torsdag 5 februari 2015

"katt"astrof!

Ja, vad kan hända kl 16.00 en vardagseftermiddag på jobb. Pontus kom in för en hemgångskontroll så vi sitter i lugn o ro och tar en kaffe. En entreprenör stannar i luckan och påpekar att en påkörd katt befinner sej på området bakom buren. 
Eftersom jag e djurvän ( oftast..eller jag var iaf det INNAN denna händelse ) ja, djurvännen i mej kan inte låta den ligga där. Vi ringer till ett par kattorganisationer samt djursjukhuset. Ingen e intresserade av detta så jag bestämmer mej för att själv ta katten o köra den till djursjukhuset. Det e mörkt ute så jag tar jackan och ficklampan o går iväg.
Jag hittar den ganska fort. 
Det är en kolsvart liten kattunge på ca 8 veckor och jag tänker att detta blir ju som att stjäla godis från barn!
Jag böjer mej ner och tar tag i den lilla livet. Stryker den på huvudet o säger att snart ska du få hjälp!
DÅ förvandlas denna lilla sockersöta varelse på 80 gram till en jävla ninja-puma med allvarliga pms problem. Den trycker in ALLA sina sylvassa klor i min hand samtidigt som den hugger mej som en intensiv heroinpåverkad kobra.
Vet inte varför jag fortfarande pratar lugnande med den?! Det e min själ ingen som pratar lugnande med MEJ och jag kan inte låta bli att undra om inte Steven Kings Jurkyrkogård saknar något!!!!
Jag får inte loss den från min hand och får till slut bända bort den med andra handen som får sin dos av stryk den oxå.
Katten far iväg o gömmer sej under busken igen. Den ser nöjd ut. Jag förstår ju att den e skadad och antagligen är livrädd men sök INGEN jävla sympati här massmördarmisse!! Jag försökte hjälpa dej och du tog nästan livet av mej. Youre on youre own missy!!
Jag skakar, är lite chockad och blöder från fler ställen än om jag gått en rond med Jack the Rippler!!!
Jag masar mej tillbaka till buren och Pontus tar direkt fram förbandslådan och plåstrar om mej.
Eftersom jag är, hrm, lite..hypokondrisk inbillar jag mej ju direkt att jag fått rabies. Känner hur den sprider sej i kroppen o visst har jag lite fragda i mungipan?!
Pontus försäkrar mej om att jag inte har det samtidigt som jag ringer 1177.
Sköterskan där påpekar vänligt men bestämt att rabies inte finns i Sverige men att man alltid ska söka läkare vid kattsår, speciellt om man blivit biten. 
Blev du biten också och gick det hål frågar hon?
Blev jag BITEN??? GICK DET HÅL???
Min hand som ser ut som ett durkslag!!
Jag får helt enkelt köra bort till jourvårdcentralen. Jag kommer in i väntrummet. Jag e plåstrad på båda händerna, har blodstänk på byxbenet och är dessutom väktarklädd. Folk tittar stort på mej och jag antar att dem tror att jag blivit knivöverfallen av nån best på 100 kg. 
Det får dem gärna tro! Känner mej tuff när jag sitter där, överfallen och allt..
Ni skulle se den andre.. hehe...hrmm..
Jag blir framkallad till luckan och förklarar väldigt väldigt tyst att jag blivit brutalt överfallen av en kissemiss på 80 gr. Jag får träffa en sköterska som tvättar &  lindar den ena handen och plåstrar om den andra. Hon säger att jag måste få en tid senare ikväll till doktorn för att få penicillin. 
Jaha, bara att inta gymmet på jobb sålänge. Det är inte helt enkelt att gymma med 2 st handikappade händer men skam den som ger sej. Det gör min själ rätt ont att bli genomborrad av tänder och det gör ont att grepa masikner och vikter. Jag ger upp o tar en dusch..eller va man nu ska kalla det. En avsköljning medan båda händerna sticker ut från draperiet!!
Tillbaka hos läkaren får jag en kur på 3 piller om dagen i 10 dagar. Tror behandlingen mot Ebola e mindre! Jag nämner Rabies ytterligare en ggn till doktorn..sköterskor i all ära men dem står inte högt i kurs hos en hypokondriker. Hon försäkrar mej om att det e lugnt och lägger ett nytt bandage. Mest för att hålla 7 plåster på plats. 
Stelkrampsspruta fick jag för något år sen när mammas hund bet mej i läppen när jag hade en leksaksanka mellan tänderna..dont ask!!
Dagen efter sitter jag på jobb och delar ut besöksbrickor med mina sargade händer. En kille från en elfirma frågar va fan jag har gjort och jag berättar om kattungen. Han skrattar lite och säger att han kan se om den ligger kvar och ta den till veterinären.
Jag påpekar att han behöver skyddsutrustning, en AK4a samt en 3-4 blodgivare...o det är inte till katten!
Jag fixar det säger han!
Ok, lycka till!
Det tar ca 30 min sen kommer han tillbaka. Dem har fångat katten i en spann och kör bort den till djursjukhuset.
Hans händer blöder som en liten vattenspridare och jag påpekar att han nog ska söka för det där.
Äsch, tycker han och ger sej iväg. Nåja, jag har varnat honom. Inte mitt fel om han dör i blodförgiftning!!
Nån månad senare är det dax för mej att gå fortbildning på väktarskolan.
Dag 2 placeras vi i grupper där vi ska berätta om det värsta vi råkat ut för som väktare o hur vi hanterade det. Någon har blivit slagen, någon har låst in sej i ett rum för att undvika en aggressiv galning och en har tom blivit beskjuten...sen e det min tur.
Önskar att jag blev beskjuten just nu..
Börjar starkt med att jag blivit överfallen, blödde o fick söka vård!
Fångar deras intresse för att sedan tappa det fantastiskt fort med min lilla kattungehistoria.
Jaja..det var stort för mej!! Beskjuten!!...Tsss..skrytmåns!!