30 års kalas när hon öppnade dörren tårögd för att hundarna hade dratt i sej 2 plåtar hemmapizza..Ja VI skrattade alltså..hon skrattade inte alls faktikst, men köbepizzan var god!
En annan dag tar syrran o hennes barn en cykeltur till hennes svärmor i stan. Svärmor bor bredvid kanalen så det ska matas ankor först!
A blir lite trött på cykeln bakom pappa o slumrar till i sin stol.
Pappa ställer honom på marken o frågar om han är vaken. Ja säger A.
2 sekunder senare rasar en sovande A ner för slänten o hamnar i kanalen, och ytterligare 1 sek efter det är även hans pappa i kanalen för att fiska upp sin son som gjorde ett klockrent dyk med hjälm o allt.
A tyckte det var kallt men var mest brydd över sjögräset i munnen.
Svärmor måste iaf ha ett starkt hjärta som bevittnade kaoset från sin balkong.
Ankorna blev fresten utan bröd oxå!