torsdag 19 oktober 2017

No pain No gain!

Alla har vi väl någon gång varit i den situationen där vi utsatt oss själva för alldeles för mycket smärta helt i onödan. 
Jag har tre sådana tillfällen.
Nu så här i efterhand kan jag väl erkänna att idioti är den största ingrediensen vid alla tre tillfällena.
Första gången var jag 20 år och drabbades av ett magsår. Det i sej var väl ganska olustigt men jag fick snabbt koll på det och kan hantera det än idag.
MEN får man ett magsår så måste man genomgå en gastroskopi-
Det är när en svart slang, tjock som ett lillfinger med en kamera i slutet ska sväljas ner genom strupen ända ner i magsäcken.
Jag klöktes bara jag läste informationsbladet.
Där stod det oxå att man skulle vara fastande samt att man får bedövning i svalget för att det inte ska göra ont samt att lugna klökreflexen.
Sen får man inte äta på två timmar EFTER ingreppet. Jag ska göra ingreppet i Landskrona.
Där finns det ett McDonalds. Ni som känner mej vet att jag är OERHÖRT svag för McDonalds och jag säger till mamma som kör mej att vi måste äta där efteråt. Mamma påpekar att jag inte får äta efter ingreppet pga bedövningen i svalget.
Och visst..Jag kan ju fatta att det inte är så bra att dra en BigMac direkt efter när tungan ligger som en dö sill i käften och riskerar att följa med ner i magen alternativt bli strimmlad av mina tänder till ett färsliknande tillstånd.
Det finns bara ett alternativ här!!
Ja, säger mamma, vi tar med maten hem!
Nej, jag SKA ha McDonalds efter ingreppet. Jag får skita i bedövningen.
Sagt & gjort. Sköterskan förbereder mej för ingreppet och när hon ska lägga bedövningen tackar jag vänligt men bestämt nej! Förklarar att hamburgaren om en stund är viktigare än lite bedövning..ja menar.. va kan hända??
Oj, det var modigt säger sköterskan... Där borde jag väl ha anat oråd..
Sen ser jag den tjocka tv-sladden och klöks igen. Den är nog en meter lång men inte riktigt hela ska sväljas ner säger hon.
Jag läggs på sidan och får en öppen bettskena i käften för att inte kunna bita i slangen sen trycks den ner i halsen på mej. Svälj och försök hålla dej lugn säger idioten!!
Det gör vidrigt ont när den passerar svalg och hals. Väl nere en bit i strupen vill jag bara dra upp hela skiten i vild panik men jag blir tillsagd att svälja och svälja..
Jag får inte luft, jag klöks, svetten rinner av mej, ögonen rinner, näsan rinner. det rinner galla ur käften på mej. Jag skakar i hela kroppen i panik över vad som befinner sej i min strupe. 
Andas genom näsan säger galningen som penetrerar mej i halsen med en fucking trädgårdsslang. Näsan rinner och är täppt och jag vill mest strypa henne med slangen.
DÅ känner jag  hur den rör sej nere i min mage och jag kräks...med öppen mun ...och en slang i halsen..
Ja så här ligger jag en bra stund tills sköterskan tittat runt vad hon ska och drar ut slangen. Jag känner den hela vägen upp genom mage, strupe och till sist min söndertrasade hals. Det känns som om den tar alla tarmarna med sej upp. 
Jag hade blodsmak i munnen och såg ut som om jag haft maginfluensa i tre veckor.
Ja då var vi färdiga sa sköterskan.  Bra sa jag - Kom mamma, vi ska till McDonalds.
Jag sätter mej på McDonalds och med viss smärta i halsen äter jag den godaste BigMac:en någonsin.. SO WORTH IT!!
Andra gången var det alkohol inblandat. Alkohol & idioti är en förbannat dum kombination.
Mina kära chefer med respektive, Martin och jag var och bowlade. Vid ett tillfälle under kvällen fick jag för mej att jag skulle sabba Pontus slag. Så precis när han slänger iväg klotet tänker jag att jag sparkar bort det. Inga frågor på den tanken tack!!
Så när han slungar iväg klotet sparkar jag således på det. Ett bowlingklot flyttar sej inte..Ett bowlingklot väger mer än en fotboll...Ett bowlingklot krossar allt i sin väg..Inkl min ankel.
Jag nästan hör hur det krasar sönder i foten och jag kan inte stö på den.. Jag skrattar dock hysteriskt.. Pontus undrar va fan jag håller på med men skrattar hysteriskt han med . Det gör alla som var med.
Jag somnar gott men vaknar på lördagmorgonen av en stor, bowlingklotsliknande, blågrön fot.
Jag kan inte köra men inser att jag måste nog till en läkare.
En av deltagarna som var med under kvällen jobbade på ett djursjukhus och hade precis gått på sitt helgpass och bad mej komma dit för en röntgen. Hoppas detta e preskiberat nu...
Pappa fick köra mej. Jag vägdes in som en stor St Bernard och röntgades under lite märkliga former. Men inget brutet så jag fick ett godiskex, en klapp på huvudet och kördes hem.
Så var det då dax igen häromdagen.
Jag hade bestämt mej för att sätta in en p-stav. Det är alltså ett preventivmedel i form av en stav, ungefär som en tändsticka, som förs in under huden i underarmen.
Alla som någon gång blivit knipt eller klämd i huden på underarmen vet att det finns få ställen på kroppen som är så extremt smärtsamma som just där. 
Jag läste inte förberedelserna så noga heller...inte alls faktiskt.
När jag kommer dit frågar hon om jag haft embla plåstret på i 2 timmar för att bedöva området?
FUCK!! Varför läste jag inte bara instruktionerna...börjar inse att om jag svarar fel nu så måste jag antingen åka hem igen eller sätta mej i väntrummet i 2 timmer med ett jävla plåster.

Japp, svarar jag.. Det har jag!! ( Hur ont kan den lille staven göra lixom?)
Hon tittar på armen och påpekar att det brukar bli rött på området där plåstret suttit.
Konstigt säger jag, men det har varit på.
Jaja, då så säger sköterskan och lägger mej på britsen och tar fram skalpellen. Jag tittar på den och börjar småsvettas. -Då kör vi säger hon glatt och jag vet inte om jag ska nämna att jag inte har någon bedövning men håller käften.
Skalpellen skär upp ett snitt i min hud och jag kan lätt hantera den smärtan. Det känns som ett snabbt knivhugg men går fort över. HA tänker jag, Det var ju inte så farligt.
Bedövning..Tsssss
Sen ska då den här tändsticksstora staven tryckas in i detta blödande snitt och pressas en halv dm in under huden. MOTHER FUCKING SON OF A BITCH!!**PIIIIP***
Det gör så fruktansvärt ont men jag kan ju inte visa det.  Medan staven trycks in genom vävnader och kött och lämnar ett sårigt, trasigt, blödande sår efter sej känner jag att jag vill lämna detta jordeliv. Jag är klar!! Jag vill inte mer.  Väntar på att blixten ska slå ner i mej, en extrem jordbävning eller att ryssen anfaller. Vad som helst funkar bara vansinnet slutar.
Sen är det över..
Jag tackar glatt för hjälpen och stapplar ut i hissen något omtumlad..
Ser mej i spegeln. Jag är likblek och mår illa.( en BigMac hade suttit nu)
Står med ryggen mot hissdörren och ringer Brian för att hämta honom på skolan. Berättar för honom hur ända in i helvetets alla rövhåls **PIP**ont det gjorde. Vänder mej om och då har tydligen ett par med en liten flicka oxå kommit in i hissen.. Kan man skylla på smärtkoma??
Ångrar mina ordval och tar mej snabbt ur hissen.
Väl hemma googlar jag lite om ingreppet och läser då att embla-plåstret inte alltid är tillräckligt och att man då ger en lokalbedövningsspruta för att bedöva..Hrm...
Vilka mesar..🙈🙋💪























onsdag 4 oktober 2017

Sällskapsresan till Scicilien del 2

Har ni missat del 1 så finns den bland mina inlägg och heter något så otippat som
"Sällskapsresan till Sicilien del 1"
Efter 3 flighter vaknar vi alltså upp i paradiset.
Vi kom fram och somnade i mörker så det är svårt att beskriva synen när vi vaknade.
Solen slog emot oss från en klarblå himmel. Bakom huset var det ett bergigt och ojämnt landskap som bestod av gröna träd och vackra inslag av buskage, färglada blommor och stenar i alla storlekar. Så långt ögat kunde se. Den underbara trädgården bestod av diverse egenodlade frukter. Stora träd med aprikoser och citroner. Vindruvor hängde i klasar i det fina växthuset ihop med olika sorters frukter, oliver och kryddor.  Helena berättar om hur de gör egen olja, egen marmelad av aprikoser och annat gott av vad gården har att erbjuda.
Mitt i allt ihop hittade vi oxå 2 hundar, några katter, 2 grisar och ett gäng hönor.
Vi spenderar dagen i Scicli och på Sampieri beach. På eftermiddagen hänger vi på gårdsplanen med en Gin & Tonic där citronen plockades minuten innan samt en vintunna där man fyllde på glaset efter behov. Magiskt!!
Jag vet inte hur ofta det spelas fotboll på gårdsplanen men med 2 killar i farten blev det iaf så.
Brian & Benja går loss med bollen i den lilla sluttningen ovanför där vi andra sitter & chillar.
Helt plötsligt får Benja en sneträff och skickar in bollen i Aprikosträdet.
Det regnar ner aprikosfrukter som  inte är riktigt mogna ännu. Dem rullar förbi oss där vi sitter och Helena påpekar lite ironiskt ( hoppas jag )
Jaha, där rök årets marmeladskörd!!
Jag ger killarna en blick och dem byter till att klappa katten istället! 
Linnéa börjar klaga på smärta i fötterna. Jag frågade om hon smörjt in sej med sollotion när vi var på stranden. Det hade hon! Men inte fötterna.Jag tittar på hennes fötter:
Tänk er att huden har en färg likt mogna smultron med tusen små bubblor som lixom kokar lite där på huden. På håll ser det ut som om hon har ett par röda morgontofflor på sej.
Helena hämtar medicinlådan och börjar behandla hennes sönderbrända fötter. 
På kvällen kallar ungarna på mej. Kom och titta mamma!!
På väggen kryper en tusenfoting. Hade det bara varit en vanlig tusenfoting hade jag inte brytt mej men jag fylls av fasa när jag ser den. Den är nästan 1 dm lång och 1 cm tjock. Jag dör lite inombords och sover inte en blund på hela natten!!
Dels pga larven som kan strypa mej i sömnen och dels pga de rara små hönorna med en kalkon i spetsen som tydligen övar skönsång från klockan 3 på morgonen.
Vill larven tvunget strypa någon så är det helt okej med mej att den börjar i hönshuset!
På morgonen sitter vi i lugn & ro och käkar frukost. Vi hör att Pontus har vaknat eftersom det helt plötsligt låter som om han river hela toan.
Vi sitter tysta en stund och undrar vad som hände när han efter en stund kommer haltandes ut i köket. Han har lyckats snubbla på toan, bryta tån och dra ner duschdraperi med fäste, lister och stång. Men den Byggar Bob som han är har han lyckats få upp allt igen. Jag skulle inte sätta min lön på att det håller dock.
Helena och Pontus ska med tjejerna på kickboxningsuppvisning medan vi andra stannar hemma i solen.
Dem tar Pontus hyrbil. Jag hade inte klarat att köra på Sicilien. Det finns inga regler inga fartgränser och ingen väjningsplikt. Eller jo det finns det men ALLA SKITER I DET!!
Ett under att inte befolkningen är utrotad för länge sedan.
De ska följa efter "Mister" på hemvägen för att hitta rätt. Han kör som en racerförare utan dess like och bryr sej inte ett dugg om att Pontus har lite svårt att hänga med...sen är Mister borta.. Helena & Pontus ska nu hitta hem själva med varierande reslultat. Det blir lite irriterat och det svärs på både italienska & svenska. Tjejerna i baksätet börjar ifrågasätta när de kommer hem och vart de är! Till slut får Helena nog och utbrister
"FÅR MAN RÖKA I DEN HÄR JÄVLA HYRBILEN"
Det får man inte, vilket inte gör situationen bättre!!
Dagen efter spenderas på Sampieri Beach.
Benja upptäcker ett djur som heter sjöko. En mycket märklig varelse. Den är stor som en apelsin och helt geléaktig. Som en jättelik klump med slime. Kolsvart med ett snigelhuvud med spröt längst ut.
Benja håller den i sina händer och jag påpekar att han ska försiktigt lägga tillbaka den i vattnet igen. Benja går ett par steg och säger 
-Mamma!
-Ja, vad är det svarar jag liggandes i stekhet sol och njuter!
-Sjökon tappade huvudet!
-Okej, gubben det är jättebra...eller vänta lite nu..VA SA DU!! Jag far upp och går fram till honom. I hans händer ligger kroppen från Sjökon kvar och i sanden ligger huvudet.
-VA HÄNDE???
-Jag vet inte mamma, det bara trillade av. Titta mamma, den blöder lila blod.
-Trillade av?? ja jag ser Benja...väldigt fint..kasta ut den i vattnet nu så glömmer vi detta. 
-Växer huvudet tillbaka igen då?
-Ja det e väldigt bra med just sjökor..Att ...huvudet..växer...ut..igen..Vill du ha glass?
Linnéa solar med sina hudlösa fötter i ett par strumpor, killarna leker och lugnet lägger sej.
Pontus är på snäckjakt med tjejerna. 11 åringar studsar fram över stenarna i havskanten som små älvor.
Pontus ska inte vara sämre.. Han är dock  ingen älva och det slutar med att han blödande kommer haltandes..igen..med en stor reva i den andra foten.
Samtidigt har han bränt axlarna. Helena får smörja in honom medan hon muttrar något på italienska..Jag frågade inte vad!!
När vi kommer hem sätter vi oss återigen där ute, Helena tar fram medicinlådan och smörjer Linneas sönderkokta fötter, smörjer Pontus brännskadade rygg, tittar till hans brutna tå samt tvättar och lindar om revan i foten. Jag följer allt med spänning med en GT i ena handen och ett glas rött i den andra.
Vi ska köra till flygplatsen sent på måndag kväll/natt. En resa på ett par timmar minst.
Att köra på Sicilien dagtid är ett rent helvete. Nattetid är det ännu värre.
Det är ju inte så att trafikanterna tar det lugnt när det är mörkt. Åh nej..
De stannar dessutom och parkerar mitt i gatan. Smala gator som inte tillåter möte och alla ska fram först. Ingen gatubelysning och dåliga vägar.
Det värsta var nog när vi skulle köra igenom en lång tunnel och den helt saknade belysning. 
Som att köra rakt in i ett svart hål! Vägskyltarna var även dem obefintliga eller påkörda och sneda vilket gjorde att man inte visste om de pekade åt rätt håll. SPÄNNANDE!!
Nåja, vi kommer fram till flygplatsen och överlever 3 flighter hem. 
Martin är dock genomförkyld och på andra flighten sprängs hans trumhinna. Flygvärdinnan kommer med papper till hans rinnande och blodiga öra. Linnéa som tvingas sitta bredvid honom är skiträdd för hans smittor och spenderar flygningen med en tröja över huvudet!
På Kastrup ska vi hämta ut vårt bagage. Vi är trötta, slitna och vill bara hem.
Benja har dock full energi och vill surfa på bagagebandet. Till slut kommer väskorna. Men först kommer Linneas utdragbara handtag till hennes dragväska åkandes på bandet.
-Är det mitt!! Till min väska?? Va FAAN börjar hon gala..
Sen kommer hennes väska och mycket riktigt så har de knäckt av handtaget i hanteringen. Hon sliter väskan av bandet och skriker
-Jag tänker FAN inte bära väskan..JAG SKA STÄMMA DEM!!!!!!!!!!!!!!
Home sweet home!!























onsdag 23 augusti 2017

På djupt vatten..

Återigen är det min syster och hennes galna hund Simba som står i händelsernas centrum. Detta kunde såklart gått illa men nu gjorde det inte det så då kan vi ha lite roligt på hennes bekostnad istället. 
Emma är ute och går med Simba och deras andra hund Dennis vid Hammarsjön. Simba verkar inte vilja bada så hon håller honom i kopplet och går vid kanten. Simba börjar då dra sej ut i vattnet lite så Emma släpper kopplet så han kan blöta sej lite. Simba som är en väldigt aktiv (läs*något så in i helvete jobbig)
vaktel på 18 månader bestämmer sej då för att simma ut med kopplet i släptåg.
Emma står kvar och inväntar hans återvändning men den kommer inte. Hon börjar oroligt
följa honom längs strandkanten och kallar på honom men hans skepnad blir mindre och mindre. Hoppfullt tror hon att fanskapet ska vända men ack nej. Simba jagar änder i vågtopparna! Medan hon hysteriskt kallar på hunden kommer fler och fler människor till henne. En tjej, en familj med barnvagn, en äldre herre och en tjej till. De deltar intresserat i det som händer. Emma ser helt plötsligt bara en utväg. Att kasta sej i vattnet och simma efter Simba som nu bara är en liten prick i horisonten. Hon klär av sej till bh och trosor, ger Dennis till den ena tjejen samtidigt som hon knappar in Henkes telefonnummer i sin telefon och ger den till andra tjejen. Det är min man säger hon. Han är hemma med barnen. Hälsa honom att han måste komma och hämta Dennis, sen trycker hon på "ring" och kastar sej i vattnet och börjar simma.
Henke som tror att Emma ringer svarar glatt "Hej älskling" 
"Hej, nej detta är Nina med din frus telefon. Hon har kastat sej i Hammarsjön efter er hund och vill att du kommer och hämtar den andre hunden"
Jag kan se framför mej hur Henke skakar på huvudet, samlar ihop barnen och sätter sej i bilen.
Under tiden har Emma tagit sej en bra bit ut. Det har Simba oxå. Hon simmar som en galning när hon kommer in i ett stim med sjögräs som fastnar runt halsen på henne och runt armarna. Hon tvingas kråla för att gräva sej genom det och funderar samtidigt på om inte Simba borde bli trött snart för det är hon. (Ska tillägga att sjön är bara en meter djup men botten är en halvmeter sump så det går inte att gå på den.)
Helge Å rinner genom Hammarsjön och mynnar ut i Åhus vilket innebär att Simba kan simma till Finland om han vill. Och det vill han säkert!!
Efter sjögräs blir det väldigt vågigt och strömmarna tar tag i henne. Simba vänder då och simmar snett in mot en annan strand. Emma följer efter honom. På stranden har samlingen följt Simba längs kanten och väntar oroligt. Paret med barnvagnen är oxå där. Pappan har klätt av sej i kalsonger redo att simma ut efter Emma. Simba kommer in till dem. Han känner dock inte igen sej och inbiten jakthund som han är vill han till ursprungsläget så han kastar sej ut i vattnet igen. ÅH NEJ tänker pappan i kalsonger och kastar sej i vattnet och får tag i Simbas koppel. Emma kravlar sej med nöd och näppe iland, helt slut. Där möts hon av följande syn. Tjejen som håller i Dennis har ett helvete med att hålla honom lugn. Han har ylat och skällt efter matte sen hon hoppade i. Den andra tjejen gråter och har hämtat en stor livboj som hon står och håller om. Vad hon tror hon ska åstadkomma med bojen ståendes på stranden vette fan.
Pappan i familjen står dyngsur i bara kalsongerna och håller en mycket utvilad och hoppandes Simba och undrar "varför är inte hunden trött?" 
Det är en vaktel säger Emma som är medtagen av dessa människors engagemang.
Dem frågar hur Emma mår och säger att räddningstjänsten är på väg.
Emma blir genast pigg och alert och tittar frågande på dem.
"RÄDDNINGSTJÄNSTEN"!!????
Ja vi visste ju inte hur detta skulle sluta!
Mer hinner inte sägas förrän en stor båt från sjöräddningen tornar upp sej och lägger till vid stranden. 
"E det du som simmat efter en hund?"
Ja, säger Emma. skaffa aldrig en vaktel!
Haha jag har 2 st svarar killen på båten.
Okej, jag ber om ursäkt för detta, det var verkligen inte nödvändigt.
"Det är lungt svarar killen. Vi behövde lufta båten!
Samtidigt har Henke och barnen tagit sej till ursprungsplatsen och där mött en herre med Emmas telefon samt en hög med kläder på stranden som han kände igen.
Dem kommer nu gående bort till båten. 
Emma hinner bara se honom och ska förklara spektaklet som pågår när killen på båten utropar
"Tjena Henke, är det den hunden vi ska jaga på i helgen?"
Nu tycker Emma att det är dax att få ett litet sammanbrott och åka hem. Dagen efter hade hon träningsvärk som influensesymptom medan Simba var rätt sugen på en ny simtur.







torsdag 8 juni 2017

Sällskapsresan till Sicilien del 1

Kvällen innan vi ska åka leker Benjamin med resväskan. En stor resväska i hårdplast.Han är liten nog att få plats i den så han hoppar ut & in och stänger locket om sej. Helt plötsligt hör jag en smäll och går fram till väskan som är stängd. Däri ligger Benja gråtandes då locket slog igen när huvudet fortfarande var utanför väskan med ett blödande ögonbryn som resultat. Det här börjar bra,
Morgonen då vi ska åka får Benja dock inte ligga i väskan!!
Jag skickar ett sms till Pontus och påminner om passet!! 
"Det är bra att ha" svarar han med en glad smiley!
På flygplatsen i Köpenhamn har vi lite problem med inchekningsmaskinen och det tar lite tid. Benja, som är en snäll men väldigt aktiv pojke börjar få kli i benen redan här. 
Vi ska checka in väskorna och personalen börjar prata med Pontus väldigt länge. Jag är helt säker på att det beror på att han bokat Linnéa som Mr Linnéa Kroon istället för Ms men istället får Pontus beskedet att hans pass gått ut!! Han har tagit med sej FEL jävla fu**ing pass och den där smileyn han skickade igår vill jag bara trycka upp i röven på honom.. Personalen på Kastrup tycker dock att det är ok eftersom han kan legitimera sej men vi har 6 flighter i tre Europeiska städer som ska acceptera ett gammalt pass så Pontus bestämmer sej för att ta tåget till Lund där pappa Lars ska möta upp med hans RIKTIGA pass.. Ni vet det där passet som han BORDE tagit med sej!! Han ler lite hysteriskt och lämnar oss andra kvar på flygplatsen. Jag som är extremt flygrädd tycker att detta orsakar en massa onödig oro för mej så jag drar hälften av Martins öl medan vi väntar på om Pontus ska hinna tillbaka eller ej. Han meddelar dock att han kastat sej i en taxi tur & retur för att vara på säkra sidan. Billigt!! Vi inser dessutom i detta läge att Pontus har alla bokningsuppgifter för resterande flighter med sej på passjakten tillbaka till Sverige..No worrys!!
Men tur i oturen så är planet försenat och Pontus dyker upp som om inget har hänt trots att min hjärtinfarkt tränar friidrott i bröstkorgen.
Vi sätter oss på på planet. Det uppstår ett ljud likt en såg vars klinga sågar fram & tillbaka över metall.
Jag är helt övertygad om att någon sågar planet i två delar och det lugnar mej inte ens att personalen ombord fortsätter med sina säkerhetsrutiner i mittgången utan att reagera. Jag är helt övertygad om att planet kommer dela sej i två delar så fort vi lyft ( det är enbart i en hypokondrikers värld som ett plan kan klara av hela starten i 2 delar och sen inte gå itu förrän vi är på dödshöjd)
Fattar ingen vad som håller på att hända?? Jag börjar gråta!!
I sätena bakom mej, Brian & Linnéa sitter Benja, Martin & Pontus. Benja tittar fram på mej mellan sätena och konstaterar högt & tydligt " PAPPA, MAMMA ÄR LEDSEN" 
Ja det e klart jag är,,vi ska ju dö nu!!
Väl nere i Amsterdam väntar nästa kaos med incheckningsmaskiner ur funktion. Det blir en lång väntan i kö med irriterade människor som missat sina plan, total förvirring, kaos och Benja som tycker att nu har han varit stilla länge nog!! Han klättrar på ALLT han kan hitta, han försöker trigga Brian som blir sur på honom, Linnea frågar vad det är för fel på honom och till slut hittar vi ett ställe att sitta ner på precis intill de här rullbanorna som slussar folk mellan incheckning & flighter. Där sätter vi oss. Ja inte Benja såklart..i bakgrunden kommer han åkandes på bandet, vinkar glatt och ler med hela huvudet. Vi går & köper vars en GT och sätter oss igen. I bakgrunden kommer Benja springandes på rullbandet förbi piloter, flygvärdinnor och andra resenärer som får kasta sej åt sidan för hans framfart.
Vi låtsas som att vi inte känner honom när han i bakgrunden kommer åkandes sittandes uppe på räcket åt ena hållet och hängandes på räcket med kroppen på fel sida om bandet på tillbakavägen.
Efter en snabb touchdown i Rom är vi äntligen framme i Catania och har lyckats hyra 2 bilar efter mycket om och men,. Vi tar oss 2 timmar söderut till Scicli. Där hittar vi inte riktigt. Pontus lämnar sin bil och går iväg i den Italienska sommarnatten pratandes i telefon med Helena som vi ska bo hos. Han försvinner och vi sitter kvar i vår bil någonstans på Sicilien och väntar. Till slut kommer han tillbaka. Han vill ( på fullaste allvar) att vi ska invänta en liten Italienare som han träffat i en glassbar och som lovat oss att han ska visa oss vart vi ska. Vi ska följa efter hans bil!!
Jag utropar - PONTUS..NEJ!! Jag har sett den filmen...den heter Hostel, där 3 amerikaner får tips om att följa med till ett ställe och sen hittar man deras kroppsdelar utspridda i div montrar och som väggbonader!!!! 
Nej då säger Pontus..Det är lugnt, killen har pratat med Helena som möter upp på mötesplatsen. 
Ja okej med en motorsåg eller?? 
Men vi sätter oss i bilen och följer efter galningen som kör som om han stulit bilen ( vilket han säkert har) men tro det eller ej, där på gatan står sköna Helena och tar emot oss.
Vi har 1 mil kvar att köra ungefär. Jag ser dock ingen bil. Hon kommer fram till vår bil där jag sitter fast i baksätet mellan 2 sovandes pojkar. Jag frågar (dumt nog) om hon gått?! Får till svar att
JAG HAR VÄL FÖR FAN INTE GÅTT HIT!!! Hon berättar att hon fick möte på vägen hit av en fartdåre som körde för nära och drog av hela hennes backspegel..Gått??? Tssss
Jag är inte ett dugg förvånad med tanke på hur vår "guide" körde.
Och detta är mitt första "in real life" intryck av denna fantastiskt vackra, roliga helt galna kvinna som jag avgudat sen första chattmeddelandet för flera år sedan. Vi kommer fram, avnjuter en fantastiskt god nattpizza, går & lägger oss och vaknar upp till ett varmt, soligt och vackert Scicli med härligt sällskap.












onsdag 22 mars 2017

Det är tur att hon är söt!

Jag är fortfarande väldigt tacksam över att min kära syster inte är aktiv i några offentliga forum överhuvudtaget. Det gör det så mycket enklare att hänga ut henne!!
Men om hon berättar saker för mej så får hon skylla sej själv...och hon berättar allt för mej 😊
Hon jobbar ju på polisen och när en inkommen mobil legat där länge och inte blivit hämtad eller ägaren hittad så krossas den, ordagrant! Den slås i tusen bitar för att bilder och annat som finns på den  inte ska hamna i fel händer!
Så, när hon själv då ska byta telefon tänker hon i samma banor. Hon tar en hammare och totalförstör sin gamla telefon. 
Jag kan se henne med hammaren, få utlopp för sina aggressioner lite smått rosig om kinderna..
Henke kommer hem och frågar vart hon tankade över bilderna som låg i telefonen. 
Tystnaden som uppstår......
R.I.P alla bilder från 3 år tillbaka!!
Det är tur att hon är söt!
Tror hon behöver ett glas vin..
Hon behövde inte ett glas på nyårsafton iaf. Trots att hon och Henke öppnade en flaska Amarone för 300 kr drack de bara vars ett halvt glas av det goda vinet. När klockan sen slog tolv och det var dax för raketer hade de inget att sätta raketerna i för uppskjut. 
Vad gör man? Jo, man häller ut hela Amaronevinet och använder flaskan som raketramp!!! Gudars Skymning.. Här hjälper det inte att vara söt!
Fast hade hon inte hällt ut det hade väl hundkräket..nej, så säger man inte..Simba dratt det i sej. Han brukar dock gå på de mer svårsmällta sakerna. De har tex inga tavlor längre såvida de inte fanns en spik i takhöjd. För övrigt är väggarna kala. Tavlorna är flyttade eller uppätna!
Disktrasan kom ut den normala vägen efter en vecka. Fortfarande hel!
Vitlökspressen gick dock inte att rädda. 
De var hemma hos oss på mellofinal nu i mars. Simba var såklart med! Jag hade köpt det största benet jag kunde hitta i affären till honom så han skulle ha att göra. Han åt det på trägolvet...Det lät som om han anlade en extra nedgång till källaren eller kanske drog i sej trägolvet när han ändå höll på..
Han tog en paus och kom strax tillbaka med ett enormt blockljus i munnen..
Ett halvt kilo blockljus hade säkert smörjt upp tarmarna lite.
Efter 3 dagar ringer syrran och frågar om jag är av med en strumpa. För Simba har kräkt upp en röd strumpa. Hon frågar oxå om jag vet var den andre finns så han inte dratt i sej den oxå.
Jag hittar den! Hon undrar om jag vill ha tillbaka den andre strumpan.
Hrm, den har legat och gonat sej i hans tarmar i 3 dagar..Nej tack!! Keep it!!
Det är tur att hon är söt!!!!



tisdag 20 december 2016

Julrosor & rosfeber

När jag var liten var julen magisk. Man fick önska och längta.
Lille julafton låg man vaken och lyssnade på när mamma satt i köket och slog in paket. Man vaknade av att tomten varit på plats och lämnat ett paket vid sängen och fullt med klappar under granen. Hela julafton bestod i att klämma och känna på paketen, känna doften av pappas julmat sprida sej i huset, dricka glögg och äta mammas lussebullar till Kalle Ankas jul och äntligen få slita upp paketen och somna nöjd, mätt och med ett leende på läpparna.
MEN VA FAN HÄNDE SEN??????
Jo, jag gifte mej, skaffade 2 ungar, skiljde mej, gifte om mej och skaffade en unge till!!!
Helt plötsligt är min magiska julafton uppdelad i 4 julaftnar med en transportsträcka över hela jävla Skåne. Det är vi och tomten som flackar runt från hus till hus, trycker i oss julmat och öppnar paket. Julkorven vill jag helst ha ihjäl någon med, ungarna frågar var vi ska öppna paket idag och Statoil tackar för att vi fyllt tanken 3 ggr på en vecka.
Ungarna vet inte vilken dag som är "julafton" ..hela veckan är ju julafton!!
Efter hand som åren går känner jag att jag blir Grinchen! Jag vill inte jula mer, jag har fått nog. Huset ska pyntas med en massa skit som bara är i vägen, klappar ska handlas och alla måsten ska klaras av. Men det är bara att bita i det sura äpplet.
Sätter upp slingan utanför dörren i granris. Sätter i kontakten och bara halva lyser. 
Jag tror ALDRIG någonsin att detta fungerat från början. Lite smått irriterad börjar jag gå igenom lampa efter lampa för att hitta felet. Alla funkar!? När jag kommer till skarven kommer jag ihåg att det är två slingor med två kontakter. Skickar in sladd nr 2 genom rutan, trycker in även den kontakten och vips så lyser det fint i HELA slingan.. Ja, det var kanske inte julens fel att jag missade det men ändå.. Ingen jul, ingen slinga...
Benjamin och Martin gör ett fint litet pepparkakshus som jag brukar sätta på byrån med små gubbar och lite belysning i.
Det hann jag inte i år!!
Redan dagen efter har Benja lekt med sin Lego City Wreckingball och rivit hela skiten. Små lego gubbar står i ruinerna med små spadar och traktorer och rensar efter kranar och lastbilar. Allt övervakas av Darth Vader.


Brians klass ska ha ett stånd på julmarknaden i Höör. Föräldrarna får tider när dem ska stå där. Jag har bakat 3 st kladdkakor och garnerat i fina julmotiv. Dem står i köket! Jag ska precis åka och ska bara ta kakorna. Kenneth, vår enorma 8 kg katt står oxå i köket...eller för att vara mer exakt så står han I DEN ENA KLADDKAKAN!! Ett stort, hårigt kattavtryck mitt i kakan. Jag åker till marknaden grymt irriterad och med 2 kakor istället för 3. 
En timme i bitande blåst, minusgrader och en massa bjällrande människor som önskar 
God Jul...... oh BITE ME!! 
Brian som skulle varit med kunde tyvärr inte det för han ligger och guppar i en varm bubbelpool på Lalandia. Jag är INTE bitter! När min timme äntligen har gått vill jag komma därifrån snabbt som fan, vänder mej om och smäller huvudet rakt in i en bjälke i ståndet.
Ler lite skämmigt till de andra föräldrarna och drar därifrån lagom till blodet går igenom mössan. 
När Brian väl kommer hem är det några intensiva dagar med det sista provet i Geografi.
Linnéa sitter och lyssnar när jag förhör honom. 
Jag frågar vilken latitud ekvatorn ligger på? 0 grader svarar Brian. Innan jag hinner svara att det är helt rätt så öppnar ( tyvärr ) Linnéa käften. 
-Asså det är mycket varmare vid ekvatorn än 0 grader.....
Suck...ja va säger man..
Brian får förklara för henne att det var latituden jag frågade efter ..inte hur varmt där är!
Vi fortsätter.. Med väderstrecken. Jag frågar vilken del av Sverige vi bor i ?
Brian funderar och ska precis svara när Linnea åter igen ger sej in det hela..
Tänk N Brian. Norrut..neråt..nnnorrut..nnneråt...
Han tittar förvirrat på mej och jag bara skakar på huvudet och gapar.
Var i helvete var hon på geografilektionerna?
Hon förpassas ut i köket.
Ungefär vid den här tidpunkten i jultiden har jag dessutom klarat av en halsfluss och Benja har klarat av 2 krossade kulor i granen. Det är här som min kropp vill jula till det lite extra med rosfeber. Märkligt vad 2-3 graders höjning av kroppstemperaturen kan stimma till det. 
Jag har inte haft feber sen jag var 10 så jag blir lite överraskad. God Jul lixom!
Samtidigt som kroppen vrider sej i smärtor, hjärtat rusar, pulsen stiger och jag kaskadspyr så får jag oxå hallucinationer. På byrån bredvid sängen slingrar sej en kobra lite nonchalant. Jag, som är extreeeeemt ormrädd konstaterar att den är där och att den får gärna vara det! Ser inget konstigt alls med att den är där. 10 timmar senare är jag inlagd!
Jag ska genomgå en kontraströntgen på lungor och hjärta, ekg samt ultraljud på benet som är rött och svullet. Jag kommer knappt ihåg vad jag klädde på mej på morgonen. Det blir jag dock varse på förmiddagen när läkaren som ska göra ultraljud på benet ber mej klä av mej byxorna och lägga mej på sidan. Jag ser då att trosorna sitter ut & in så jag flashar upp sömmar och tvättlappen i ansiktet på honom. Jösses! Nåja, förvirringen var total på morgonen.
Jag spenderar natten med Conny, Lizzy och Börje som alla är i 80 års åldern. En snarkkärring och två fisgubbar som håller mej vakna halva natten. Jag är dessutom uppkopplad till en hjärtövervakare som innehåller 1000 sladdar och 5 st dioder som är fasttejpade på min bröstkorg. Prova sov med det!!
Att inte irritationen jag bär på triggar hjärtat och orsakar ett larm är en f**king gåta!
Dagen efter ska jag duscha. Sköterskan visar mej duschrummet. I duschen står en stol i plast.
Hon säger att jag kan sitta och duscha om jag känner mej yr. Hon lämnar mej.
Jag står kvar och tittar på stolen som står mitt i duschen...
Jag börjar fundera över hur många av avdelningens pensionärer med diverse åkommor och nattblöjor som suttit....nakna...på den...stolen...och tar beslutet att den ska väck!
Men jag vill  inte ta i den så duschdraperiet får agera handskar.
Känns som jag är i en jättekondom när jag inlindad i draperiet får tag i stolen och förpassar den en bra bit ut i badrummet.
Skrubbar mej sen ren så att huden blöder men känner mej ändå smutsig!
Nu är jag hemma igen. Lagom till julavslutningen ikväll. Vi har inte gått dit på flera år. Ungarna vill inte och ..nej , det vill verkligen inte vi heller. Har inget behov att lyssna på andra ungars falsksång, nån unge hostar och skriker i bänkraden, en rektor som berättar vilket fint läsår vi haft eller prästens vidriga entusiasm när han drar alla 5 Moseböckerna samtidigt som alla föräldrar vill börja slänga psalmböcker på honom..
"Se nu jesus vad du har gjort" som Just D sjöng så fint.
Ja för helvete Jesus..skärpning på den!
G O D  J U L!!













onsdag 23 november 2016

Mordförsök & återuppståndelse!

Min man har en egen golftävling som går i september var år. Efter golfen träffas killarna hos oss och äter tacos. Ifjol ville A låna duschen innan middagen. 
Detta resulterade i att han halkade i duschen, slet ner draperiet och bröt ett par revben.
( Nej, det hade inte med min mat att göra )
Eftersom jag inte känner alla killarna så blandar jag ihop denne kille med en annan, vi kan kalla honom B.
Detta drabbar såklart bara B då jag var gång jag träffar honom frågar hur det är med revbenen och han vänligt men bestämt påpekar att det fortfarande inte var han som halkade i duschen.
I år var alla samlade igen och när B kom in genom dörren var jag såklart där och bad han att inte riva ner draperiet i år igen varpå min man lite morrigt tillrättavisade mej om att det var fel kille igen.
Nåja, dem äter och dricker glatt och allt är bra. När festen är över erbjuder jag mej att köra tre killar hem till Höör varav en av dem är B.
Vi går ut på uppfarten, jag hoppar in i bilen och sprutar spolarvätska på rutan för den är immig.
Lägger i backen och det bumpar till. B har inte kommit in i bilen ännu. Jag kör på honom med bakdörren som är öppen. Han säger ingenting och jag börjar be om ursäkt och frågar varför han inte hoppat in i bilen?
Han svarar att jag sprutade honom i ansiktet med spolarvätskan så han försöker febrilt rensa ögonen från den frätande vätska som bränner i hans ansikte.
Jag blir lite hysteriskt fnittrig och ber om ursäkt för att jag både kört över honom och frätskadat honom. Linnea är oxå med i bilen. Hon sitter  fram och sjunker ner så långt hon kan i sätet.
Hela turen till Höör går åt till att be om ursäkt och när vi är framme frågar jag om det blir bra att jag släpper va honom här?
Han svarar att han är blind och inte ser så noga men att det nog blir bra.
Ironi..kul kille...
Vi kör vidare med 2 killar kvar i baksätet. När jag släpper av nr 2 får jag nog en stroke för precis när han hoppar av så säger jag:
Ja, revbenen i fjol och överkörd i år. Du har det tufft...
Han mummlar något , säger Hejdå och går framför bilen in till sej. Jag följer honom med blicken och säger högt till han som sitter kvar: 
Men, det var ju inte han som halkade eller blev påkörd!!
Nej..... säger han i baksätet...
Jag bryter den pinsamma tystnaden med att fråga vart han vill bli avsläppt!
Han sliter av sej bältet och säger att han kan gå därifrån, säger snabbt hejdå och lämnar bilen.
Jaja, jag kanske gav ett lite galet intryck!
Det gjorde jag även när jag inredde vårt uterum i somras. Jag var väldigt bestämd med att jag ville ha en loungehörna men det skulle kosta så lite som möjligt. Tycker det e kul att använda gamla saker jag har hemma och loppissaker.
Så jag hade tagit 2 st 90 sängar och ställt som ett V i hörnan med två madrasser i. Nu behövde jag bara ett dussin kuddar...eller 2 dussin.
Jag ville ha stora kuddar som ryggstöd. Jag såg en annons på facebook om en som gav bort sina 2 soffor om man hämtade dem snarast. Jag kontaktade honom direkt och sa att vi kommer och hämtar imorgon. Jag drog in både exmaken och maken i att hyra släp och hämta sofforna eftersom jag jobbade. 
Dem slet som djur med de tunga sofforna och lyckades även dra en dörrkarm med sej när dem forcerade ut sofforna till släpet och körde hem sofforna som ställdes i garageporten så länge.
När jag kom hem frågade dem vart jag ville ha sofforna.
Jag svarade att sofforna kunde dem kört till tippen för jag ville bara ha kuddarna men det kunde jag ju inte säga till han med annonsen.
Om blickar kunde döda, skillsmässopapperna var framme från både maken o exet och jag var nära att oxå hamna på tippen...både överkörd och med spolarvätska i nyllet!
Men vi fick en fin lounge :D
På tal om död så gick ordförande i Tjörnarps tennisklubb hastigt bort i somras. Åke Svensson.
Tragiskt. Vi kände honom väl då vi istort sett bodde granne med både honom och tennisbanan.
Iaf så satt jag på jobb några veckor efter hans död när ett konstigt nr ringde. Jag svarade och blev sen knäpptyst.
Ja hej, detta är Åke Svensson från tennisklubben....
Jag tänkte för mej själv, va fan sa han, nej, det kan ju inte vara Åke!?Varför skulle Åke ringa mej..Han är ju DÖD!!
Jaha hej..får jag fram..Han hör på mej att jag låter konstig och frågar om han ska återkomma.
Jag samlar mej... Vem sa du att du var?
Åke Svensson , från Kalmar tennisklubb..
Åhhh va skönt säger jag och berättar historien för honom. Han inser att han ringt fel och hur fel det blev och ber om ursäkt. Vi lägger på.
Jag måste googla nu. Jodå, Åke Svensson i Kalmar tennisförening...Phuuuu.
Om jag börjar påstå att jag blir uppringd av de döda så blir min galenskap ganska svårförklarad.. Nu kan jag ju iaf skylla på min omgivning..som är i livet!!