torsdag 8 juni 2017

Sällskapsresan till Sicilien del 1

Kvällen innan vi ska åka leker Benjamin med resväskan. En stor resväska i hårdplast.Han är liten nog att få plats i den så han hoppar ut & in och stänger locket om sej. Helt plötsligt hör jag en smäll och går fram till väskan som är stängd. Däri ligger Benja gråtandes då locket slog igen när huvudet fortfarande var utanför väskan med ett blödande ögonbryn som resultat. Det här börjar bra,
Morgonen då vi ska åka får Benja dock inte ligga i väskan!!
Jag skickar ett sms till Pontus och påminner om passet!! 
"Det är bra att ha" svarar han med en glad smiley!
På flygplatsen i Köpenhamn har vi lite problem med inchekningsmaskinen och det tar lite tid. Benja, som är en snäll men väldigt aktiv pojke börjar få kli i benen redan här. 
Vi ska checka in väskorna och personalen börjar prata med Pontus väldigt länge. Jag är helt säker på att det beror på att han bokat Linnéa som Mr Linnéa Kroon istället för Ms men istället får Pontus beskedet att hans pass gått ut!! Han har tagit med sej FEL jävla fu**ing pass och den där smileyn han skickade igår vill jag bara trycka upp i röven på honom.. Personalen på Kastrup tycker dock att det är ok eftersom han kan legitimera sej men vi har 6 flighter i tre Europeiska städer som ska acceptera ett gammalt pass så Pontus bestämmer sej för att ta tåget till Lund där pappa Lars ska möta upp med hans RIKTIGA pass.. Ni vet det där passet som han BORDE tagit med sej!! Han ler lite hysteriskt och lämnar oss andra kvar på flygplatsen. Jag som är extremt flygrädd tycker att detta orsakar en massa onödig oro för mej så jag drar hälften av Martins öl medan vi väntar på om Pontus ska hinna tillbaka eller ej. Han meddelar dock att han kastat sej i en taxi tur & retur för att vara på säkra sidan. Billigt!! Vi inser dessutom i detta läge att Pontus har alla bokningsuppgifter för resterande flighter med sej på passjakten tillbaka till Sverige..No worrys!!
Men tur i oturen så är planet försenat och Pontus dyker upp som om inget har hänt trots att min hjärtinfarkt tränar friidrott i bröstkorgen.
Vi sätter oss på på planet. Det uppstår ett ljud likt en såg vars klinga sågar fram & tillbaka över metall.
Jag är helt övertygad om att någon sågar planet i två delar och det lugnar mej inte ens att personalen ombord fortsätter med sina säkerhetsrutiner i mittgången utan att reagera. Jag är helt övertygad om att planet kommer dela sej i två delar så fort vi lyft ( det är enbart i en hypokondrikers värld som ett plan kan klara av hela starten i 2 delar och sen inte gå itu förrän vi är på dödshöjd)
Fattar ingen vad som håller på att hända?? Jag börjar gråta!!
I sätena bakom mej, Brian & Linnéa sitter Benja, Martin & Pontus. Benja tittar fram på mej mellan sätena och konstaterar högt & tydligt " PAPPA, MAMMA ÄR LEDSEN" 
Ja det e klart jag är,,vi ska ju dö nu!!
Väl nere i Amsterdam väntar nästa kaos med incheckningsmaskiner ur funktion. Det blir en lång väntan i kö med irriterade människor som missat sina plan, total förvirring, kaos och Benja som tycker att nu har han varit stilla länge nog!! Han klättrar på ALLT han kan hitta, han försöker trigga Brian som blir sur på honom, Linnea frågar vad det är för fel på honom och till slut hittar vi ett ställe att sitta ner på precis intill de här rullbanorna som slussar folk mellan incheckning & flighter. Där sätter vi oss. Ja inte Benja såklart..i bakgrunden kommer han åkandes på bandet, vinkar glatt och ler med hela huvudet. Vi går & köper vars en GT och sätter oss igen. I bakgrunden kommer Benja springandes på rullbandet förbi piloter, flygvärdinnor och andra resenärer som får kasta sej åt sidan för hans framfart.
Vi låtsas som att vi inte känner honom när han i bakgrunden kommer åkandes sittandes uppe på räcket åt ena hållet och hängandes på räcket med kroppen på fel sida om bandet på tillbakavägen.
Efter en snabb touchdown i Rom är vi äntligen framme i Catania och har lyckats hyra 2 bilar efter mycket om och men,. Vi tar oss 2 timmar söderut till Scicli. Där hittar vi inte riktigt. Pontus lämnar sin bil och går iväg i den Italienska sommarnatten pratandes i telefon med Helena som vi ska bo hos. Han försvinner och vi sitter kvar i vår bil någonstans på Sicilien och väntar. Till slut kommer han tillbaka. Han vill ( på fullaste allvar) att vi ska invänta en liten Italienare som han träffat i en glassbar och som lovat oss att han ska visa oss vart vi ska. Vi ska följa efter hans bil!!
Jag utropar - PONTUS..NEJ!! Jag har sett den filmen...den heter Hostel, där 3 amerikaner får tips om att följa med till ett ställe och sen hittar man deras kroppsdelar utspridda i div montrar och som väggbonader!!!! 
Nej då säger Pontus..Det är lugnt, killen har pratat med Helena som möter upp på mötesplatsen. 
Ja okej med en motorsåg eller?? 
Men vi sätter oss i bilen och följer efter galningen som kör som om han stulit bilen ( vilket han säkert har) men tro det eller ej, där på gatan står sköna Helena och tar emot oss.
Vi har 1 mil kvar att köra ungefär. Jag ser dock ingen bil. Hon kommer fram till vår bil där jag sitter fast i baksätet mellan 2 sovandes pojkar. Jag frågar (dumt nog) om hon gått?! Får till svar att
JAG HAR VÄL FÖR FAN INTE GÅTT HIT!!! Hon berättar att hon fick möte på vägen hit av en fartdåre som körde för nära och drog av hela hennes backspegel..Gått??? Tssss
Jag är inte ett dugg förvånad med tanke på hur vår "guide" körde.
Och detta är mitt första "in real life" intryck av denna fantastiskt vackra, roliga helt galna kvinna som jag avgudat sen första chattmeddelandet för flera år sedan. Vi kommer fram, avnjuter en fantastiskt god nattpizza, går & lägger oss och vaknar upp till ett varmt, soligt och vackert Scicli med härligt sällskap.












onsdag 22 mars 2017

Det är tur att hon är söt!

Jag är fortfarande väldigt tacksam över att min kära syster inte är aktiv i några offentliga forum överhuvudtaget. Det gör det så mycket enklare att hänga ut henne!!
Men om hon berättar saker för mej så får hon skylla sej själv...och hon berättar allt för mej 😊
Hon jobbar ju på polisen och när en inkommen mobil legat där länge och inte blivit hämtad eller ägaren hittad så krossas den, ordagrant! Den slås i tusen bitar för att bilder och annat som finns på den  inte ska hamna i fel händer!
Så, när hon själv då ska byta telefon tänker hon i samma banor. Hon tar en hammare och totalförstör sin gamla telefon. 
Jag kan se henne med hammaren, få utlopp för sina aggressioner lite smått rosig om kinderna..
Henke kommer hem och frågar vart hon tankade över bilderna som låg i telefonen. 
Tystnaden som uppstår......
R.I.P alla bilder från 3 år tillbaka!!
Det är tur att hon är söt!
Tror hon behöver ett glas vin..
Hon behövde inte ett glas på nyårsafton iaf. Trots att hon och Henke öppnade en flaska Amarone för 300 kr drack de bara vars ett halvt glas av det goda vinet. När klockan sen slog tolv och det var dax för raketer hade de inget att sätta raketerna i för uppskjut. 
Vad gör man? Jo, man häller ut hela Amaronevinet och använder flaskan som raketramp!!! Gudars Skymning.. Här hjälper det inte att vara söt!
Fast hade hon inte hällt ut det hade väl hundkräket..nej, så säger man inte..Simba dratt det i sej. Han brukar dock gå på de mer svårsmällta sakerna. De har tex inga tavlor längre såvida de inte fanns en spik i takhöjd. För övrigt är väggarna kala. Tavlorna är flyttade eller uppätna!
Disktrasan kom ut den normala vägen efter en vecka. Fortfarande hel!
Vitlökspressen gick dock inte att rädda. 
De var hemma hos oss på mellofinal nu i mars. Simba var såklart med! Jag hade köpt det största benet jag kunde hitta i affären till honom så han skulle ha att göra. Han åt det på trägolvet...Det lät som om han anlade en extra nedgång till källaren eller kanske drog i sej trägolvet när han ändå höll på..
Han tog en paus och kom strax tillbaka med ett enormt blockljus i munnen..
Ett halvt kilo blockljus hade säkert smörjt upp tarmarna lite.
Efter 3 dagar ringer syrran och frågar om jag är av med en strumpa. För Simba har kräkt upp en röd strumpa. Hon frågar oxå om jag vet var den andre finns så han inte dratt i sej den oxå.
Jag hittar den! Hon undrar om jag vill ha tillbaka den andre strumpan.
Hrm, den har legat och gonat sej i hans tarmar i 3 dagar..Nej tack!! Keep it!!
Det är tur att hon är söt!!!!



tisdag 20 december 2016

Julrosor & rosfeber

När jag var liten var julen magisk. Man fick önska och längta.
Lille julafton låg man vaken och lyssnade på när mamma satt i köket och slog in paket. Man vaknade av att tomten varit på plats och lämnat ett paket vid sängen och fullt med klappar under granen. Hela julafton bestod i att klämma och känna på paketen, känna doften av pappas julmat sprida sej i huset, dricka glögg och äta mammas lussebullar till Kalle Ankas jul och äntligen få slita upp paketen och somna nöjd, mätt och med ett leende på läpparna.
MEN VA FAN HÄNDE SEN??????
Jo, jag gifte mej, skaffade 2 ungar, skiljde mej, gifte om mej och skaffade en unge till!!!
Helt plötsligt är min magiska julafton uppdelad i 4 julaftnar med en transportsträcka över hela jävla Skåne. Det är vi och tomten som flackar runt från hus till hus, trycker i oss julmat och öppnar paket. Julkorven vill jag helst ha ihjäl någon med, ungarna frågar var vi ska öppna paket idag och Statoil tackar för att vi fyllt tanken 3 ggr på en vecka.
Ungarna vet inte vilken dag som är "julafton" ..hela veckan är ju julafton!!
Efter hand som åren går känner jag att jag blir Grinchen! Jag vill inte jula mer, jag har fått nog. Huset ska pyntas med en massa skit som bara är i vägen, klappar ska handlas och alla måsten ska klaras av. Men det är bara att bita i det sura äpplet.
Sätter upp slingan utanför dörren i granris. Sätter i kontakten och bara halva lyser. 
Jag tror ALDRIG någonsin att detta fungerat från början. Lite smått irriterad börjar jag gå igenom lampa efter lampa för att hitta felet. Alla funkar!? När jag kommer till skarven kommer jag ihåg att det är två slingor med två kontakter. Skickar in sladd nr 2 genom rutan, trycker in även den kontakten och vips så lyser det fint i HELA slingan.. Ja, det var kanske inte julens fel att jag missade det men ändå.. Ingen jul, ingen slinga...
Benjamin och Martin gör ett fint litet pepparkakshus som jag brukar sätta på byrån med små gubbar och lite belysning i.
Det hann jag inte i år!!
Redan dagen efter har Benja lekt med sin Lego City Wreckingball och rivit hela skiten. Små lego gubbar står i ruinerna med små spadar och traktorer och rensar efter kranar och lastbilar. Allt övervakas av Darth Vader.


Brians klass ska ha ett stånd på julmarknaden i Höör. Föräldrarna får tider när dem ska stå där. Jag har bakat 3 st kladdkakor och garnerat i fina julmotiv. Dem står i köket! Jag ska precis åka och ska bara ta kakorna. Kenneth, vår enorma 8 kg katt står oxå i köket...eller för att vara mer exakt så står han I DEN ENA KLADDKAKAN!! Ett stort, hårigt kattavtryck mitt i kakan. Jag åker till marknaden grymt irriterad och med 2 kakor istället för 3. 
En timme i bitande blåst, minusgrader och en massa bjällrande människor som önskar 
God Jul...... oh BITE ME!! 
Brian som skulle varit med kunde tyvärr inte det för han ligger och guppar i en varm bubbelpool på Lalandia. Jag är INTE bitter! När min timme äntligen har gått vill jag komma därifrån snabbt som fan, vänder mej om och smäller huvudet rakt in i en bjälke i ståndet.
Ler lite skämmigt till de andra föräldrarna och drar därifrån lagom till blodet går igenom mössan. 
När Brian väl kommer hem är det några intensiva dagar med det sista provet i Geografi.
Linnéa sitter och lyssnar när jag förhör honom. 
Jag frågar vilken latitud ekvatorn ligger på? 0 grader svarar Brian. Innan jag hinner svara att det är helt rätt så öppnar ( tyvärr ) Linnéa käften. 
-Asså det är mycket varmare vid ekvatorn än 0 grader.....
Suck...ja va säger man..
Brian får förklara för henne att det var latituden jag frågade efter ..inte hur varmt där är!
Vi fortsätter.. Med väderstrecken. Jag frågar vilken del av Sverige vi bor i ?
Brian funderar och ska precis svara när Linnea åter igen ger sej in det hela..
Tänk N Brian. Norrut..neråt..nnnorrut..nnneråt...
Han tittar förvirrat på mej och jag bara skakar på huvudet och gapar.
Var i helvete var hon på geografilektionerna?
Hon förpassas ut i köket.
Ungefär vid den här tidpunkten i jultiden har jag dessutom klarat av en halsfluss och Benja har klarat av 2 krossade kulor i granen. Det är här som min kropp vill jula till det lite extra med rosfeber. Märkligt vad 2-3 graders höjning av kroppstemperaturen kan stimma till det. 
Jag har inte haft feber sen jag var 10 så jag blir lite överraskad. God Jul lixom!
Samtidigt som kroppen vrider sej i smärtor, hjärtat rusar, pulsen stiger och jag kaskadspyr så får jag oxå hallucinationer. På byrån bredvid sängen slingrar sej en kobra lite nonchalant. Jag, som är extreeeeemt ormrädd konstaterar att den är där och att den får gärna vara det! Ser inget konstigt alls med att den är där. 10 timmar senare är jag inlagd!
Jag ska genomgå en kontraströntgen på lungor och hjärta, ekg samt ultraljud på benet som är rött och svullet. Jag kommer knappt ihåg vad jag klädde på mej på morgonen. Det blir jag dock varse på förmiddagen när läkaren som ska göra ultraljud på benet ber mej klä av mej byxorna och lägga mej på sidan. Jag ser då att trosorna sitter ut & in så jag flashar upp sömmar och tvättlappen i ansiktet på honom. Jösses! Nåja, förvirringen var total på morgonen.
Jag spenderar natten med Conny, Lizzy och Börje som alla är i 80 års åldern. En snarkkärring och två fisgubbar som håller mej vakna halva natten. Jag är dessutom uppkopplad till en hjärtövervakare som innehåller 1000 sladdar och 5 st dioder som är fasttejpade på min bröstkorg. Prova sov med det!!
Att inte irritationen jag bär på triggar hjärtat och orsakar ett larm är en f**king gåta!
Dagen efter ska jag duscha. Sköterskan visar mej duschrummet. I duschen står en stol i plast.
Hon säger att jag kan sitta och duscha om jag känner mej yr. Hon lämnar mej.
Jag står kvar och tittar på stolen som står mitt i duschen...
Jag börjar fundera över hur många av avdelningens pensionärer med diverse åkommor och nattblöjor som suttit....nakna...på den...stolen...och tar beslutet att den ska väck!
Men jag vill  inte ta i den så duschdraperiet får agera handskar.
Känns som jag är i en jättekondom när jag inlindad i draperiet får tag i stolen och förpassar den en bra bit ut i badrummet.
Skrubbar mej sen ren så att huden blöder men känner mej ändå smutsig!
Nu är jag hemma igen. Lagom till julavslutningen ikväll. Vi har inte gått dit på flera år. Ungarna vill inte och ..nej , det vill verkligen inte vi heller. Har inget behov att lyssna på andra ungars falsksång, nån unge hostar och skriker i bänkraden, en rektor som berättar vilket fint läsår vi haft eller prästens vidriga entusiasm när han drar alla 5 Moseböckerna samtidigt som alla föräldrar vill börja slänga psalmböcker på honom..
"Se nu jesus vad du har gjort" som Just D sjöng så fint.
Ja för helvete Jesus..skärpning på den!
G O D  J U L!!













onsdag 23 november 2016

Mordförsök & återuppståndelse!

Min man har en egen golftävling som går i september var år. Efter golfen träffas killarna hos oss och äter tacos. Ifjol ville A låna duschen innan middagen. 
Detta resulterade i att han halkade i duschen, slet ner draperiet och bröt ett par revben.
( Nej, det hade inte med min mat att göra )
Eftersom jag inte känner alla killarna så blandar jag ihop denne kille med en annan, vi kan kalla honom B.
Detta drabbar såklart bara B då jag var gång jag träffar honom frågar hur det är med revbenen och han vänligt men bestämt påpekar att det fortfarande inte var han som halkade i duschen.
I år var alla samlade igen och när B kom in genom dörren var jag såklart där och bad han att inte riva ner draperiet i år igen varpå min man lite morrigt tillrättavisade mej om att det var fel kille igen.
Nåja, dem äter och dricker glatt och allt är bra. När festen är över erbjuder jag mej att köra tre killar hem till Höör varav en av dem är B.
Vi går ut på uppfarten, jag hoppar in i bilen och sprutar spolarvätska på rutan för den är immig.
Lägger i backen och det bumpar till. B har inte kommit in i bilen ännu. Jag kör på honom med bakdörren som är öppen. Han säger ingenting och jag börjar be om ursäkt och frågar varför han inte hoppat in i bilen?
Han svarar att jag sprutade honom i ansiktet med spolarvätskan så han försöker febrilt rensa ögonen från den frätande vätska som bränner i hans ansikte.
Jag blir lite hysteriskt fnittrig och ber om ursäkt för att jag både kört över honom och frätskadat honom. Linnea är oxå med i bilen. Hon sitter  fram och sjunker ner så långt hon kan i sätet.
Hela turen till Höör går åt till att be om ursäkt och när vi är framme frågar jag om det blir bra att jag släpper va honom här?
Han svarar att han är blind och inte ser så noga men att det nog blir bra.
Ironi..kul kille...
Vi kör vidare med 2 killar kvar i baksätet. När jag släpper av nr 2 får jag nog en stroke för precis när han hoppar av så säger jag:
Ja, revbenen i fjol och överkörd i år. Du har det tufft...
Han mummlar något , säger Hejdå och går framför bilen in till sej. Jag följer honom med blicken och säger högt till han som sitter kvar: 
Men, det var ju inte han som halkade eller blev påkörd!!
Nej..... säger han i baksätet...
Jag bryter den pinsamma tystnaden med att fråga vart han vill bli avsläppt!
Han sliter av sej bältet och säger att han kan gå därifrån, säger snabbt hejdå och lämnar bilen.
Jaja, jag kanske gav ett lite galet intryck!
Det gjorde jag även när jag inredde vårt uterum i somras. Jag var väldigt bestämd med att jag ville ha en loungehörna men det skulle kosta så lite som möjligt. Tycker det e kul att använda gamla saker jag har hemma och loppissaker.
Så jag hade tagit 2 st 90 sängar och ställt som ett V i hörnan med två madrasser i. Nu behövde jag bara ett dussin kuddar...eller 2 dussin.
Jag ville ha stora kuddar som ryggstöd. Jag såg en annons på facebook om en som gav bort sina 2 soffor om man hämtade dem snarast. Jag kontaktade honom direkt och sa att vi kommer och hämtar imorgon. Jag drog in både exmaken och maken i att hyra släp och hämta sofforna eftersom jag jobbade. 
Dem slet som djur med de tunga sofforna och lyckades även dra en dörrkarm med sej när dem forcerade ut sofforna till släpet och körde hem sofforna som ställdes i garageporten så länge.
När jag kom hem frågade dem vart jag ville ha sofforna.
Jag svarade att sofforna kunde dem kört till tippen för jag ville bara ha kuddarna men det kunde jag ju inte säga till han med annonsen.
Om blickar kunde döda, skillsmässopapperna var framme från både maken o exet och jag var nära att oxå hamna på tippen...både överkörd och med spolarvätska i nyllet!
Men vi fick en fin lounge :D
På tal om död så gick ordförande i Tjörnarps tennisklubb hastigt bort i somras. Åke Svensson.
Tragiskt. Vi kände honom väl då vi istort sett bodde granne med både honom och tennisbanan.
Iaf så satt jag på jobb några veckor efter hans död när ett konstigt nr ringde. Jag svarade och blev sen knäpptyst.
Ja hej, detta är Åke Svensson från tennisklubben....
Jag tänkte för mej själv, va fan sa han, nej, det kan ju inte vara Åke!?Varför skulle Åke ringa mej..Han är ju DÖD!!
Jaha hej..får jag fram..Han hör på mej att jag låter konstig och frågar om han ska återkomma.
Jag samlar mej... Vem sa du att du var?
Åke Svensson , från Kalmar tennisklubb..
Åhhh va skönt säger jag och berättar historien för honom. Han inser att han ringt fel och hur fel det blev och ber om ursäkt. Vi lägger på.
Jag måste googla nu. Jodå, Åke Svensson i Kalmar tennisförening...Phuuuu.
Om jag börjar påstå att jag blir uppringd av de döda så blir min galenskap ganska svårförklarad.. Nu kan jag ju iaf skylla på min omgivning..som är i livet!!




onsdag 14 september 2016

Sommar 2016 Del 2

Del 2 börjar väl lika illa som del 1 slutade...i kaos!!
Precis innan vi ska bila iväg till Baltikum/Finland så har vi en gäst på besök. Vi kan kalla honom T. Han sover över.
På morgonen ska T iväg innan vi ska gå upp så han ska diskret och tyst bara sköta sin morgontoalett och smyga iväg. Ni vet..göra nr 2, lägga en kabel, skita! Oavsett vad man säger så vill man iaf göra det tyst och diskret.
Vi sover djupt när Martins telefon ringer och väcker oss kl 7 på morgonen. Jag hör ett diffust samtal mellan Martin och uppringaren. Martin skrattar dessutom! Han lägger på! Jag frågar vem det var?
Det var T. Han ringde från toaletten på ovanvåningen. Toapappret är slut! Jag ska bara gå upp med en rulle till honom. Jag skrattar så jag dör men inser sen att jag är en usel värdinna. Nåja, det löste sej ju sa han som .. moving on..
Vi ska som sagt bila genom Baltikum och Finland. Killarna är sura för att Linnéa som blir åksjuk ska sitta fram och de får dras med mej mellan dem i baksätet.
Linnéas hörlurar fungerar inte och hon inser att om hon inte får igång dem måste hon lyssna på oss hela vägen så hon får ett tuppjuck utan dess like. Hörlurarna bleknar och går igång.
Killarna får vars en dricka. Martin morrar lite över att det kommer spillas i bilen.
Nejdå säger jag. Mitt bälte i mitten är sönder och klistrar fast mej som ett frimärke i sätet. Jag kommer ingen vart och får knappt luft. Jag rycker till lite och slår Benjas cola ur näven på honom.
Ner på golvet rinner den klibbiga sörjan. Martin frågar vad som hände.
Inget!! Det klarade sej säger jag samtidigt som jag hotar killarna där bak med min blick. Jag får loss bältet och kastar mej fram för att torka upp det och slår ut Brians Sprite med rumpan. Kommentarer på detta är överflödiga.
Den rinner ner i min sko som står vid Brians fötter. Min vattenflaska som jag ställt lite på sätet under kaoset, välter och rinner ut på golvet. Killarna skrattar hysteriskt. Jag ÄR hysterisk och Martin frågar hysteriskt va fan jag håller på med!!.
Torkar upp allt snabbt som fan och meddelar att allt är lugnt.
Vi lämnar uppfarten!!!
Framme i Karlshamn ska vi köra på färjan. Benjamin kräks! Han säger att han är rädd för att båten ska sjunka. Jag försöker lugna honom med att det är ingen fara samtidigt som mina hjärnspöken spelar upp Titanic & Estoniascenarier framför mej till tragiska fioltoner. Jag vill oxå kräkas.
Vi kör ombord och jag inser att det är vi och öststatschaffisar på båten. Varpå alla kastar snuskiga blickar på Linnéa och jag vill inte veta vilka scenarier deras hjärnor spelar upp!!
Väl framme i Litauen kör vi ganska direkt till hotellet i Lettland. Litauen i all ära men fy fasiken va fallfärdigt. Byggnaderna såg så risiga ut så jag vågade inte ens harkla mej pga rasrisken! 
Så det blir en sträckkörning till ett mysigt hotell i Riga som fyller allas förväntningar. Linnéa har ett eget rum i rummet..ja.. ni fattar.
Killarna ska sova i bäddsoffa och på kvällen ska jag dra undan soffbordet för att bädda. Jag tar tag i bordet och drar det över heltäckningsmattan. Två fäste knäcks och bordet rasar samman som ett korthus. Allt på bordet trillar av och läsken sjunker fint in i mattan. Det tar ett tag att städa upp det, flytta det handikappade bordet och bädda soffan. Allt till de glada tonerna av övriga familjens gapskratt.
Dagen efter spenderar vi i Riga. När vi kommer hem är Linnéas väska borta. Hon börjar genast anklaga städerskan för hon har minsann hört på youtube att det förekommer hur ofta som helst att städerskor snor saker. Vi letar i bilen, på rummet och till sist får jag gå ner i receptionen och fråga om någon (städerskan) sett (snott) hennes väska. Det har de inte. Städerskan dyker oxå upp och vet ingenting. Linnéa är ursinnig. Vi kommer upp på rummet igen och hon är hysterisk över diverse smink. plånbok & annat mög hon hade i den. Sommar jojokortet tex. Vem fan tar med det till Baltikum!!?
Nåja. Martin går in i hennes rum och kommer ut  med..trumvirvel...hennes väska. Han påpekar lite syrligt att hon kanske skulle tittat i byrålådan i rummet. Hon hävdar högljutt och bestämt att inte hon lagt den där..och då letar man inte där heller tydligen. Nåja, allt är lugnt tills hon duschat och är av med en t-shirt! Städerskan nämns igen för på youtube har ho... ..
Jag tystar henne. Nu räcker det. Den är i väskan om du bara letar. Sluta anklaga städerskan!!
Innan hon somnar morrar hon om att korken till hennes parfym försvunnit.
Jag säger att jag tror att städerskan snott den! Hon förstår inte ironi i detta läget...
Vi ger oss iväg till Tallinn. En bilfärd på 4 timmar. Benja som är slö, full av nässelutslag och dessutom har feber får en liten korv på en bensinstation. Han spottar ut den och det enda jag får fram är min hand. Samtidigt som jag välter ut min kaffekopp. Tack o lov med lock men det blir rätt kladdigt ändå. Där sitter jag med kaffefläckar, inget kaffe och en salivindränkt, tuggad korvbit i näven. Jag slänger den på golvet. I detta läget kan det golvet inte bli värre.
Vi bestämmer oss för att ta en paus vid en strand och bara slappa lite. Det luktar illa och vi kan inte riktigt ta på vad det är, Ju närmre vattnet vi kommer ju vidrigare blir doften. Där i vattenkanten ligger en stor, rutten och illaluktandes hjort av något slag. Benja blir helt plötsligt pigg och vill pilla. Vi andra klöks lite och the moment is lost. Vi sätter oss i bilen och kör vidare.
Vi checkar in på hotellet i Tallinn. Linneá har ett eget rum för sej själv denna ggn. Hon är lycklig.
Det är inte jag . En söt 16 åring, ensam på ett hotellrum i The city of trafficking!! Brrrrr
Vi möter en finsk chaffis i receptionen som på dålig finnsvenska säger några fraser. Måtte han inte bo på samma våning som vi och få nys på att Linnea har eget rum!! Hotellet har 8 våningar. Han bor på VÅR våning. Teriffic. Vi bor in oss i rummen lite och ska sen gå ut i Tallinn. Vi inväntar hissen och ut kommer finnen. Han önskar oss en trevlig kväll. 
Det har vi! Tallinn är fantastiskt. Vi kommer tillbaka sent på kvällen. Måtte vi inte träffa finnen säger jag lite ironiskt. Han står utanför hotellet och röker och hälsar glatt....
Nästa dag ska vi ta hissen ner. Hissen kommer. Finnen stiger ur och säger godmorgon! 
Vi är hela dagen i Tallinn. På eftermiddagen tar vi en sightseeingbuss. Den kör förbi hotellet. Utanför står finnen och röker. Alla skrattar..utom jag . ..
På kvällen beger vi oss ut för lite käk, hälsar på finnen som åter igen står och röker utanför och ger oss av.
Känns som om han kommer sitta med i bilen hem imorgon!
Vi åker tidigt och spenderar dagen i Helsingfors för att sedan bege oss till Åbo. Vi har ett par timmar att slå ihjäl där. Vi står parkerade vid kanalen och Benja leker i buskaget bredvid. Han kommer och sätter sej i bilen. Jag klöks av stanken han bär med sej. Martin påpekar att han nog trampat i bajs. 
Nog?? N O G ?? Ut med ungen ur bilen!!
Jodå, han har trampat i lat lastbilschaffis busk-bajs. Jag kräks i min mun och Martin får av han skorna. Vad gör vi med skorna frågar han?
2 sekunder senare flyter båda skorna i kanalen!! Grattis Åbo. Vårt bidrag till er som inte skaffar en bajamaja.
Båten hem blir en mindre trevlig upplevelse för mej. Jag är livrädd och vems idé det var att ha en hytt utan fönster går jag inte in på.....
De andra somnar gott. Det gungar lite..Ytterst lite, men för mej är det en tsunami i var våg. Jag sover inte en blund och väcker Martin flera ggr när jag kippar efter andan så fort båten rör sej.
Men vi överlever mot alla odds och bilturen hem är allt vi har kvar. Vi äter frukost på Statoil. Benja på strumporna. 
Ungarna får oxå kaffe. Brian slår ut sitt i bilen och det sugs tack o lov upp av en kudde som ligger på golvet. 6 timmar senare är vi nästan hemma. Vi har 60 min kvar och ligger 20 min back i tidsplanen. Jag säger åt Martin att det är dax att byta. Jag sätter mej vid ratten och kör in de 20 minuterna på den timmen. Nu ska vi hem!! Bilen luktar kaffeindränkt öststatsbordell, min rumpa har tappat all känsel och i detta läget kommer jag aldrig mer att bila ..någonstans.
Home sweet home!! Nästa år bilar vi till Helena i Sicilien :-)




tisdag 16 augusti 2016

Sommar 2016 Del 1

Sommar..Första sovmorgonen. 
Man längtar lite extra efter den. Klockan ska inte ställas på 05.00. 
Jag ska inte väckas av det vidriga ljudet. 
Jag ska väckas av solens strålar som letar sej in i sovrummet, av kattens spinnande på kudden, av Benjas glada ansikte när han springer in till mej, av kaffekokarens bubblande när Martin förbereder frukost eller...BRANDVARNAREN!!!!!!
Hur är det möjligt att batteriet tar slut precis nu och alltid på natten??
Klockan 03.15 hör jag den
..pip... 
Tänker att jag kan somna från det
......pip...
Försöker igen
..pip...
Rullar runt lite irriterat i sängen för att Martin ska fatta att han ska gå upp men han sover djupt.
...pip..
Känner hur pulsen börjar stiga och ett inre hat breder ut sej i hela kroppen. Far upp ur sängen, extremt lättklädd, får fatt i en stol och ska försöka få ner brandvarnaren. 
Det är mörkt och den vägrar släppa från sitt fäste i taket. Finns säkert en alldeles enkel och självklar hantering när det gäller att lossa den men jag är inte känd för mitt tålamod.
Till sist brister det och jag sliter ner hela plattan samt brandvarnaren och en liten del av taket med skruvar och allt..
Jag bänder upp baksidan med en penna och får ut ena batteriet, slänger allt i en hög på bordet och går o lägger mej igen
...........pip...
(Tydligen måste båda batterierna ut)
Jag väcker Martin med orden
DET VAR VÄL SJÄLVASTE FAAAAN..
Far ur sängen, sliter åt mej brandvarnaren, stormar mot ytterdörren, fortfarande extremt lättklädd, öppnar den och kastar ut möget på gräsmattan och går in och lägger mej igen.
Innan jag får ner pulsen och somnar om hinner jag tänka att det var tur att inga grannar var ute samt att detta nog inte klassas som ett stabilt beteende.
Martin som ska upp och jobba möts av takspillror på golvet i hallen och en uppbruten brandvarnare på gräsmattan. Tur han är van.
Eftersom jag är så händig och har detta enorma tålamod erbjöd jag och syrran oss att fasadtvätta mamma och pappas hus. Det är en gavel på andra våningen. 
Man kan nå halva från garagetaket men resten måste tas med stege.
Vi sprutar vatten på hela fasaden med en slang så hela garagetaket blir en sjö.
Benja som kommit upp på taket för att ...hjälpa till, tycker att han ska borsta ner vattnet från taket. En fin tanke!
Han borstar allt vatten framför sej och ner över takkanten. Utifrån garaget kommer mormor och får sej en härlig kalldusch. Benjamin åker ner från taket..
Jag står högt uppe på stegen och skriker högt så fort en spindel visar sej, eller funderar på att visa sej samt vinglar fram och tillbaka med stegen i mina svindelattacker!
Emma står på taket och räcker mej slangen. När hon får tillbaka den igen kan hon inte stänga av den. Den sprutar för fullt och hon kan  inte kontrollera den. Den är överallt och och hon har inte ens kraft att vika slangen dubbel för att stoppa flödet. Jag viker mej däremot dubbel av skratt på stegen. Mamma kommer ut och påpekar att hon sprutar ner hela grannens framsida och springer för att stänga av vattnet. Grannen Arne kommer ut och flyttar hans dyngsura utemöbler medan hans sambo skrattar glatt och tackar för underhållningen.
Jag vinglar till på stegen så den flyttar sej lite. Mamma stelnar till och Emma ser skräckslagen ut. 
Mamma tittar på syrran och säger-Ja, då vet vi att du bryr dej om din syster iaf.
Syrran påpekar då att stegen hade rasat ner på hennes bil om den trillat, det var därför hon såg skräckslagen ut..inte för att jag hade ett fritt fall på 3-4 meter!
Fnys..
Mitt rara lilla syskonbarn Albin kommer upp från lekplatsen 300 m bort och säger
-Ja vi fattade att det var spindlar på väggen för vi hörde moster ända ner till lekplatsen..
Tig ung*****!!
Mamma virrar på huvudet och fasar nog för den dagen vi ska måla skiten.
Stackars mamma får oxå äran att passa syrrans hundar ibland. Det är ju inga normala hundar och det vet ju ni som följer bloggen.
Deras valp Zimba är väl den som orsakar mest oroligheter i nuläget men det utnyttjar Viggo så fort han kan. Det e som om han bara ligger och inväntar att Zimba ska skapa problem så han kan glida in och slå till!
Mamma står och vispar en stor sats pannkakssmet. Hon tittar ut i trädgården och ser att Zimba har en plastform från sandlådan i munnen och tuggar galet på den. Hon ställer ner skålen med smet i vasken för att Viggo inte ska få tag i den och springer ut till Zimba. När hon kommer in igen möts hon av en något smetig syn. Viggo har genom att hoppa upp mot vasken lyckats trycka ner huvudet i skålen och med hjälp av en lång tunga och lite våld få allt i rörelse. Det är stänk i hela vasken, på väggen bakom, det rinner från vasken ner över skåpen under vasken och det är stänk på golvet. Viggos ansikte ska vi inte tala om. Han ser ut som något som är redo för fritösen!!
Det som däremot inte har någon smet längre är skålen.
Syrran har inga tavlor på väggarna eller foton på kylen. De har Zimba käkat upp, ihop med diverse lampskärmar, receptpärmen, de flesta leksakerna från ungarnas rum samt Hannas kompis skor. Hänger hon ut tvätt i trädgården...tar Zimba ner den.
JAG är en kattperson av en anledning..eller 2!






 

onsdag 25 maj 2016

Blod, svett och dårar!

Ja som ni säkert vet så är jag volontär på ett katthem. 
En fantastisk upplevelse på alla sätt och vis.
Att få hjälpa dessa utsatta, vanvårdade och hemlösa små liv ger så oerhört mycket.
Man får lära sej att hantera vissa av katterna på rätt sätt. Misshandel och frakturer som läkt ihop fel utan vård gör att vissa har svårt att lita på oss människor och ömmar när man rör dem. Vissa tillåter inte ens att man rör dem. Man lär sej var deras gränser går och försöker bygga upp ett förtroende.
Vid ett pass i hemmet så skulle jag "bara" ta och placera lilla söta Diana i en kattbur för transport till sin nya familj. "Bara" sa jag det? 
En mysig liten tjej som inte gör mycket väsen av sej. Tills jag tar upp henne och hon får syn på kattburen. Jag håller henne med båda händerna och på bara 3 sekunder har hon lyckats strimla sönder händerna totalt.
Benja står chockad och tittar på. Aja, det e inte så farligt säger jag samtidigt som det droppar på golvet. Mamma, du blöder!!!!!
Nej då , det går strax över. Jag ger mej ut i köket och häller handsprit i de öppna såren.
Det är INTE skönt!! Det är för mycket för att sätta plåster på så jag lindar in det i lite papper och torkar av blodet på byxorna efter hand och fortsätter med sysslorna.
Diana tittar lite nöjt på mej. Jag intalar mej själv att hon måste ha en traumatisk upplevelse av kattburar, ungefär lika traumatisk som den hon gav mej precis. Det är därför jag läcker som ett såll.
Hon bet mej i tummen oxå och efter hand som jag går där blir den större och större.
Jag ringer vårdcentralen och berättar läget. De ber mej komma meddetsamma.
Jag åker dit direkt och sätter mej i väntrummet ann . Då inser jag att jag har långkallingar på mej.
Man är ju inte direkt finklädd när man skurar golv och rengör 10 kattlådor.
Jag har dessutom båda händerna inlindade och blodstänk på kläderna. Jag hoppas ingen märker mej och följer snabbt med läkaren när jag kallas in. Hon tittar dock på mej och jag måste säga något.
-" Du får ursäkta hur jag ser ut, jag kommer direkt från hemmet" 
  Hon sätter sej ner och jag känner att jag måste göra ett tillägg.
-Katthemmet..KATThemmet..inget annat hem!!
Jag får penicillin och går därifrån, omplåstrad och fin i mina blodiga kallingar och har en klar känsla över hur det känns att stoppa händerna i en köttkvarn, klädd som en uteliggare! 
Skam den som ger sej. Jag är snart tillbaka hos de fina små katterna. Denna gången har jag Benja, Linnéa och Viktor med mej. När vi är klara ber jag Viktor ta säcken med tvätt. Jag går ut med Benja i bilen. Han sitter och drar ut ludd från sitt jackfoder. Jag ber honom sluta med det i bilen. Viktor frågar var han ska lägga tvätten och jag ber han lägga den bak i bilen. Jag säger återigen till Benja att sluta sprida fodret i bilen. Viktor går bak, öppnar bakluckan och ska precis slänga in tvättpåsen när jag ryter till ordentligt på Benja. INTE I BILEN!!!
Viktor hejdar sej och frågar snällt var han ska lägga den då?
Nej nej, inte du!!! Du kan lägga den i bilen. Linnéa ger mej en ondsint blick.
Jag kör Viktor hem och tycker det är lite pinsamt att han trodde jag skrek på honom hehe 
Jaja, han överlever nog. 
Jag släpper av honom men glömmer att han har sin väska bak i bilen. Samtidigt som han ska öppna bakluckan lägger jag i backen och stackarn får hoppa undan. Han skrattar lite, tar sin väska och flyr in i huset.
Jag får lite panik och ber Linnéa smsa honom och fråga om jag körde på honom. Hon är arg som ett litet bi. -"Vad vill du att jag ska skriva?? Hej, Mamma undrar om hon körde PÅ DEJ???
Ja, skriv det!!  
Det gjorde jag inte..bara nästan. Phhhuuu!!
Mamma, du ligger inte på plus nu!!!!!!!!!!!
Väl hemma kollar jag om det finns post i lådan. Det finns det men jag orkar inte gå in och hämta nyckeln så jag försöker nå posten med fingertopparna. Det funkar ibland. Jag trycker handen i öppningen och fingrar på posten. Det jag inte räknade med var att min hand är ganska hal då den efter kattskötsel smörjs in med bakteriedödande salva för att hindra en infektion i de 20 småsåren.
Slurp säger det och sen sitter jag där med hela näven i lådan. Jag kan säga att det är inte alls lika lätt att få upp den ur lådan och innan grannarna ser mej har jag våldsamt ryckt upp handen med en liten svullnad och ett blåmärke som resultat. Tur jag går på penicillin redan..
Jag bestämmer mej för att övningsköra mycket med Linnéa så kan hon köra när vi hämtar Viktor.
Det jag får tjata mest om när vi kör är att det faktiskt är högertrafik i Sverige och att hon inte kan växla med båda händerna.
Jag fick nog lite hjärnsläpp när jag första gången hon sitter i en bil tycker det är en bra idé att hon själv kör upp bilen på uppfarten. Hon tar svängen runt häcken alldeles för snävt och när jag säger (SKRIKER) STANNA så har hon inte koll på pedalerna ännu och forcerar med sej båda soptunnorna en halv meter med en repa på dörren som är 5 cm bred och 2 dm lång och en repa i backspegeln som skräckslaget vek sej mot dörren.
Linnéa kör sin standard replik
Asså, detta var inte mitt fel!!  Nej, det var nog inte faktiskt. Hur fan tänkte jag där !!!???
I 2 veckor fick jag ställa bilen mot grannens häck eller mot tennisbanan för att inte Martin skulle se det. 
Tills den dagen då han skulle tvätta bilarna och jag fick krypa till korset.. järnvägskorset..
Det var lugnare på min tid när jag övningskörde med pappa och han sov som en stock i sätet bredvid eller läste tidningen.
Men det ska väl bli förare av henne med. Jag har ju klarat det fint. (kommentarer om det undanbedes)