tisdag 20 december 2022

Har ni sett filmen Breakdown?

Match dax igen. Denna gången i Kristianstad! Det är 30 grader varmt! Samling kl 14 så efter allt annat kaos på bortamatcher när jag o Benja varit iväg så ville jag vara ute i god tid. Benja hade en önska att vi skulle samåka från Hörby med resten av laget men denne gången hade jag koll! Han är lite orolig eftersom vi en gång körde till fel  by och blev 30 min sena. En gång var vi rätt men på fel sida bland 4-5 planer och kom 15 min sent. En gång var vi i god tid efter att ha kört mot enkelriktat, forcerat ett okörbart fält där 100 skyltar visade ”förbjuden genomfart” och ”obehöriga äga ej tillträde”. Så jag förstår honom! Idag var vi dock ute i god tid. Vi kör in i Kristianstad och jag ska precis sätta på GPS:n när syrran ringer och frågar vilken av Björkvallens två fotbollsplaner det är!?

Det finns alltså 2 frågar jag! Med samma namn? Såklart finns det det. Den jag tänker köra till är fel men min GPS har full koll och hänvisar till rätt. Nöjd som fan parkerar vi på Björkvallen 13,50. Sen börjar Benja skruva på sig och undrar varför Ingen annan dyker upp. Jag lugnar honom. Vi är rätt och i rätt tid! Men jag börjar oxå undra om vi är rätt och ber honom fråga en lagkamrat. Lagkamraten meddelar att dem lämnar Hörby nu! Benja tittar syrligt på mig och frågar vad det står i kallelsen. Jag tar fram den. Samling kl 14..i Hörby! 14.30 i Kristianstad. 

Vi är alltså 40 min tidiga! Benja sjunker ner i det 30 gradiga sätet och påpekar högt, tydligt och irriterat att vi hädanefter ALLTID samåker m resten av laget från Hörby! Jag förstår inte irritationen. Vi är rätt och i god tid. 

Jag föreslår en second hand butik medan vi väntar. Benja säger att han vill stanna här annars hittar vi inte tillbaka. Jodå säger jag och så kör vi! Gps visar 5 min. No problemo!! Gps visar även att vi ska svänga där det inte är en väg, svänga höger mot ”förbud mot högersväng ” och visar absolut inte den del av stan som var avstängd. Jag börjar svära högt och irriterat och kallar Gps-tanten både det ena och det andra medan vi irrar rundor i ett folktätt centrum. Benja tystar mig medan han påpekar att alla rutor är nere och att de människorna precis utanför bilen inte vem jag menar när jag skriker -HAR DU DRUCKIT DIN JÄVLA F**TA till GPS-tanten!

Efter 15 minuter i Kristianstad centrum och GPS-***** sagt 4 ggr att jag anlänt till målet, ställer jag om GPS:n till Björkvallen utan att ha lämnat bilen en enda gång! Vi kommer lagom till de andra spelarna anländer och benja skakar på huvudet. Lyckat till nu säger jag glatt och lite mindre mentalt psyksjukt!

Han svarar-Mamma, vi möter Kristianstad som är typ bäst!! Vi kommer ha så ont i röven efter den här matchen!! 

Tittar på honom och ber honom tänkta på sitt ordval.  

Han ger mig en blick och säger" Really!!??

Skamset förstår jag ironin i det hela...

Kickoff!

En eloge till motståndarlagets målvakt som vid var anfall skrek -ALDRIG!!!!!!! och ändå släppte in 3 mål. Stay positive!! 

Vi stannar på McDonalds på väg hem. Han tar en milkshake som under bilresan blir varm o soggig i botten. Han vevar ner rutan och tömmer ut det sista samtidigt som jag ser det och öppnar munnen för att skrika NEEEEEJJJ!! 

Det splattrande klafset som sedan hördes gick inte av för hackor och alla rutorna på bilsidan färgades vita. I det läget kände jag en enorm sympati med Michael Douglas i filmen Breakdown! Vilken oförstådd stackars man..





lördag 26 juni 2021

När man bara tappar det..

Dagen börjar med bra planering. Jag är ju trots allt ledig för att jag tagit ledigt med fel barn.. Jag ska köra Linnea till körskolan i Hässleholm och passa på att handla lite medan hon kör. Men bara lite för jag tänker handla resten i eftermiddag då Linnea sitter i kassan på Citygross i Höör och jag äntligen kan bli av med lite mynt. Jag vet inte vad som är värst med att handla med mynt...Kassörskans totala brist på förståelse eller den hjord av irriterade människor som stampar bakom mig i kön. Så det får bli när dottern sitter i kassan. 

I alla fall så går jag en snabbis i affären och kommer ut till bilen utan mitt telefonskal med kontokort, körkort osv. Jag letar precis överallt i kassarna, i vagnen, i mina fickor men det finns inte. Jag slänger in varorna i bilen och går in igen. Jag ser att tjejen i förbutiken liksom tittar på mig med en blick som säger - Lugn, jag har ditt skal här! Jag blir lugn och går glatt fram och frågar..

- Hej, är det jag som har tappat det?

Vad fan säger jag?  (Jag har verkligen tappat det fullständigt) Jag vet ju att det är jag som har tappat det?? Försöker rädda upp det med att svamla något som "ja, eller det vet jag ju att det är hehe" tack för hjälpen och ridå! Sätter mig i bilen och tänker att nu har jag iaf gjort bort mig för idag....

Jag har bestämt att jag ska bjuda Thomas, mamma och pappa på goda Ciabatta mackor ikväll så jag har en rätt enkel handlelista när jag släpper av Linnea på Citygross och ska handla. Ciabattabröd och mozzarella bl.a. Jag handlar allt jag ska, betalar med mynt i Linneas kassa. Det tog ca 23 minuter och sen fick jag springa för livet.. När jag kommer hem tömmer jag påsarna och inser att jag glömt köpa ciabatta. Jag kan ju för fan inte servera ciabatamackor utan ciabatta"!!! Jag sätter mig i bilen igen och kör tillbaka till Citygross, hela färden förvånad över att jag glömde det jag mest skulle ha!! Kommer in på Citygross och börjar leta efter ciabatta.. bland brödet, i frysdisken och i bageriet men det finns inte. DET FINNS INTE!! Arg som ett bi går jag tillbaka till bageriet och köper baguetter istället och stormar iväg till kassan.

Linnea tittar på mig och frågar vad jag glömde och blir lika förvånad som jag över att jag glömde huvudingrediensen.. Betalar med mynt och drar hem. Tiden börjar bli knapp nu. 

Jag kommer hem och ska börja förbereda. Jag har glömt mozzarellan.... Hur fan är det möjligt? Ringer uppgivet Thomas som är på väg. Han är snäll och kör inom City Gross och fixar. Så samtidigt som jag hoppar in i duschen går Thomas mot kassan med en styck mozzarella och en bonusdotter som skakar på huvudet och undrar va fan vi håller på med..

Jag kommer ut ur duschen och nu är det en timme kvar tills mamma och pappa kommer. Då ringer det på dörren. Jag öppnar i morgonrock och håret i en handduk. Där står pappa. Jag ser hur mamma håller på att parkera. Pappa klädd i vita tubsockar uppdragna till knäna & blåa foppatofflor och med mammas rosa-blommiga tygkasse i handen. Gubben vänds i 180 grader på trappan och skickas ut till bilen igen. VI SES OM EN TIMME!!! De kommer som de ska kl 18 och vi äter goda baguetter och går sen och lägger oss.

Jag vaknar vid 02 och går upp på toaletten. Det gör Thomas oxå, utan en tråd på kroppen. Jag väntar på honom och funderar på om Brian kommit hem ännu. Just i det ögonblicket hör jag moppen köra upp på uppfarten. Paniken stiger!! Springer jag ut i hallen och varnar Thomas risker vi att mötas alla 3 där, varav 2 har obefintligt med kläder på sig. Säger jag inget är risken att Thomas och Brian möts i hallen och den förklaringen vill jag helst undvika när jag hade behövt boka terapitid till Brian imorgon....

Det finns bara en sak att göra.. Jag skriker så högt jag kan, utan respekt för övriga barn och hundar som sover -THOMAS, STANNA PÅ TOAN, BRIAN KOMMER NU!! Felix börjar skälla, jag hör hur Thomas låser toadörren och då stegar Brian in i hallen.

Spänningen och tystnaden som uppstår går att ta på!! Brian går fram till toadörren och drar i handtaget, inser att det nog sitter någon därinne, tar en runda i skafferiet och kylen och går sen upp till sig.. Thomas smyger ut och flyr in i sovrummet, vi skrattar länge, försöker lugna hunden och jag sover inte en blund på resten av natten..

Ett dygn då jag bara tappar det..



 

 


onsdag 9 september 2020

Va fan hände precis?

Ni som känner mig vet att det jag uppskattar mest i min vaktbur är när det kommer besökare med kakor. Eller när vi blir bjudna på kakor av kunden. Det spelar liksom ingen roll om det är en torr tårtbit som stått kvar i ett konferensutrymme några dagar eller det är rykande färska bullar. 

Det är ändå dagens höjdpunkt! Så, igår kom det då en stor tårta levererad från Mekano som fyller 10 år till kunden på området. Inte till mig, utan till kunden men jag tar emot den och ställer den i kylen och håller alla tummar att Max ska glömma att den finns här.

Det gör han inte och står snart i luckan och frågar efter tårtan som jag vemodigt hämtar och ställer framför honom i luckan, Han frågar om det är nötter på den för då får den inte tas in på området. Jag svarar att det vet jag inte (Det är ju inte så att jag öppnat den, tagit en mumsbit och lappat ihop skiten igen) även om tanken slog mig!

Vi öppnar den. Det är en underbar blå prinsesstårta. Max blir betänksam över marsipanen och jag svarar snabbt att den innehåller ju faktiskt sötmadel, samtidigt som jag torkar saglet ur mungipan. (Det här slår ju lunchen med gårdagens lax och pulvermos som inte ens blev varmt i mikron)

Max måste ringa kvalitetsavdelningen och jag börjar bli hoppfullt sugen på tårta nu: Jag lyssnar spänt på samtalet och hör helt plötsligt hur han säger- Ja, men okej då vet jag. Då får vakten bli lite fetare!

Utan att bli det minsta kränkt över den kommentaren fylls hela min själ av glädje! Mina ögon tindrar! Det är inte sant tänker jag... Detta händer inte!! Jag har redan mentalt tagit fram en sked och grottat ner mig i gräddsymfonin till det nykokta kaffet!

Visst kan ni väktare äta denna frågar Max!?

Det är då det händer! Min själ lämnar kroppen och jag tittar ner på det som händer nu och framför allt på det som kommer ut ur min mun. Jag HAR tårtan!! Den ÄR min!! Men i det ögonblicket hör jag mig själv säga...

- Men Max, kan du inte hämta den när du slutar och ta med den hem!?

Det är mina ord, det är min röst men det är INTE JAG!! Jag skulle väl ALDRIG säga så. Vad är det som händer??  Sekunderna känns som timmar och jag stirrar skräckslaget på Max och undrar vilken demon det är som tagit över min kropp!! Fick jag kanske en stroke samtidigt som jag önskar att alla i Max familj är nötallergiker...

Det är de inte och Max tycker det är en lysande idé och lämnar mig med tårtan samtidigt som jag har bilder i huvudet där jag bankar mitt huvud hårt mot en betongvägg om och om och om igen...

Jag sitter kvar, med öppen mun, tårtan i min famn, blicken är tom och stirrar ut genom fönstret. Jag googlar efter en exorcist samtidigt som jag undrar varför jag, som aldrig kan hålla käften men oftast säger fel saker, helt plötsligt skulle vara så jävla förnuftig och korrekt!

Max och hans familj tackar mig, mina kollegor kommer slå ihjäl mig och jag... jag förstår ingenting!!

 

 


 

 

 

 

torsdag 19 oktober 2017

No pain No gain!

Alla har vi väl någon gång varit i den situationen där vi utsatt oss själva för alldeles för mycket smärta helt i onödan. 
Jag har tre sådana tillfällen.
Nu så här i efterhand kan jag väl erkänna att idioti är den största ingrediensen vid alla tre tillfällena.
Första gången var jag 20 år och drabbades av ett magsår. Det i sej var väl ganska olustigt men jag fick snabbt koll på det och kan hantera det än idag.
MEN får man ett magsår så måste man genomgå en gastroskopi-
Det är när en svart slang, tjock som ett lillfinger med en kamera i slutet ska sväljas ner genom strupen ända ner i magsäcken.
Jag klöktes bara jag läste informationsbladet.
Där stod det oxå att man skulle vara fastande samt att man får bedövning i svalget för att det inte ska göra ont samt att lugna klökreflexen.
Sen får man inte äta på två timmar EFTER ingreppet. Jag ska göra ingreppet i Landskrona.
Där finns det ett McDonalds. Ni som känner mej vet att jag är OERHÖRT svag för McDonalds och jag säger till mamma som kör mej att vi måste äta där efteråt. Mamma påpekar att jag inte får äta efter ingreppet pga bedövningen i svalget.
Och visst..Jag kan ju fatta att det inte är så bra att dra en BigMac direkt efter när tungan ligger som en dö sill i käften och riskerar att följa med ner i magen alternativt bli strimmlad av mina tänder till ett färsliknande tillstånd.
Det finns bara ett alternativ här!!
Ja, säger mamma, vi tar med maten hem!
Nej, jag SKA ha McDonalds efter ingreppet. Jag får skita i bedövningen.
Sagt & gjort. Sköterskan förbereder mej för ingreppet och när hon ska lägga bedövningen tackar jag vänligt men bestämt nej! Förklarar att hamburgaren om en stund är viktigare än lite bedövning..ja menar.. va kan hända??
Oj, det var modigt säger sköterskan... Där borde jag väl ha anat oråd..
Sen ser jag den tjocka tv-sladden och klöks igen. Den är nog en meter lång men inte riktigt hela ska sväljas ner säger hon.
Jag läggs på sidan och får en öppen bettskena i käften för att inte kunna bita i slangen sen trycks den ner i halsen på mej. Svälj och försök hålla dej lugn säger idioten!!
Det gör vidrigt ont när den passerar svalg och hals. Väl nere en bit i strupen vill jag bara dra upp hela skiten i vild panik men jag blir tillsagd att svälja och svälja..
Jag får inte luft, jag klöks, svetten rinner av mej, ögonen rinner, näsan rinner. det rinner galla ur käften på mej. Jag skakar i hela kroppen i panik över vad som befinner sej i min strupe. 
Andas genom näsan säger galningen som penetrerar mej i halsen med en fucking trädgårdsslang. Näsan rinner och är täppt och jag vill mest strypa henne med slangen.
DÅ känner jag  hur den rör sej nere i min mage och jag kräks...med öppen mun ...och en slang i halsen..
Ja så här ligger jag en bra stund tills sköterskan tittat runt vad hon ska och drar ut slangen. Jag känner den hela vägen upp genom mage, strupe och till sist min söndertrasade hals. Det känns som om den tar alla tarmarna med sej upp. 
Jag hade blodsmak i munnen och såg ut som om jag haft maginfluensa i tre veckor.
Ja då var vi färdiga sa sköterskan.  Bra sa jag - Kom mamma, vi ska till McDonalds.
Jag sätter mej på McDonalds och med viss smärta i halsen äter jag den godaste BigMac:en någonsin.. SO WORTH IT!!
Andra gången var det alkohol inblandat. Alkohol & idioti är en förbannat dum kombination.
Mina kära chefer med respektive, Martin och jag var och bowlade. Vid ett tillfälle under kvällen fick jag för mej att jag skulle sabba Pontus slag. Så precis när han slänger iväg klotet tänker jag att jag sparkar bort det. Inga frågor på den tanken tack!!
Så när han slungar iväg klotet sparkar jag således på det. Ett bowlingklot flyttar sej inte..Ett bowlingklot väger mer än en fotboll...Ett bowlingklot krossar allt i sin väg..Inkl min ankel.
Jag nästan hör hur det krasar sönder i foten och jag kan inte stö på den.. Jag skrattar dock hysteriskt.. Pontus undrar va fan jag håller på med men skrattar hysteriskt han med . Det gör alla som var med.
Jag somnar gott men vaknar på lördagmorgonen av en stor, bowlingklotsliknande, blågrön fot.
Jag kan inte köra men inser att jag måste nog till en läkare.
En av deltagarna som var med under kvällen jobbade på ett djursjukhus och hade precis gått på sitt helgpass och bad mej komma dit för en röntgen. Hoppas detta e preskiberat nu...
Pappa fick köra mej. Jag vägdes in som en stor St Bernard och röntgades under lite märkliga former. Men inget brutet så jag fick ett godiskex, en klapp på huvudet och kördes hem.
Så var det då dax igen häromdagen.
Jag hade bestämt mej för att sätta in en p-stav. Det är alltså ett preventivmedel i form av en stav, ungefär som en tändsticka, som förs in under huden i underarmen.
Alla som någon gång blivit knipt eller klämd i huden på underarmen vet att det finns få ställen på kroppen som är så extremt smärtsamma som just där. 
Jag läste inte förberedelserna så noga heller...inte alls faktiskt.
När jag kommer dit frågar hon om jag haft embla plåstret på i 2 timmar för att bedöva området?
FUCK!! Varför läste jag inte bara instruktionerna...börjar inse att om jag svarar fel nu så måste jag antingen åka hem igen eller sätta mej i väntrummet i 2 timmer med ett jävla plåster.

Japp, svarar jag.. Det har jag!! ( Hur ont kan den lille staven göra lixom?)
Hon tittar på armen och påpekar att det brukar bli rött på området där plåstret suttit.
Konstigt säger jag, men det har varit på.
Jaja, då så säger sköterskan och lägger mej på britsen och tar fram skalpellen. Jag tittar på den och börjar småsvettas. -Då kör vi säger hon glatt och jag vet inte om jag ska nämna att jag inte har någon bedövning men håller käften.
Skalpellen skär upp ett snitt i min hud och jag kan lätt hantera den smärtan. Det känns som ett snabbt knivhugg men går fort över. HA tänker jag, Det var ju inte så farligt.
Bedövning..Tsssss
Sen ska då den här tändsticksstora staven tryckas in i detta blödande snitt och pressas en halv dm in under huden. MOTHER FUCKING SON OF A BITCH!!**PIIIIP***
Det gör så fruktansvärt ont men jag kan ju inte visa det.  Medan staven trycks in genom vävnader och kött och lämnar ett sårigt, trasigt, blödande sår efter sej känner jag att jag vill lämna detta jordeliv. Jag är klar!! Jag vill inte mer.  Väntar på att blixten ska slå ner i mej, en extrem jordbävning eller att ryssen anfaller. Vad som helst funkar bara vansinnet slutar.
Sen är det över..
Jag tackar glatt för hjälpen och stapplar ut i hissen något omtumlad..
Ser mej i spegeln. Jag är likblek och mår illa.( en BigMac hade suttit nu)
Står med ryggen mot hissdörren och ringer Brian för att hämta honom på skolan. Berättar för honom hur ända in i helvetets alla rövhåls **PIP**ont det gjorde. Vänder mej om och då har tydligen ett par med en liten flicka oxå kommit in i hissen.. Kan man skylla på smärtkoma??
Ångrar mina ordval och tar mej snabbt ur hissen.
Väl hemma googlar jag lite om ingreppet och läser då att embla-plåstret inte alltid är tillräckligt och att man då ger en lokalbedövningsspruta för att bedöva..Hrm...
Vilka mesar..🙈🙋💪























onsdag 4 oktober 2017

Sällskapsresan till Scicilien del 2

Har ni missat del 1 så finns den bland mina inlägg och heter något så otippat som
"Sällskapsresan till Sicilien del 1"
Efter 3 flighter vaknar vi alltså upp i paradiset.
Vi kom fram och somnade i mörker så det är svårt att beskriva synen när vi vaknade.
Solen slog emot oss från en klarblå himmel. Bakom huset var det ett bergigt och ojämnt landskap som bestod av gröna träd och vackra inslag av buskage, färglada blommor och stenar i alla storlekar. Så långt ögat kunde se. Den underbara trädgården bestod av diverse egenodlade frukter. Stora träd med aprikoser och citroner. Vindruvor hängde i klasar i det fina växthuset ihop med olika sorters frukter, oliver och kryddor.  Helena berättar om hur de gör egen olja, egen marmelad av aprikoser och annat gott av vad gården har att erbjuda.
Mitt i allt ihop hittade vi oxå 2 hundar, några katter, 2 grisar och ett gäng hönor.
Vi spenderar dagen i Scicli och på Sampieri beach. På eftermiddagen hänger vi på gårdsplanen med en Gin & Tonic där citronen plockades minuten innan samt en vintunna där man fyllde på glaset efter behov. Magiskt!!
Jag vet inte hur ofta det spelas fotboll på gårdsplanen men med 2 killar i farten blev det iaf så.
Brian & Benja går loss med bollen i den lilla sluttningen ovanför där vi andra sitter & chillar.
Helt plötsligt får Benja en sneträff och skickar in bollen i Aprikosträdet.
Det regnar ner aprikosfrukter som  inte är riktigt mogna ännu. Dem rullar förbi oss där vi sitter och Helena påpekar lite ironiskt ( hoppas jag )
Jaha, där rök årets marmeladskörd!!
Jag ger killarna en blick och dem byter till att klappa katten istället! 
Linnéa börjar klaga på smärta i fötterna. Jag frågade om hon smörjt in sej med sollotion när vi var på stranden. Det hade hon! Men inte fötterna.Jag tittar på hennes fötter:
Tänk er att huden har en färg likt mogna smultron med tusen små bubblor som lixom kokar lite där på huden. På håll ser det ut som om hon har ett par röda morgontofflor på sej.
Helena hämtar medicinlådan och börjar behandla hennes sönderbrända fötter. 
På kvällen kallar ungarna på mej. Kom och titta mamma!!
På väggen kryper en tusenfoting. Hade det bara varit en vanlig tusenfoting hade jag inte brytt mej men jag fylls av fasa när jag ser den. Den är nästan 1 dm lång och 1 cm tjock. Jag dör lite inombords och sover inte en blund på hela natten!!
Dels pga larven som kan strypa mej i sömnen och dels pga de rara små hönorna med en kalkon i spetsen som tydligen övar skönsång från klockan 3 på morgonen.
Vill larven tvunget strypa någon så är det helt okej med mej att den börjar i hönshuset!
På morgonen sitter vi i lugn & ro och käkar frukost. Vi hör att Pontus har vaknat eftersom det helt plötsligt låter som om han river hela toan.
Vi sitter tysta en stund och undrar vad som hände när han efter en stund kommer haltandes ut i köket. Han har lyckats snubbla på toan, bryta tån och dra ner duschdraperi med fäste, lister och stång. Men den Byggar Bob som han är har han lyckats få upp allt igen. Jag skulle inte sätta min lön på att det håller dock.
Helena och Pontus ska med tjejerna på kickboxningsuppvisning medan vi andra stannar hemma i solen.
Dem tar Pontus hyrbil. Jag hade inte klarat att köra på Sicilien. Det finns inga regler inga fartgränser och ingen väjningsplikt. Eller jo det finns det men ALLA SKITER I DET!!
Ett under att inte befolkningen är utrotad för länge sedan.
De ska följa efter "Mister" på hemvägen för att hitta rätt. Han kör som en racerförare utan dess like och bryr sej inte ett dugg om att Pontus har lite svårt att hänga med...sen är Mister borta.. Helena & Pontus ska nu hitta hem själva med varierande reslultat. Det blir lite irriterat och det svärs på både italienska & svenska. Tjejerna i baksätet börjar ifrågasätta när de kommer hem och vart de är! Till slut får Helena nog och utbrister
"FÅR MAN RÖKA I DEN HÄR JÄVLA HYRBILEN"
Det får man inte, vilket inte gör situationen bättre!!
Dagen efter spenderas på Sampieri Beach.
Benja upptäcker ett djur som heter sjöko. En mycket märklig varelse. Den är stor som en apelsin och helt geléaktig. Som en jättelik klump med slime. Kolsvart med ett snigelhuvud med spröt längst ut.
Benja håller den i sina händer och jag påpekar att han ska försiktigt lägga tillbaka den i vattnet igen. Benja går ett par steg och säger 
-Mamma!
-Ja, vad är det svarar jag liggandes i stekhet sol och njuter!
-Sjökon tappade huvudet!
-Okej, gubben det är jättebra...eller vänta lite nu..VA SA DU!! Jag far upp och går fram till honom. I hans händer ligger kroppen från Sjökon kvar och i sanden ligger huvudet.
-VA HÄNDE???
-Jag vet inte mamma, det bara trillade av. Titta mamma, den blöder lila blod.
-Trillade av?? ja jag ser Benja...väldigt fint..kasta ut den i vattnet nu så glömmer vi detta. 
-Växer huvudet tillbaka igen då?
-Ja det e väldigt bra med just sjökor..Att ...huvudet..växer...ut..igen..Vill du ha glass?
Linnéa solar med sina hudlösa fötter i ett par strumpor, killarna leker och lugnet lägger sej.
Pontus är på snäckjakt med tjejerna. 11 åringar studsar fram över stenarna i havskanten som små älvor.
Pontus ska inte vara sämre.. Han är dock  ingen älva och det slutar med att han blödande kommer haltandes..igen..med en stor reva i den andra foten.
Samtidigt har han bränt axlarna. Helena får smörja in honom medan hon muttrar något på italienska..Jag frågade inte vad!!
När vi kommer hem sätter vi oss återigen där ute, Helena tar fram medicinlådan och smörjer Linneas sönderkokta fötter, smörjer Pontus brännskadade rygg, tittar till hans brutna tå samt tvättar och lindar om revan i foten. Jag följer allt med spänning med en GT i ena handen och ett glas rött i den andra.
Vi ska köra till flygplatsen sent på måndag kväll/natt. En resa på ett par timmar minst.
Att köra på Sicilien dagtid är ett rent helvete. Nattetid är det ännu värre.
Det är ju inte så att trafikanterna tar det lugnt när det är mörkt. Åh nej..
De stannar dessutom och parkerar mitt i gatan. Smala gator som inte tillåter möte och alla ska fram först. Ingen gatubelysning och dåliga vägar.
Det värsta var nog när vi skulle köra igenom en lång tunnel och den helt saknade belysning. 
Som att köra rakt in i ett svart hål! Vägskyltarna var även dem obefintliga eller påkörda och sneda vilket gjorde att man inte visste om de pekade åt rätt håll. SPÄNNANDE!!
Nåja, vi kommer fram till flygplatsen och överlever 3 flighter hem. 
Martin är dock genomförkyld och på andra flighten sprängs hans trumhinna. Flygvärdinnan kommer med papper till hans rinnande och blodiga öra. Linnéa som tvingas sitta bredvid honom är skiträdd för hans smittor och spenderar flygningen med en tröja över huvudet!
På Kastrup ska vi hämta ut vårt bagage. Vi är trötta, slitna och vill bara hem.
Benja har dock full energi och vill surfa på bagagebandet. Till slut kommer väskorna. Men först kommer Linneas utdragbara handtag till hennes dragväska åkandes på bandet.
-Är det mitt!! Till min väska?? Va FAAN börjar hon gala..
Sen kommer hennes väska och mycket riktigt så har de knäckt av handtaget i hanteringen. Hon sliter väskan av bandet och skriker
-Jag tänker FAN inte bära väskan..JAG SKA STÄMMA DEM!!!!!!!!!!!!!!
Home sweet home!!























onsdag 23 augusti 2017

På djupt vatten..

Återigen är det min syster och hennes galna hund Simba som står i händelsernas centrum. Detta kunde såklart gått illa men nu gjorde det inte det så då kan vi ha lite roligt på hennes bekostnad istället. 
Emma är ute och går med Simba och deras andra hund Dennis vid Hammarsjön. Simba verkar inte vilja bada så hon håller honom i kopplet och går vid kanten. Simba börjar då dra sej ut i vattnet lite så Emma släpper kopplet så han kan blöta sej lite. Simba som är en väldigt aktiv (läs*något så in i helvete jobbig)
vaktel på 18 månader bestämmer sej då för att simma ut med kopplet i släptåg.
Emma står kvar och inväntar hans återvändning men den kommer inte. Hon börjar oroligt
följa honom längs strandkanten och kallar på honom men hans skepnad blir mindre och mindre. Hoppfullt tror hon att fanskapet ska vända men ack nej. Simba jagar änder i vågtopparna! Medan hon hysteriskt kallar på hunden kommer fler och fler människor till henne. En tjej, en familj med barnvagn, en äldre herre och en tjej till. De deltar intresserat i det som händer. Emma ser helt plötsligt bara en utväg. Att kasta sej i vattnet och simma efter Simba som nu bara är en liten prick i horisonten. Hon klär av sej till bh och trosor, ger Dennis till den ena tjejen samtidigt som hon knappar in Henkes telefonnummer i sin telefon och ger den till andra tjejen. Det är min man säger hon. Han är hemma med barnen. Hälsa honom att han måste komma och hämta Dennis, sen trycker hon på "ring" och kastar sej i vattnet och börjar simma.
Henke som tror att Emma ringer svarar glatt "Hej älskling" 
"Hej, nej detta är Nina med din frus telefon. Hon har kastat sej i Hammarsjön efter er hund och vill att du kommer och hämtar den andre hunden"
Jag kan se framför mej hur Henke skakar på huvudet, samlar ihop barnen och sätter sej i bilen.
Under tiden har Emma tagit sej en bra bit ut. Det har Simba oxå. Hon simmar som en galning när hon kommer in i ett stim med sjögräs som fastnar runt halsen på henne och runt armarna. Hon tvingas kråla för att gräva sej genom det och funderar samtidigt på om inte Simba borde bli trött snart för det är hon. (Ska tillägga att sjön är bara en meter djup men botten är en halvmeter sump så det går inte att gå på den.)
Helge Å rinner genom Hammarsjön och mynnar ut i Åhus vilket innebär att Simba kan simma till Finland om han vill. Och det vill han säkert!!
Efter sjögräs blir det väldigt vågigt och strömmarna tar tag i henne. Simba vänder då och simmar snett in mot en annan strand. Emma följer efter honom. På stranden har samlingen följt Simba längs kanten och väntar oroligt. Paret med barnvagnen är oxå där. Pappan har klätt av sej i kalsonger redo att simma ut efter Emma. Simba kommer in till dem. Han känner dock inte igen sej och inbiten jakthund som han är vill han till ursprungsläget så han kastar sej ut i vattnet igen. ÅH NEJ tänker pappan i kalsonger och kastar sej i vattnet och får tag i Simbas koppel. Emma kravlar sej med nöd och näppe iland, helt slut. Där möts hon av följande syn. Tjejen som håller i Dennis har ett helvete med att hålla honom lugn. Han har ylat och skällt efter matte sen hon hoppade i. Den andra tjejen gråter och har hämtat en stor livboj som hon står och håller om. Vad hon tror hon ska åstadkomma med bojen ståendes på stranden vette fan.
Pappan i familjen står dyngsur i bara kalsongerna och håller en mycket utvilad och hoppandes Simba och undrar "varför är inte hunden trött?" 
Det är en vaktel säger Emma som är medtagen av dessa människors engagemang.
Dem frågar hur Emma mår och säger att räddningstjänsten är på väg.
Emma blir genast pigg och alert och tittar frågande på dem.
"RÄDDNINGSTJÄNSTEN"!!????
Ja vi visste ju inte hur detta skulle sluta!
Mer hinner inte sägas förrän en stor båt från sjöräddningen tornar upp sej och lägger till vid stranden. 
"E det du som simmat efter en hund?"
Ja, säger Emma. skaffa aldrig en vaktel!
Haha jag har 2 st svarar killen på båten.
Okej, jag ber om ursäkt för detta, det var verkligen inte nödvändigt.
"Det är lungt svarar killen. Vi behövde lufta båten!
Samtidigt har Henke och barnen tagit sej till ursprungsplatsen och där mött en herre med Emmas telefon samt en hög med kläder på stranden som han kände igen.
Dem kommer nu gående bort till båten. 
Emma hinner bara se honom och ska förklara spektaklet som pågår när killen på båten utropar
"Tjena Henke, är det den hunden vi ska jaga på i helgen?"
Nu tycker Emma att det är dax att få ett litet sammanbrott och åka hem. Dagen efter hade hon träningsvärk som influensesymptom medan Simba var rätt sugen på en ny simtur.







torsdag 8 juni 2017

Sällskapsresan till Sicilien del 1

Kvällen innan vi ska åka leker Benjamin med resväskan. En stor resväska i hårdplast.Han är liten nog att få plats i den så han hoppar ut & in och stänger locket om sej. Helt plötsligt hör jag en smäll och går fram till väskan som är stängd. Däri ligger Benja gråtandes då locket slog igen när huvudet fortfarande var utanför väskan med ett blödande ögonbryn som resultat. Det här börjar bra,
Morgonen då vi ska åka får Benja dock inte ligga i väskan!!
Jag skickar ett sms till Pontus och påminner om passet!! 
"Det är bra att ha" svarar han med en glad smiley!
På flygplatsen i Köpenhamn har vi lite problem med inchekningsmaskinen och det tar lite tid. Benja, som är en snäll men väldigt aktiv pojke börjar få kli i benen redan här. 
Vi ska checka in väskorna och personalen börjar prata med Pontus väldigt länge. Jag är helt säker på att det beror på att han bokat Linnéa som Mr Linnéa Kroon istället för Ms men istället får Pontus beskedet att hans pass gått ut!! Han har tagit med sej FEL jävla fu**ing pass och den där smileyn han skickade igår vill jag bara trycka upp i röven på honom.. Personalen på Kastrup tycker dock att det är ok eftersom han kan legitimera sej men vi har 6 flighter i tre Europeiska städer som ska acceptera ett gammalt pass så Pontus bestämmer sej för att ta tåget till Lund där pappa Lars ska möta upp med hans RIKTIGA pass.. Ni vet det där passet som han BORDE tagit med sej!! Han ler lite hysteriskt och lämnar oss andra kvar på flygplatsen. Jag som är extremt flygrädd tycker att detta orsakar en massa onödig oro för mej så jag drar hälften av Martins öl medan vi väntar på om Pontus ska hinna tillbaka eller ej. Han meddelar dock att han kastat sej i en taxi tur & retur för att vara på säkra sidan. Billigt!! Vi inser dessutom i detta läge att Pontus har alla bokningsuppgifter för resterande flighter med sej på passjakten tillbaka till Sverige..No worrys!!
Men tur i oturen så är planet försenat och Pontus dyker upp som om inget har hänt trots att min hjärtinfarkt tränar friidrott i bröstkorgen.
Vi sätter oss på på planet. Det uppstår ett ljud likt en såg vars klinga sågar fram & tillbaka över metall.
Jag är helt övertygad om att någon sågar planet i två delar och det lugnar mej inte ens att personalen ombord fortsätter med sina säkerhetsrutiner i mittgången utan att reagera. Jag är helt övertygad om att planet kommer dela sej i två delar så fort vi lyft ( det är enbart i en hypokondrikers värld som ett plan kan klara av hela starten i 2 delar och sen inte gå itu förrän vi är på dödshöjd)
Fattar ingen vad som håller på att hända?? Jag börjar gråta!!
I sätena bakom mej, Brian & Linnéa sitter Benja, Martin & Pontus. Benja tittar fram på mej mellan sätena och konstaterar högt & tydligt " PAPPA, MAMMA ÄR LEDSEN" 
Ja det e klart jag är,,vi ska ju dö nu!!
Väl nere i Amsterdam väntar nästa kaos med incheckningsmaskiner ur funktion. Det blir en lång väntan i kö med irriterade människor som missat sina plan, total förvirring, kaos och Benja som tycker att nu har han varit stilla länge nog!! Han klättrar på ALLT han kan hitta, han försöker trigga Brian som blir sur på honom, Linnea frågar vad det är för fel på honom och till slut hittar vi ett ställe att sitta ner på precis intill de här rullbanorna som slussar folk mellan incheckning & flighter. Där sätter vi oss. Ja inte Benja såklart..i bakgrunden kommer han åkandes på bandet, vinkar glatt och ler med hela huvudet. Vi går & köper vars en GT och sätter oss igen. I bakgrunden kommer Benja springandes på rullbandet förbi piloter, flygvärdinnor och andra resenärer som får kasta sej åt sidan för hans framfart.
Vi låtsas som att vi inte känner honom när han i bakgrunden kommer åkandes sittandes uppe på räcket åt ena hållet och hängandes på räcket med kroppen på fel sida om bandet på tillbakavägen.
Efter en snabb touchdown i Rom är vi äntligen framme i Catania och har lyckats hyra 2 bilar efter mycket om och men,. Vi tar oss 2 timmar söderut till Scicli. Där hittar vi inte riktigt. Pontus lämnar sin bil och går iväg i den Italienska sommarnatten pratandes i telefon med Helena som vi ska bo hos. Han försvinner och vi sitter kvar i vår bil någonstans på Sicilien och väntar. Till slut kommer han tillbaka. Han vill ( på fullaste allvar) att vi ska invänta en liten Italienare som han träffat i en glassbar och som lovat oss att han ska visa oss vart vi ska. Vi ska följa efter hans bil!!
Jag utropar - PONTUS..NEJ!! Jag har sett den filmen...den heter Hostel, där 3 amerikaner får tips om att följa med till ett ställe och sen hittar man deras kroppsdelar utspridda i div montrar och som väggbonader!!!! 
Nej då säger Pontus..Det är lugnt, killen har pratat med Helena som möter upp på mötesplatsen. 
Ja okej med en motorsåg eller?? 
Men vi sätter oss i bilen och följer efter galningen som kör som om han stulit bilen ( vilket han säkert har) men tro det eller ej, där på gatan står sköna Helena och tar emot oss.
Vi har 1 mil kvar att köra ungefär. Jag ser dock ingen bil. Hon kommer fram till vår bil där jag sitter fast i baksätet mellan 2 sovandes pojkar. Jag frågar (dumt nog) om hon gått?! Får till svar att
JAG HAR VÄL FÖR FAN INTE GÅTT HIT!!! Hon berättar att hon fick möte på vägen hit av en fartdåre som körde för nära och drog av hela hennes backspegel..Gått??? Tssss
Jag är inte ett dugg förvånad med tanke på hur vår "guide" körde.
Och detta är mitt första "in real life" intryck av denna fantastiskt vackra, roliga helt galna kvinna som jag avgudat sen första chattmeddelandet för flera år sedan. Vi kommer fram, avnjuter en fantastiskt god nattpizza, går & lägger oss och vaknar upp till ett varmt, soligt och vackert Scicli med härligt sällskap.