onsdag 25 maj 2016

Blod, svett och dårar!

Ja som ni säkert vet så är jag volontär på ett katthem. 
En fantastisk upplevelse på alla sätt och vis.
Att få hjälpa dessa utsatta, vanvårdade och hemlösa små liv ger så oerhört mycket.
Man får lära sej att hantera vissa av katterna på rätt sätt. Misshandel och frakturer som läkt ihop fel utan vård gör att vissa har svårt att lita på oss människor och ömmar när man rör dem. Vissa tillåter inte ens att man rör dem. Man lär sej var deras gränser går och försöker bygga upp ett förtroende.
Vid ett pass i hemmet så skulle jag "bara" ta och placera lilla söta Diana i en kattbur för transport till sin nya familj. "Bara" sa jag det? 
En mysig liten tjej som inte gör mycket väsen av sej. Tills jag tar upp henne och hon får syn på kattburen. Jag håller henne med båda händerna och på bara 3 sekunder har hon lyckats strimla sönder händerna totalt.
Benja står chockad och tittar på. Aja, det e inte så farligt säger jag samtidigt som det droppar på golvet. Mamma, du blöder!!!!!
Nej då , det går strax över. Jag ger mej ut i köket och häller handsprit i de öppna såren.
Det är INTE skönt!! Det är för mycket för att sätta plåster på så jag lindar in det i lite papper och torkar av blodet på byxorna efter hand och fortsätter med sysslorna.
Diana tittar lite nöjt på mej. Jag intalar mej själv att hon måste ha en traumatisk upplevelse av kattburar, ungefär lika traumatisk som den hon gav mej precis. Det är därför jag läcker som ett såll.
Hon bet mej i tummen oxå och efter hand som jag går där blir den större och större.
Jag ringer vårdcentralen och berättar läget. De ber mej komma meddetsamma.
Jag åker dit direkt och sätter mej i väntrummet ann . Då inser jag att jag har långkallingar på mej.
Man är ju inte direkt finklädd när man skurar golv och rengör 10 kattlådor.
Jag har dessutom båda händerna inlindade och blodstänk på kläderna. Jag hoppas ingen märker mej och följer snabbt med läkaren när jag kallas in. Hon tittar dock på mej och jag måste säga något.
-" Du får ursäkta hur jag ser ut, jag kommer direkt från hemmet" 
  Hon sätter sej ner och jag känner att jag måste göra ett tillägg.
-Katthemmet..KATThemmet..inget annat hem!!
Jag får penicillin och går därifrån, omplåstrad och fin i mina blodiga kallingar och har en klar känsla över hur det känns att stoppa händerna i en köttkvarn, klädd som en uteliggare! 
Skam den som ger sej. Jag är snart tillbaka hos de fina små katterna. Denna gången har jag Benja, Linnéa och Viktor med mej. När vi är klara ber jag Viktor ta säcken med tvätt. Jag går ut med Benja i bilen. Han sitter och drar ut ludd från sitt jackfoder. Jag ber honom sluta med det i bilen. Viktor frågar var han ska lägga tvätten och jag ber han lägga den bak i bilen. Jag säger återigen till Benja att sluta sprida fodret i bilen. Viktor går bak, öppnar bakluckan och ska precis slänga in tvättpåsen när jag ryter till ordentligt på Benja. INTE I BILEN!!!
Viktor hejdar sej och frågar snällt var han ska lägga den då?
Nej nej, inte du!!! Du kan lägga den i bilen. Linnéa ger mej en ondsint blick.
Jag kör Viktor hem och tycker det är lite pinsamt att han trodde jag skrek på honom hehe 
Jaja, han överlever nog. 
Jag släpper av honom men glömmer att han har sin väska bak i bilen. Samtidigt som han ska öppna bakluckan lägger jag i backen och stackarn får hoppa undan. Han skrattar lite, tar sin väska och flyr in i huset.
Jag får lite panik och ber Linnéa smsa honom och fråga om jag körde på honom. Hon är arg som ett litet bi. -"Vad vill du att jag ska skriva?? Hej, Mamma undrar om hon körde PÅ DEJ???
Ja, skriv det!!  
Det gjorde jag inte..bara nästan. Phhhuuu!!
Mamma, du ligger inte på plus nu!!!!!!!!!!!
Väl hemma kollar jag om det finns post i lådan. Det finns det men jag orkar inte gå in och hämta nyckeln så jag försöker nå posten med fingertopparna. Det funkar ibland. Jag trycker handen i öppningen och fingrar på posten. Det jag inte räknade med var att min hand är ganska hal då den efter kattskötsel smörjs in med bakteriedödande salva för att hindra en infektion i de 20 småsåren.
Slurp säger det och sen sitter jag där med hela näven i lådan. Jag kan säga att det är inte alls lika lätt att få upp den ur lådan och innan grannarna ser mej har jag våldsamt ryckt upp handen med en liten svullnad och ett blåmärke som resultat. Tur jag går på penicillin redan..
Jag bestämmer mej för att övningsköra mycket med Linnéa så kan hon köra när vi hämtar Viktor.
Det jag får tjata mest om när vi kör är att det faktiskt är högertrafik i Sverige och att hon inte kan växla med båda händerna.
Jag fick nog lite hjärnsläpp när jag första gången hon sitter i en bil tycker det är en bra idé att hon själv kör upp bilen på uppfarten. Hon tar svängen runt häcken alldeles för snävt och när jag säger (SKRIKER) STANNA så har hon inte koll på pedalerna ännu och forcerar med sej båda soptunnorna en halv meter med en repa på dörren som är 5 cm bred och 2 dm lång och en repa i backspegeln som skräckslaget vek sej mot dörren.
Linnéa kör sin standard replik
Asså, detta var inte mitt fel!!  Nej, det var nog inte faktiskt. Hur fan tänkte jag där !!!???
I 2 veckor fick jag ställa bilen mot grannens häck eller mot tennisbanan för att inte Martin skulle se det. 
Tills den dagen då han skulle tvätta bilarna och jag fick krypa till korset.. järnvägskorset..
Det var lugnare på min tid när jag övningskörde med pappa och han sov som en stock i sätet bredvid eller läste tidningen.
Men det ska väl bli förare av henne med. Jag har ju klarat det fint. (kommentarer om det undanbedes)