Dagen börjar med bra planering. Jag är ju trots allt ledig för att jag tagit ledigt med fel barn.. Jag ska köra Linnea till körskolan i Hässleholm och passa på att handla lite medan hon kör. Men bara lite för jag tänker handla resten i eftermiddag då Linnea sitter i kassan på Citygross i Höör och jag äntligen kan bli av med lite mynt. Jag vet inte vad som är värst med att handla med mynt...Kassörskans totala brist på förståelse eller den hjord av irriterade människor som stampar bakom mig i kön. Så det får bli när dottern sitter i kassan.
I alla fall så går jag en snabbis i affären och kommer ut till bilen utan mitt telefonskal med kontokort, körkort osv. Jag letar precis överallt i kassarna, i vagnen, i mina fickor men det finns inte. Jag slänger in varorna i bilen och går in igen. Jag ser att tjejen i förbutiken liksom tittar på mig med en blick som säger - Lugn, jag har ditt skal här! Jag blir lugn och går glatt fram och frågar..
- Hej, är det jag som har tappat det?
Vad fan säger jag? (Jag har verkligen tappat det fullständigt) Jag vet ju att det är jag som har tappat det?? Försöker rädda upp det med att svamla något som "ja, eller det vet jag ju att det är hehe" tack för hjälpen och ridå! Sätter mig i bilen och tänker att nu har jag iaf gjort bort mig för idag....
Jag har bestämt att jag ska bjuda Thomas, mamma och pappa på goda Ciabatta mackor ikväll så jag har en rätt enkel handlelista när jag släpper av Linnea på Citygross och ska handla. Ciabattabröd och mozzarella bl.a. Jag handlar allt jag ska, betalar med mynt i Linneas kassa. Det tog ca 23 minuter och sen fick jag springa för livet.. När jag kommer hem tömmer jag påsarna och inser att jag glömt köpa ciabatta. Jag kan ju för fan inte servera ciabatamackor utan ciabatta"!!! Jag sätter mig i bilen igen och kör tillbaka till Citygross, hela färden förvånad över att jag glömde det jag mest skulle ha!! Kommer in på Citygross och börjar leta efter ciabatta.. bland brödet, i frysdisken och i bageriet men det finns inte. DET FINNS INTE!! Arg som ett bi går jag tillbaka till bageriet och köper baguetter istället och stormar iväg till kassan.
Linnea tittar på mig och frågar vad jag glömde och blir lika förvånad som jag över att jag glömde huvudingrediensen.. Betalar med mynt och drar hem. Tiden börjar bli knapp nu.
Jag kommer hem och ska börja förbereda. Jag har glömt mozzarellan.... Hur fan är det möjligt? Ringer uppgivet Thomas som är på väg. Han är snäll och kör inom City Gross och fixar. Så samtidigt som jag hoppar in i duschen går Thomas mot kassan med en styck mozzarella och en bonusdotter som skakar på huvudet och undrar va fan vi håller på med..
Jag kommer ut ur duschen och nu är det en timme kvar tills mamma och pappa kommer. Då ringer det på dörren. Jag öppnar i morgonrock och håret i en handduk. Där står pappa. Jag ser hur mamma håller på att parkera. Pappa klädd i vita tubsockar uppdragna till knäna & blåa foppatofflor och med mammas rosa-blommiga tygkasse i handen. Gubben vänds i 180 grader på trappan och skickas ut till bilen igen. VI SES OM EN TIMME!!! De kommer som de ska kl 18 och vi äter goda baguetter och går sen och lägger oss.
Jag vaknar vid 02 och går upp på toaletten. Det gör Thomas oxå, utan en tråd på kroppen. Jag väntar på honom och funderar på om Brian kommit hem ännu. Just i det ögonblicket hör jag moppen köra upp på uppfarten. Paniken stiger!! Springer jag ut i hallen och varnar Thomas risker vi att mötas alla 3 där, varav 2 har obefintligt med kläder på sig. Säger jag inget är risken att Thomas och Brian möts i hallen och den förklaringen vill jag helst undvika när jag hade behövt boka terapitid till Brian imorgon....
Det finns bara en sak att göra.. Jag skriker så högt jag kan, utan respekt för övriga barn och hundar som sover -THOMAS, STANNA PÅ TOAN, BRIAN KOMMER NU!! Felix börjar skälla, jag hör hur Thomas låser toadörren och då stegar Brian in i hallen.
Spänningen och tystnaden som uppstår går att ta på!! Brian går fram till toadörren och drar i handtaget, inser att det nog sitter någon därinne, tar en runda i skafferiet och kylen och går sen upp till sig.. Thomas smyger ut och flyr in i sovrummet, vi skrattar länge, försöker lugna hunden och jag sover inte en blund på resten av natten..
Ett dygn då jag bara tappar det..
