Julblogg del 1

När jag var barn var julen magisk. Vi tog fram julgranen den 23e och julafton var alltid hemma med mamma o pappas julmat. Det var den känslan jag ville ge mina barn men det blir ju svårt när jag själv är skild samt svärföräldrarna oxå. Det blir uppdelat på många olika ställen, flera dagar i rad och barnen blir lika trötta på det som jag blir. Dem undrar mest" var ska vi öppna paket idag?"
Min syster tycker dock att jag förstörde tomten för henne. När jag var 4 och Emma var bebis skulle pappa vara tomte för första ggn. Han gick ut och köpte "tidningen" och kom tillbaka i en klassisk tomtedräkt. Jag skrek som en stucken gris, stortjöt och var panikslagen. "Tomten" försökte locka med de stora paketen men jag skrek och gömde mej skakandes under soffbordet. Pappa tog av masken o dräkten och jag lugnade mej lite men vägrade öppna paket.
Det blev aldrig fler tomteförsök efter det vilket syrran lite spydigt påpekar än idag. Men hon har också en dålig relation till tomten...
Mamma var aldrig den aggressiva typen så när hon hotade oss så var det allvar!
Hon hade köpt en stor keramiktomte med en el-lykta. Den kostade 1000 kr vilket var mycket för en tomte för 30 år sedan och hon var MYCKET tydlig med att hon var väldigt rädd om tomten och att vi skulle vara försiktiga runt den. Den stod i säkert förvar uppe på loftet.
Emma skulle upp där och hämta något. Jag och en kompis satt i mitt rum på nedervåningen. Vi hör hur Emma börjar skrik-gråta helt hysteriskt när hon kommer ner. Mamma försöker trösta henne men det går inte. Hon får inte fram ett ljud och får knappt luft.
Jag tittar på min kompis och säger att nu har nog syrrans kanin gått o dött!!
Mamma får till slut tyst på ungen och Emma snyftar fram att hon råkat knäcka huvudet av tomten och bryter samman på nytt. Mamma tröstar och börjar kanske inse att hennes tomtehot varit lite för aggressiva. Huvudet limmas på kroppen och än idag står den fint vid den öppna brasan varje jul.
Jag och syrran har lite tomte-relationsproblem att ta upp på en soffa i ett madrasserat rum!!
Jag kan ha förstört begreppet "julfest" för henne oxå. När jag träffade min dåvarande man var jag 22 och han var 29. Folket på festen var alltså i 30 års åldern. Jag tycker att det är dax för lillsyrran att följa med på en riktig fest och hon, blott 19 år gammal hänger med.
Lilla försiktiga, artiga Emma tar fylleslaget med ro tills, vi kan kalla honom Ronny 30+ gör entré. Ganska packad, skäggig & stor som ett hus i skinnväst, boots, glansig blick och med svajig gång .
Han får syn på Emma som ser skräckslagen ut. Han vinglar fram mot henne med ett konstigt leende och med rosslig mörk röst tittar han på henne uppifrån och ner och säger med fradga i mungipan
-ooohhh här har vi ju det lilla gotte-boret (godisbordet)
Emma är stel av skräck och jag får ta henne till säker mark. Det dröjde tills hon följde med nästa ggn.
Det finns ett par saker som jag måste göra innan december. Ta julkortsbilden är en av dem,
Julkortsbilden ska vara utomhus och alla barnen hotas och mutas för att medverka på bilden. I år fick jag lite tidsbrist pga stormar och dåligt väder så till sist var det inget att be för.
Mitt i stormen Gorm beslutar jag mej för att det är nu eller aldrig. Det är strömavbrott och bråte far omkring i vinden men vi ska ut och ta bilden. Ungarna muttrar något om att jag inte är riktigt klok men tar på sej tomteluvorna och sätter sej i trädgården. Brian håller krampaktigt i katten som oxå ska vara med. Lyktan slocknar 8 ggr, luvorna far av och grenar faller omkring oss men bilden tas och barnen och katten springer in till säkerheten. Julefrid på hög nivå!
Det är fortfarande strömavbrott framåt sena kvällen. Linnea är upprörd. En tonåring utan el eller vatten är ingen trevlig tonåring. Hon testar kranen i badkaret 300 ggr innan hon ger upp och vi alla lägger oss. Strömmen kommer tillbaka vid midnatt. Linnea har då lämnat kranen i badkaret i öppet läge! Detta upptäcker Martin kl 06.00 på morgonen. Den vattenräkningen skojar vi inte om!
Om det är en slump att tunneln vid stationen är full av vatten samma morgon låter jag vara osagt!
Det är oxå ganska lerigt i utomhuskrukorna när jag bestämmer mej för att byta ljungen mot julgranar och mossa. Benja är ute hos mej när jag gräver i krukorna. Jag tar de gamla ljungväxterna och kastar dem mot honom likt granater. Han tycker det är kul och dyker undan för dem. Det är bara rötter och de landar en bit ifrån honom så jag träffar aldrig honom. Till sist tar jag plantorna för att slänga dem på komposten. Jag står böjd över den när Benja kommer. Jag tittar upp samtidigt som han ska kasta en "granat" på mej! Det är bara det att hans granat består av ett kilo blöt jord och den tar jag emot i ansiktet med öppna ögon. Jag har tillräckligt med jord innanför ögonlocken för att kunna peela hornhinnan i ett helt år. Benja inser sitt misstag och sticker medan jag förblindad och tårögd stapplar mej in till badrummet för att högtryckstvätta ögongloberna och gräva ut jord med tops.
God Jul mamma!!
Under julen spenderar jag ett stort antal dagar med att servera julbord på Slottet. Det är sista året då krögarparet ska gå i pension. När jag går där hör jag hur det pratas om att dem ska gå i pension vid ett av borden. Jag kommer fram till bordet och det blir tyst tills jag går igen. Jag hinner dock inte långt förrän jag ser hur dem tittar på mej och viskar- Hon ser iaf inte ut att vara i pensionsålder!!
Fnys!!
På tal om pensionärer så har mamma bestämt sej för att sätta upp en liten hundskylt i stål vid brevlådan. Ja, det är en liten hund som sitter o skiter med texten "NOT HERE" .. dont ask!!
Iallafall så vet hon ju hur pappa kör så hon gräver en håla och gjuter fast den lilla skylten med cement. Borde ju räcka!
Jag kommer dit en dag och ser att skylten ligger ner. Jag ser att pappa varit ute och kört eftersom det är däckspår i marken och ÖVER den lilla hunden. Jag går in och frågar hur det är möjligt att han lyckas meja ner skylten trots att mamma cementerat fast den. Han nekar.... han nekar länge, ända tills jag får ut honom och visar däckspåren.
Men jag är inte förvånad. Han körde på en gran som hade vält i stormen och undrade vad det var som lät igenom hela Höör utan att förstå att det kom från hans bil. Han tankade utan att kolla men när han kom till Lidl var han tvungen att se vad som lät. När han körde över granen fick han med sej hela toppen, stor som en vanlig julgran och släpade den genom Höör. Konstigt sätt att ta hem granen på!!