tisdag 20 december 2016

Julrosor & rosfeber

När jag var liten var julen magisk. Man fick önska och längta.
Lille julafton låg man vaken och lyssnade på när mamma satt i köket och slog in paket. Man vaknade av att tomten varit på plats och lämnat ett paket vid sängen och fullt med klappar under granen. Hela julafton bestod i att klämma och känna på paketen, känna doften av pappas julmat sprida sej i huset, dricka glögg och äta mammas lussebullar till Kalle Ankas jul och äntligen få slita upp paketen och somna nöjd, mätt och med ett leende på läpparna.
MEN VA FAN HÄNDE SEN??????
Jo, jag gifte mej, skaffade 2 ungar, skiljde mej, gifte om mej och skaffade en unge till!!!
Helt plötsligt är min magiska julafton uppdelad i 4 julaftnar med en transportsträcka över hela jävla Skåne. Det är vi och tomten som flackar runt från hus till hus, trycker i oss julmat och öppnar paket. Julkorven vill jag helst ha ihjäl någon med, ungarna frågar var vi ska öppna paket idag och Statoil tackar för att vi fyllt tanken 3 ggr på en vecka.
Ungarna vet inte vilken dag som är "julafton" ..hela veckan är ju julafton!!
Efter hand som åren går känner jag att jag blir Grinchen! Jag vill inte jula mer, jag har fått nog. Huset ska pyntas med en massa skit som bara är i vägen, klappar ska handlas och alla måsten ska klaras av. Men det är bara att bita i det sura äpplet.
Sätter upp slingan utanför dörren i granris. Sätter i kontakten och bara halva lyser. 
Jag tror ALDRIG någonsin att detta fungerat från början. Lite smått irriterad börjar jag gå igenom lampa efter lampa för att hitta felet. Alla funkar!? När jag kommer till skarven kommer jag ihåg att det är två slingor med två kontakter. Skickar in sladd nr 2 genom rutan, trycker in även den kontakten och vips så lyser det fint i HELA slingan.. Ja, det var kanske inte julens fel att jag missade det men ändå.. Ingen jul, ingen slinga...
Benjamin och Martin gör ett fint litet pepparkakshus som jag brukar sätta på byrån med små gubbar och lite belysning i.
Det hann jag inte i år!!
Redan dagen efter har Benja lekt med sin Lego City Wreckingball och rivit hela skiten. Små lego gubbar står i ruinerna med små spadar och traktorer och rensar efter kranar och lastbilar. Allt övervakas av Darth Vader.


Brians klass ska ha ett stånd på julmarknaden i Höör. Föräldrarna får tider när dem ska stå där. Jag har bakat 3 st kladdkakor och garnerat i fina julmotiv. Dem står i köket! Jag ska precis åka och ska bara ta kakorna. Kenneth, vår enorma 8 kg katt står oxå i köket...eller för att vara mer exakt så står han I DEN ENA KLADDKAKAN!! Ett stort, hårigt kattavtryck mitt i kakan. Jag åker till marknaden grymt irriterad och med 2 kakor istället för 3. 
En timme i bitande blåst, minusgrader och en massa bjällrande människor som önskar 
God Jul...... oh BITE ME!! 
Brian som skulle varit med kunde tyvärr inte det för han ligger och guppar i en varm bubbelpool på Lalandia. Jag är INTE bitter! När min timme äntligen har gått vill jag komma därifrån snabbt som fan, vänder mej om och smäller huvudet rakt in i en bjälke i ståndet.
Ler lite skämmigt till de andra föräldrarna och drar därifrån lagom till blodet går igenom mössan. 
När Brian väl kommer hem är det några intensiva dagar med det sista provet i Geografi.
Linnéa sitter och lyssnar när jag förhör honom. 
Jag frågar vilken latitud ekvatorn ligger på? 0 grader svarar Brian. Innan jag hinner svara att det är helt rätt så öppnar ( tyvärr ) Linnéa käften. 
-Asså det är mycket varmare vid ekvatorn än 0 grader.....
Suck...ja va säger man..
Brian får förklara för henne att det var latituden jag frågade efter ..inte hur varmt där är!
Vi fortsätter.. Med väderstrecken. Jag frågar vilken del av Sverige vi bor i ?
Brian funderar och ska precis svara när Linnea åter igen ger sej in det hela..
Tänk N Brian. Norrut..neråt..nnnorrut..nnneråt...
Han tittar förvirrat på mej och jag bara skakar på huvudet och gapar.
Var i helvete var hon på geografilektionerna?
Hon förpassas ut i köket.
Ungefär vid den här tidpunkten i jultiden har jag dessutom klarat av en halsfluss och Benja har klarat av 2 krossade kulor i granen. Det är här som min kropp vill jula till det lite extra med rosfeber. Märkligt vad 2-3 graders höjning av kroppstemperaturen kan stimma till det. 
Jag har inte haft feber sen jag var 10 så jag blir lite överraskad. God Jul lixom!
Samtidigt som kroppen vrider sej i smärtor, hjärtat rusar, pulsen stiger och jag kaskadspyr så får jag oxå hallucinationer. På byrån bredvid sängen slingrar sej en kobra lite nonchalant. Jag, som är extreeeeemt ormrädd konstaterar att den är där och att den får gärna vara det! Ser inget konstigt alls med att den är där. 10 timmar senare är jag inlagd!
Jag ska genomgå en kontraströntgen på lungor och hjärta, ekg samt ultraljud på benet som är rött och svullet. Jag kommer knappt ihåg vad jag klädde på mej på morgonen. Det blir jag dock varse på förmiddagen när läkaren som ska göra ultraljud på benet ber mej klä av mej byxorna och lägga mej på sidan. Jag ser då att trosorna sitter ut & in så jag flashar upp sömmar och tvättlappen i ansiktet på honom. Jösses! Nåja, förvirringen var total på morgonen.
Jag spenderar natten med Conny, Lizzy och Börje som alla är i 80 års åldern. En snarkkärring och två fisgubbar som håller mej vakna halva natten. Jag är dessutom uppkopplad till en hjärtövervakare som innehåller 1000 sladdar och 5 st dioder som är fasttejpade på min bröstkorg. Prova sov med det!!
Att inte irritationen jag bär på triggar hjärtat och orsakar ett larm är en f**king gåta!
Dagen efter ska jag duscha. Sköterskan visar mej duschrummet. I duschen står en stol i plast.
Hon säger att jag kan sitta och duscha om jag känner mej yr. Hon lämnar mej.
Jag står kvar och tittar på stolen som står mitt i duschen...
Jag börjar fundera över hur många av avdelningens pensionärer med diverse åkommor och nattblöjor som suttit....nakna...på den...stolen...och tar beslutet att den ska väck!
Men jag vill  inte ta i den så duschdraperiet får agera handskar.
Känns som jag är i en jättekondom när jag inlindad i draperiet får tag i stolen och förpassar den en bra bit ut i badrummet.
Skrubbar mej sen ren så att huden blöder men känner mej ändå smutsig!
Nu är jag hemma igen. Lagom till julavslutningen ikväll. Vi har inte gått dit på flera år. Ungarna vill inte och ..nej , det vill verkligen inte vi heller. Har inget behov att lyssna på andra ungars falsksång, nån unge hostar och skriker i bänkraden, en rektor som berättar vilket fint läsår vi haft eller prästens vidriga entusiasm när han drar alla 5 Moseböckerna samtidigt som alla föräldrar vill börja slänga psalmböcker på honom..
"Se nu jesus vad du har gjort" som Just D sjöng så fint.
Ja för helvete Jesus..skärpning på den!
G O D  J U L!!













onsdag 23 november 2016

Mordförsök & återuppståndelse!

Min man har en egen golftävling som går i september var år. Efter golfen träffas killarna hos oss och äter tacos. Ifjol ville A låna duschen innan middagen. 
Detta resulterade i att han halkade i duschen, slet ner draperiet och bröt ett par revben.
( Nej, det hade inte med min mat att göra )
Eftersom jag inte känner alla killarna så blandar jag ihop denne kille med en annan, vi kan kalla honom B.
Detta drabbar såklart bara B då jag var gång jag träffar honom frågar hur det är med revbenen och han vänligt men bestämt påpekar att det fortfarande inte var han som halkade i duschen.
I år var alla samlade igen och när B kom in genom dörren var jag såklart där och bad han att inte riva ner draperiet i år igen varpå min man lite morrigt tillrättavisade mej om att det var fel kille igen.
Nåja, dem äter och dricker glatt och allt är bra. När festen är över erbjuder jag mej att köra tre killar hem till Höör varav en av dem är B.
Vi går ut på uppfarten, jag hoppar in i bilen och sprutar spolarvätska på rutan för den är immig.
Lägger i backen och det bumpar till. B har inte kommit in i bilen ännu. Jag kör på honom med bakdörren som är öppen. Han säger ingenting och jag börjar be om ursäkt och frågar varför han inte hoppat in i bilen?
Han svarar att jag sprutade honom i ansiktet med spolarvätskan så han försöker febrilt rensa ögonen från den frätande vätska som bränner i hans ansikte.
Jag blir lite hysteriskt fnittrig och ber om ursäkt för att jag både kört över honom och frätskadat honom. Linnea är oxå med i bilen. Hon sitter  fram och sjunker ner så långt hon kan i sätet.
Hela turen till Höör går åt till att be om ursäkt och när vi är framme frågar jag om det blir bra att jag släpper va honom här?
Han svarar att han är blind och inte ser så noga men att det nog blir bra.
Ironi..kul kille...
Vi kör vidare med 2 killar kvar i baksätet. När jag släpper av nr 2 får jag nog en stroke för precis när han hoppar av så säger jag:
Ja, revbenen i fjol och överkörd i år. Du har det tufft...
Han mummlar något , säger Hejdå och går framför bilen in till sej. Jag följer honom med blicken och säger högt till han som sitter kvar: 
Men, det var ju inte han som halkade eller blev påkörd!!
Nej..... säger han i baksätet...
Jag bryter den pinsamma tystnaden med att fråga vart han vill bli avsläppt!
Han sliter av sej bältet och säger att han kan gå därifrån, säger snabbt hejdå och lämnar bilen.
Jaja, jag kanske gav ett lite galet intryck!
Det gjorde jag även när jag inredde vårt uterum i somras. Jag var väldigt bestämd med att jag ville ha en loungehörna men det skulle kosta så lite som möjligt. Tycker det e kul att använda gamla saker jag har hemma och loppissaker.
Så jag hade tagit 2 st 90 sängar och ställt som ett V i hörnan med två madrasser i. Nu behövde jag bara ett dussin kuddar...eller 2 dussin.
Jag ville ha stora kuddar som ryggstöd. Jag såg en annons på facebook om en som gav bort sina 2 soffor om man hämtade dem snarast. Jag kontaktade honom direkt och sa att vi kommer och hämtar imorgon. Jag drog in både exmaken och maken i att hyra släp och hämta sofforna eftersom jag jobbade. 
Dem slet som djur med de tunga sofforna och lyckades även dra en dörrkarm med sej när dem forcerade ut sofforna till släpet och körde hem sofforna som ställdes i garageporten så länge.
När jag kom hem frågade dem vart jag ville ha sofforna.
Jag svarade att sofforna kunde dem kört till tippen för jag ville bara ha kuddarna men det kunde jag ju inte säga till han med annonsen.
Om blickar kunde döda, skillsmässopapperna var framme från både maken o exet och jag var nära att oxå hamna på tippen...både överkörd och med spolarvätska i nyllet!
Men vi fick en fin lounge :D
På tal om död så gick ordförande i Tjörnarps tennisklubb hastigt bort i somras. Åke Svensson.
Tragiskt. Vi kände honom väl då vi istort sett bodde granne med både honom och tennisbanan.
Iaf så satt jag på jobb några veckor efter hans död när ett konstigt nr ringde. Jag svarade och blev sen knäpptyst.
Ja hej, detta är Åke Svensson från tennisklubben....
Jag tänkte för mej själv, va fan sa han, nej, det kan ju inte vara Åke!?Varför skulle Åke ringa mej..Han är ju DÖD!!
Jaha hej..får jag fram..Han hör på mej att jag låter konstig och frågar om han ska återkomma.
Jag samlar mej... Vem sa du att du var?
Åke Svensson , från Kalmar tennisklubb..
Åhhh va skönt säger jag och berättar historien för honom. Han inser att han ringt fel och hur fel det blev och ber om ursäkt. Vi lägger på.
Jag måste googla nu. Jodå, Åke Svensson i Kalmar tennisförening...Phuuuu.
Om jag börjar påstå att jag blir uppringd av de döda så blir min galenskap ganska svårförklarad.. Nu kan jag ju iaf skylla på min omgivning..som är i livet!!




onsdag 14 september 2016

Sommar 2016 Del 2

Del 2 börjar väl lika illa som del 1 slutade...i kaos!!
Precis innan vi ska bila iväg till Baltikum/Finland så har vi en gäst på besök. Vi kan kalla honom T. Han sover över.
På morgonen ska T iväg innan vi ska gå upp så han ska diskret och tyst bara sköta sin morgontoalett och smyga iväg. Ni vet..göra nr 2, lägga en kabel, skita! Oavsett vad man säger så vill man iaf göra det tyst och diskret.
Vi sover djupt när Martins telefon ringer och väcker oss kl 7 på morgonen. Jag hör ett diffust samtal mellan Martin och uppringaren. Martin skrattar dessutom! Han lägger på! Jag frågar vem det var?
Det var T. Han ringde från toaletten på ovanvåningen. Toapappret är slut! Jag ska bara gå upp med en rulle till honom. Jag skrattar så jag dör men inser sen att jag är en usel värdinna. Nåja, det löste sej ju sa han som .. moving on..
Vi ska som sagt bila genom Baltikum och Finland. Killarna är sura för att Linnéa som blir åksjuk ska sitta fram och de får dras med mej mellan dem i baksätet.
Linnéas hörlurar fungerar inte och hon inser att om hon inte får igång dem måste hon lyssna på oss hela vägen så hon får ett tuppjuck utan dess like. Hörlurarna bleknar och går igång.
Killarna får vars en dricka. Martin morrar lite över att det kommer spillas i bilen.
Nejdå säger jag. Mitt bälte i mitten är sönder och klistrar fast mej som ett frimärke i sätet. Jag kommer ingen vart och får knappt luft. Jag rycker till lite och slår Benjas cola ur näven på honom.
Ner på golvet rinner den klibbiga sörjan. Martin frågar vad som hände.
Inget!! Det klarade sej säger jag samtidigt som jag hotar killarna där bak med min blick. Jag får loss bältet och kastar mej fram för att torka upp det och slår ut Brians Sprite med rumpan. Kommentarer på detta är överflödiga.
Den rinner ner i min sko som står vid Brians fötter. Min vattenflaska som jag ställt lite på sätet under kaoset, välter och rinner ut på golvet. Killarna skrattar hysteriskt. Jag ÄR hysterisk och Martin frågar hysteriskt va fan jag håller på med!!.
Torkar upp allt snabbt som fan och meddelar att allt är lugnt.
Vi lämnar uppfarten!!!
Framme i Karlshamn ska vi köra på färjan. Benjamin kräks! Han säger att han är rädd för att båten ska sjunka. Jag försöker lugna honom med att det är ingen fara samtidigt som mina hjärnspöken spelar upp Titanic & Estoniascenarier framför mej till tragiska fioltoner. Jag vill oxå kräkas.
Vi kör ombord och jag inser att det är vi och öststatschaffisar på båten. Varpå alla kastar snuskiga blickar på Linnéa och jag vill inte veta vilka scenarier deras hjärnor spelar upp!!
Väl framme i Litauen kör vi ganska direkt till hotellet i Lettland. Litauen i all ära men fy fasiken va fallfärdigt. Byggnaderna såg så risiga ut så jag vågade inte ens harkla mej pga rasrisken! 
Så det blir en sträckkörning till ett mysigt hotell i Riga som fyller allas förväntningar. Linnéa har ett eget rum i rummet..ja.. ni fattar.
Killarna ska sova i bäddsoffa och på kvällen ska jag dra undan soffbordet för att bädda. Jag tar tag i bordet och drar det över heltäckningsmattan. Två fäste knäcks och bordet rasar samman som ett korthus. Allt på bordet trillar av och läsken sjunker fint in i mattan. Det tar ett tag att städa upp det, flytta det handikappade bordet och bädda soffan. Allt till de glada tonerna av övriga familjens gapskratt.
Dagen efter spenderar vi i Riga. När vi kommer hem är Linnéas väska borta. Hon börjar genast anklaga städerskan för hon har minsann hört på youtube att det förekommer hur ofta som helst att städerskor snor saker. Vi letar i bilen, på rummet och till sist får jag gå ner i receptionen och fråga om någon (städerskan) sett (snott) hennes väska. Det har de inte. Städerskan dyker oxå upp och vet ingenting. Linnéa är ursinnig. Vi kommer upp på rummet igen och hon är hysterisk över diverse smink. plånbok & annat mög hon hade i den. Sommar jojokortet tex. Vem fan tar med det till Baltikum!!?
Nåja. Martin går in i hennes rum och kommer ut  med..trumvirvel...hennes väska. Han påpekar lite syrligt att hon kanske skulle tittat i byrålådan i rummet. Hon hävdar högljutt och bestämt att inte hon lagt den där..och då letar man inte där heller tydligen. Nåja, allt är lugnt tills hon duschat och är av med en t-shirt! Städerskan nämns igen för på youtube har ho... ..
Jag tystar henne. Nu räcker det. Den är i väskan om du bara letar. Sluta anklaga städerskan!!
Innan hon somnar morrar hon om att korken till hennes parfym försvunnit.
Jag säger att jag tror att städerskan snott den! Hon förstår inte ironi i detta läget...
Vi ger oss iväg till Tallinn. En bilfärd på 4 timmar. Benja som är slö, full av nässelutslag och dessutom har feber får en liten korv på en bensinstation. Han spottar ut den och det enda jag får fram är min hand. Samtidigt som jag välter ut min kaffekopp. Tack o lov med lock men det blir rätt kladdigt ändå. Där sitter jag med kaffefläckar, inget kaffe och en salivindränkt, tuggad korvbit i näven. Jag slänger den på golvet. I detta läget kan det golvet inte bli värre.
Vi bestämmer oss för att ta en paus vid en strand och bara slappa lite. Det luktar illa och vi kan inte riktigt ta på vad det är, Ju närmre vattnet vi kommer ju vidrigare blir doften. Där i vattenkanten ligger en stor, rutten och illaluktandes hjort av något slag. Benja blir helt plötsligt pigg och vill pilla. Vi andra klöks lite och the moment is lost. Vi sätter oss i bilen och kör vidare.
Vi checkar in på hotellet i Tallinn. Linneá har ett eget rum för sej själv denna ggn. Hon är lycklig.
Det är inte jag . En söt 16 åring, ensam på ett hotellrum i The city of trafficking!! Brrrrr
Vi möter en finsk chaffis i receptionen som på dålig finnsvenska säger några fraser. Måtte han inte bo på samma våning som vi och få nys på att Linnea har eget rum!! Hotellet har 8 våningar. Han bor på VÅR våning. Teriffic. Vi bor in oss i rummen lite och ska sen gå ut i Tallinn. Vi inväntar hissen och ut kommer finnen. Han önskar oss en trevlig kväll. 
Det har vi! Tallinn är fantastiskt. Vi kommer tillbaka sent på kvällen. Måtte vi inte träffa finnen säger jag lite ironiskt. Han står utanför hotellet och röker och hälsar glatt....
Nästa dag ska vi ta hissen ner. Hissen kommer. Finnen stiger ur och säger godmorgon! 
Vi är hela dagen i Tallinn. På eftermiddagen tar vi en sightseeingbuss. Den kör förbi hotellet. Utanför står finnen och röker. Alla skrattar..utom jag . ..
På kvällen beger vi oss ut för lite käk, hälsar på finnen som åter igen står och röker utanför och ger oss av.
Känns som om han kommer sitta med i bilen hem imorgon!
Vi åker tidigt och spenderar dagen i Helsingfors för att sedan bege oss till Åbo. Vi har ett par timmar att slå ihjäl där. Vi står parkerade vid kanalen och Benja leker i buskaget bredvid. Han kommer och sätter sej i bilen. Jag klöks av stanken han bär med sej. Martin påpekar att han nog trampat i bajs. 
Nog?? N O G ?? Ut med ungen ur bilen!!
Jodå, han har trampat i lat lastbilschaffis busk-bajs. Jag kräks i min mun och Martin får av han skorna. Vad gör vi med skorna frågar han?
2 sekunder senare flyter båda skorna i kanalen!! Grattis Åbo. Vårt bidrag till er som inte skaffar en bajamaja.
Båten hem blir en mindre trevlig upplevelse för mej. Jag är livrädd och vems idé det var att ha en hytt utan fönster går jag inte in på.....
De andra somnar gott. Det gungar lite..Ytterst lite, men för mej är det en tsunami i var våg. Jag sover inte en blund och väcker Martin flera ggr när jag kippar efter andan så fort båten rör sej.
Men vi överlever mot alla odds och bilturen hem är allt vi har kvar. Vi äter frukost på Statoil. Benja på strumporna. 
Ungarna får oxå kaffe. Brian slår ut sitt i bilen och det sugs tack o lov upp av en kudde som ligger på golvet. 6 timmar senare är vi nästan hemma. Vi har 60 min kvar och ligger 20 min back i tidsplanen. Jag säger åt Martin att det är dax att byta. Jag sätter mej vid ratten och kör in de 20 minuterna på den timmen. Nu ska vi hem!! Bilen luktar kaffeindränkt öststatsbordell, min rumpa har tappat all känsel och i detta läget kommer jag aldrig mer att bila ..någonstans.
Home sweet home!! Nästa år bilar vi till Helena i Sicilien :-)




tisdag 16 augusti 2016

Sommar 2016 Del 1

Sommar..Första sovmorgonen. 
Man längtar lite extra efter den. Klockan ska inte ställas på 05.00. 
Jag ska inte väckas av det vidriga ljudet. 
Jag ska väckas av solens strålar som letar sej in i sovrummet, av kattens spinnande på kudden, av Benjas glada ansikte när han springer in till mej, av kaffekokarens bubblande när Martin förbereder frukost eller...BRANDVARNAREN!!!!!!
Hur är det möjligt att batteriet tar slut precis nu och alltid på natten??
Klockan 03.15 hör jag den
..pip... 
Tänker att jag kan somna från det
......pip...
Försöker igen
..pip...
Rullar runt lite irriterat i sängen för att Martin ska fatta att han ska gå upp men han sover djupt.
...pip..
Känner hur pulsen börjar stiga och ett inre hat breder ut sej i hela kroppen. Far upp ur sängen, extremt lättklädd, får fatt i en stol och ska försöka få ner brandvarnaren. 
Det är mörkt och den vägrar släppa från sitt fäste i taket. Finns säkert en alldeles enkel och självklar hantering när det gäller att lossa den men jag är inte känd för mitt tålamod.
Till sist brister det och jag sliter ner hela plattan samt brandvarnaren och en liten del av taket med skruvar och allt..
Jag bänder upp baksidan med en penna och får ut ena batteriet, slänger allt i en hög på bordet och går o lägger mej igen
...........pip...
(Tydligen måste båda batterierna ut)
Jag väcker Martin med orden
DET VAR VÄL SJÄLVASTE FAAAAN..
Far ur sängen, sliter åt mej brandvarnaren, stormar mot ytterdörren, fortfarande extremt lättklädd, öppnar den och kastar ut möget på gräsmattan och går in och lägger mej igen.
Innan jag får ner pulsen och somnar om hinner jag tänka att det var tur att inga grannar var ute samt att detta nog inte klassas som ett stabilt beteende.
Martin som ska upp och jobba möts av takspillror på golvet i hallen och en uppbruten brandvarnare på gräsmattan. Tur han är van.
Eftersom jag är så händig och har detta enorma tålamod erbjöd jag och syrran oss att fasadtvätta mamma och pappas hus. Det är en gavel på andra våningen. 
Man kan nå halva från garagetaket men resten måste tas med stege.
Vi sprutar vatten på hela fasaden med en slang så hela garagetaket blir en sjö.
Benja som kommit upp på taket för att ...hjälpa till, tycker att han ska borsta ner vattnet från taket. En fin tanke!
Han borstar allt vatten framför sej och ner över takkanten. Utifrån garaget kommer mormor och får sej en härlig kalldusch. Benjamin åker ner från taket..
Jag står högt uppe på stegen och skriker högt så fort en spindel visar sej, eller funderar på att visa sej samt vinglar fram och tillbaka med stegen i mina svindelattacker!
Emma står på taket och räcker mej slangen. När hon får tillbaka den igen kan hon inte stänga av den. Den sprutar för fullt och hon kan  inte kontrollera den. Den är överallt och och hon har inte ens kraft att vika slangen dubbel för att stoppa flödet. Jag viker mej däremot dubbel av skratt på stegen. Mamma kommer ut och påpekar att hon sprutar ner hela grannens framsida och springer för att stänga av vattnet. Grannen Arne kommer ut och flyttar hans dyngsura utemöbler medan hans sambo skrattar glatt och tackar för underhållningen.
Jag vinglar till på stegen så den flyttar sej lite. Mamma stelnar till och Emma ser skräckslagen ut. 
Mamma tittar på syrran och säger-Ja, då vet vi att du bryr dej om din syster iaf.
Syrran påpekar då att stegen hade rasat ner på hennes bil om den trillat, det var därför hon såg skräckslagen ut..inte för att jag hade ett fritt fall på 3-4 meter!
Fnys..
Mitt rara lilla syskonbarn Albin kommer upp från lekplatsen 300 m bort och säger
-Ja vi fattade att det var spindlar på väggen för vi hörde moster ända ner till lekplatsen..
Tig ung*****!!
Mamma virrar på huvudet och fasar nog för den dagen vi ska måla skiten.
Stackars mamma får oxå äran att passa syrrans hundar ibland. Det är ju inga normala hundar och det vet ju ni som följer bloggen.
Deras valp Zimba är väl den som orsakar mest oroligheter i nuläget men det utnyttjar Viggo så fort han kan. Det e som om han bara ligger och inväntar att Zimba ska skapa problem så han kan glida in och slå till!
Mamma står och vispar en stor sats pannkakssmet. Hon tittar ut i trädgården och ser att Zimba har en plastform från sandlådan i munnen och tuggar galet på den. Hon ställer ner skålen med smet i vasken för att Viggo inte ska få tag i den och springer ut till Zimba. När hon kommer in igen möts hon av en något smetig syn. Viggo har genom att hoppa upp mot vasken lyckats trycka ner huvudet i skålen och med hjälp av en lång tunga och lite våld få allt i rörelse. Det är stänk i hela vasken, på väggen bakom, det rinner från vasken ner över skåpen under vasken och det är stänk på golvet. Viggos ansikte ska vi inte tala om. Han ser ut som något som är redo för fritösen!!
Det som däremot inte har någon smet längre är skålen.
Syrran har inga tavlor på väggarna eller foton på kylen. De har Zimba käkat upp, ihop med diverse lampskärmar, receptpärmen, de flesta leksakerna från ungarnas rum samt Hannas kompis skor. Hänger hon ut tvätt i trädgården...tar Zimba ner den.
JAG är en kattperson av en anledning..eller 2!






 

onsdag 25 maj 2016

Blod, svett och dårar!

Ja som ni säkert vet så är jag volontär på ett katthem. 
En fantastisk upplevelse på alla sätt och vis.
Att få hjälpa dessa utsatta, vanvårdade och hemlösa små liv ger så oerhört mycket.
Man får lära sej att hantera vissa av katterna på rätt sätt. Misshandel och frakturer som läkt ihop fel utan vård gör att vissa har svårt att lita på oss människor och ömmar när man rör dem. Vissa tillåter inte ens att man rör dem. Man lär sej var deras gränser går och försöker bygga upp ett förtroende.
Vid ett pass i hemmet så skulle jag "bara" ta och placera lilla söta Diana i en kattbur för transport till sin nya familj. "Bara" sa jag det? 
En mysig liten tjej som inte gör mycket väsen av sej. Tills jag tar upp henne och hon får syn på kattburen. Jag håller henne med båda händerna och på bara 3 sekunder har hon lyckats strimla sönder händerna totalt.
Benja står chockad och tittar på. Aja, det e inte så farligt säger jag samtidigt som det droppar på golvet. Mamma, du blöder!!!!!
Nej då , det går strax över. Jag ger mej ut i köket och häller handsprit i de öppna såren.
Det är INTE skönt!! Det är för mycket för att sätta plåster på så jag lindar in det i lite papper och torkar av blodet på byxorna efter hand och fortsätter med sysslorna.
Diana tittar lite nöjt på mej. Jag intalar mej själv att hon måste ha en traumatisk upplevelse av kattburar, ungefär lika traumatisk som den hon gav mej precis. Det är därför jag läcker som ett såll.
Hon bet mej i tummen oxå och efter hand som jag går där blir den större och större.
Jag ringer vårdcentralen och berättar läget. De ber mej komma meddetsamma.
Jag åker dit direkt och sätter mej i väntrummet ann . Då inser jag att jag har långkallingar på mej.
Man är ju inte direkt finklädd när man skurar golv och rengör 10 kattlådor.
Jag har dessutom båda händerna inlindade och blodstänk på kläderna. Jag hoppas ingen märker mej och följer snabbt med läkaren när jag kallas in. Hon tittar dock på mej och jag måste säga något.
-" Du får ursäkta hur jag ser ut, jag kommer direkt från hemmet" 
  Hon sätter sej ner och jag känner att jag måste göra ett tillägg.
-Katthemmet..KATThemmet..inget annat hem!!
Jag får penicillin och går därifrån, omplåstrad och fin i mina blodiga kallingar och har en klar känsla över hur det känns att stoppa händerna i en köttkvarn, klädd som en uteliggare! 
Skam den som ger sej. Jag är snart tillbaka hos de fina små katterna. Denna gången har jag Benja, Linnéa och Viktor med mej. När vi är klara ber jag Viktor ta säcken med tvätt. Jag går ut med Benja i bilen. Han sitter och drar ut ludd från sitt jackfoder. Jag ber honom sluta med det i bilen. Viktor frågar var han ska lägga tvätten och jag ber han lägga den bak i bilen. Jag säger återigen till Benja att sluta sprida fodret i bilen. Viktor går bak, öppnar bakluckan och ska precis slänga in tvättpåsen när jag ryter till ordentligt på Benja. INTE I BILEN!!!
Viktor hejdar sej och frågar snällt var han ska lägga den då?
Nej nej, inte du!!! Du kan lägga den i bilen. Linnéa ger mej en ondsint blick.
Jag kör Viktor hem och tycker det är lite pinsamt att han trodde jag skrek på honom hehe 
Jaja, han överlever nog. 
Jag släpper av honom men glömmer att han har sin väska bak i bilen. Samtidigt som han ska öppna bakluckan lägger jag i backen och stackarn får hoppa undan. Han skrattar lite, tar sin väska och flyr in i huset.
Jag får lite panik och ber Linnéa smsa honom och fråga om jag körde på honom. Hon är arg som ett litet bi. -"Vad vill du att jag ska skriva?? Hej, Mamma undrar om hon körde PÅ DEJ???
Ja, skriv det!!  
Det gjorde jag inte..bara nästan. Phhhuuu!!
Mamma, du ligger inte på plus nu!!!!!!!!!!!
Väl hemma kollar jag om det finns post i lådan. Det finns det men jag orkar inte gå in och hämta nyckeln så jag försöker nå posten med fingertopparna. Det funkar ibland. Jag trycker handen i öppningen och fingrar på posten. Det jag inte räknade med var att min hand är ganska hal då den efter kattskötsel smörjs in med bakteriedödande salva för att hindra en infektion i de 20 småsåren.
Slurp säger det och sen sitter jag där med hela näven i lådan. Jag kan säga att det är inte alls lika lätt att få upp den ur lådan och innan grannarna ser mej har jag våldsamt ryckt upp handen med en liten svullnad och ett blåmärke som resultat. Tur jag går på penicillin redan..
Jag bestämmer mej för att övningsköra mycket med Linnéa så kan hon köra när vi hämtar Viktor.
Det jag får tjata mest om när vi kör är att det faktiskt är högertrafik i Sverige och att hon inte kan växla med båda händerna.
Jag fick nog lite hjärnsläpp när jag första gången hon sitter i en bil tycker det är en bra idé att hon själv kör upp bilen på uppfarten. Hon tar svängen runt häcken alldeles för snävt och när jag säger (SKRIKER) STANNA så har hon inte koll på pedalerna ännu och forcerar med sej båda soptunnorna en halv meter med en repa på dörren som är 5 cm bred och 2 dm lång och en repa i backspegeln som skräckslaget vek sej mot dörren.
Linnéa kör sin standard replik
Asså, detta var inte mitt fel!!  Nej, det var nog inte faktiskt. Hur fan tänkte jag där !!!???
I 2 veckor fick jag ställa bilen mot grannens häck eller mot tennisbanan för att inte Martin skulle se det. 
Tills den dagen då han skulle tvätta bilarna och jag fick krypa till korset.. järnvägskorset..
Det var lugnare på min tid när jag övningskörde med pappa och han sov som en stock i sätet bredvid eller läste tidningen.
Men det ska väl bli förare av henne med. Jag har ju klarat det fint. (kommentarer om det undanbedes)













































onsdag 6 april 2016

Shit happens..

Ja shit happens..ganska ofta om jag får säga det själv. Och händer det inte mej så är det syrran som strular till det.
Hon har skaffat valp, Zimba.  Ja, trots 2 andra hundar varav en manisk, överspeedad mattjuv har hon oxå en hamster, en ödla, ett akvarie och 2 marsvin.
Att ha en liten överaktiv valp som hon måste ha uppsyn över all vaken tid är inte helt enkelt när det inte går att vända ryggen till Viggo-mattjuven!
Mina föräldrar var där och åt middag och skulle avnjuta en god dessert med vit choklad.
Trodde dem iaf. Desserten stod kvar i köket och Zimba behövde gå ut o kissa. Eftersom det är ganska bråttom när en valp vill kissa så släppte hon allt annat och tog ut valpen samtidigt som Viggo glatt intog desserten. 
Nåja, en slät kopp kaffe är förbannat underskattat!
Deras ödla äter levande syrsor som måste köpas i djuraffären och sedan gödas och matas till ödlan. Något som syrran tycker är ganska äckligt (och grymt) men thats life.
Syrsorna förvaras i ett litet plast akvarie och dem ska helst bli där i...
Hon brukar hjälpa Albin att mata sin ödla men har man en valp så hinner man inte med allt 
(något alls över huvud taget)
Albin får hämta syrsorna själv. Dem förvaras i källaren (så att inte Viggo äter dem) och måste tas ut en o en annars rymmer dem. Albin går upp för trapporna men snubblar på sista trappsteget och tappar syrsorna i golvet. Locket far av och på bara en sekund far 10 st stora syrsor omkring i hallen. Syrran hörde smällen och kommer springandes och inser (skrikandes) att hon måste samla ihop dem snabbt medan Viggo slickar sej om munnen. Hysteriskt samlas dem ihop medan valpen drar i sej en toarulle och Viggo besviket ger sej på lunchen istället.
Nästa gång kom dem till oss istället. Barnen lekte, Viggo fick bli hemma och valpen var..ÖVERALLT!! 
Kenneth tittade mycket skeptiskt på det lilla livet. Andra vuxna hundar känner av Kenneth på håll och håller ett visst avstånd. Smart!! En valp?? Not so much!!
Zimba vill hälsa på Kenneth. Kenneth undrar varför den glada valpen kommer emot honom trots varningsblickarna och utdelar en sylvass örfil. Zimba skriker och gömmer sej bakom syrran. Bra tänker vi, nu vet Zimba att han ska hålla sej därifrån. HA!! Det vet han tydligen inte alls. Han vill hälsa en gång till och jag tycker mej se att Kenneth himlar med ögonen samtidigt som örfil nr 2 landar på Zimbas nos. Han ylar och gömmer sej men när han ska fram en tredje gång inser vi att han har ingen gräns. Kenneth åker ut i trädgården med ett förvånat uttryck. "Varför ska jag straffas för att idiotvalpen saknar hjärna??"
Ungarna har tydligen varit högljudda under tiden vilket vi inte ens märkt. Men det har Linnéa!
Asså Mamma!!! Ungar e så jävla jobbiga, dem håller ju aldrig käften asså seriöst mamma, ALLA ungar e fan så jävla dryga!!! Stormar ner på sitt rum...
Jag och syrran tittar oförstående på varandra och skickar ut även ungarna i trädgården till Kenneths oerhörda lycka. Hade han haft en väska hade den packats just nu!!
Han ska dock vara tacksam att han är i livet. Häromdagen hade jag planterat penséer i krukor och satt där ute. Sent på kvällen insåg jag att det skulle bli minusgrader så jag bar in krukorna i hallen för att rädda dem. När jag kommer upp på morgonen står Kenneth glatt och mumsar på dem. Teriffic matte, nattamad! TACK!!
Fast nu ska jag inte hänga ut alla andra. Jag är rätt bra på att röra till det jag oxå!
Martin blir tokig när ungarna har suttit i hans säng och fikat och lämnat den full av smulor och fläckar så han har förbjudit det helt och hållet. Han har bett mej att se till att det följs när han inte är hemma. Hrm..ja, asså ibland kan jag ha sett mellan fingrarna på det när dem sitter där inne och glor på tv och tänkt att jag fixar undan bevisen efteråt..
Benja fick alltså sitta där med sin oboy och titta på film i Ipaden. Det JAG brukar göra när han sitter där med endast Ipaden och ABSOLUT INTE SKA GÖRA NÄR HAN DRICKER OBOY är att springa mot honom, hoppa upp i luften, skrika TIMBER och landa bredvid honom i sängen. Ord är ganska överflödiga här... Benja far sittandes en halv meter upp i luften och håller krampaktigt i Ipaden med ena handen och oboykoppen i andra. ALL oboy lämnar koppen och jag inser mitt misstag. Benja landar med Ipad ock kopp. Oboyen däremot slår rakt ner i Ipaden och sprids i hela sängen, på golvet och över Martins nattduksbord. Det rinner oboy ner i hans lådor och det har stänkt på  väggen. En nerstänkt chockad Benja tittar på mej med stora ögon. Mamma...nu skapar du problem..pappa kommer bli galen!!
Jag tittar mej omkring och vet inte riktigt var fan jag ska börja torka. Då ser jag Ipaden i Benjas hand. Oboyen har lagt sej i fodralet så själva Ipaden flyter under oboy. Jag börjar här med att slita den ur fodralet, rysta den, torka den och ber stilla till gudarna. (med stilla menar jag totalt hysteriskt i ett panikartat tillstånd)
Benja skrattar hysteriskt, han vet inte var han ska bli av. Jag svabbar golv och väggar, torkar lådor och bäddar rent. Jag och Benja kommer överens om att aldrig nämna detta för pappa då Ipaden faktiskt fortfarande fungerar. 
När Martin kommer hem går Benja direkt fram och säger."Pappa, mamma har skapat kaos idag men jag tänker inte säga vad" Martin frågar vad jag har gjort med bilen?? Fnys, jävla påhopp. Men Benja tiger och har än idag inte sagt något. Men det är väl ingen big deal?!
Shit happens!





















tisdag 1 mars 2016

Asså mamma...

Vet inte vad jag tänkte när jag tryckte in Ringsjöskolan för påskrift, körskolan för synundersökning, lunch m svärmor och skoköp på Nova med alla barnen och stackars mormor på samma dag!!
Ringsjö och synundersökningen går ganska bra och även lunchen flyter på utan större problem trots att vi är 7 personer.
Vi åker bort till Nova. 
Vid det här laget har Benja jobbat upp en härlig överaktivitet och Brian en måttlig shoppingentusiasm.
Brian och Benja ställer sej i Gina Tricot:s skyltfönster för att demonstrera lite medan jag, mormor och Linnéa kollar på kläder.
Sen är det äntligen dax för Brians fotbollsskor. Eftersom hans lag har ett avtal med Intersport så går vi dit.
Jag börjar med att prata med killen i kassan.
Hej, Vi ska köpa fotbollsskor. Min son spelar i Höörs IS och de har ett avtal med Intersport. Klubbkvällen var dock på Intersport i Eslöv så jag vill bara kolla om det avtalet gäller här på Intersport Nova oxå?
Killen tittar på mej och säger: Ja, det låter ju bra men detta är Stadium!!
Pinsam tystnad råder... Brian, som redan från början undrade vad vi skulle på Stadium att göra,, utan att säga något (ungjäklel)  vänder sej om och lämnar mej i kassan.
Jag harklar mej lite och får fram något typ..Jaha, ehh, ojoj...tokigt hehe..Hejdå!!
Lämnar butiken snabbt som fan och möter upp Brian på Intersport precis bredvid Stadium.
Han bara tittar uppgivet på mej..Asså, mamma....
JAJA svarar jag! Nu köper vi skor och jag skiter fullständigt i om just ditt märke inte finns eller Stadium har en mycket bättre rabatt för dit in går jag inte igen..aldrig mer..någonsin.. 
Brian vill då inte ha hjälp av personal. Han tror väl att jag ska fortsätta mina pinsamheter...
(vilket är rätt troligt ) men jag vill ha hjälp så jag haffar en kille i butiken, håvar fram en sko ur min väska och säger att jag vill ha denna i storleken större.  Klockrent, förutom att Brian ska ha den dyraste skon annars ska han inte ha någon alls. Jag morrar på lagom nivå och hotar lite och sen provar vi några andra skor. När jag sitter där i ett berg av kartonger, knyter hans skor och trängs med en annan mamma som oxå morrar lite på en tjej i samma ålder som Brian så råkar jag välta ner ett gäng kartonger med rumpan. ( inga kommentarer på det tack )
Jag försöker lägga tillbaka skorna i rätt kartong med rätt sko, reser mej upp o mumlar lite för mej själv att "I need a drink" .
Mamman bredvid svarar lite otippat: Jag oxå!!
Vi pratar lite om sura barn och att det kostar att dem växer medan Brian dör av tristess.
Äntligen klara och Linnéa vill in på H&M medan Brian vill sänka sej i en sjö!
Men Linnéa är snabb och hon är inne i omklädningsrummet innan jag hinner märka det.
Det som gör mej uppmärksam på att hon är där inne är hennes skrik som jag hör en  bit ut i butiken. Jag rusar in i provrumsgången och där mitt i gången på golvet med huvudet inne i hennes hytt och med ett krampaktigt tag om skynket ligger Benjamin. 
Asså mamma..TA BORT HONOM!!
Första gången den dagen jag fick ett leende på Brians läppar medan jag släpar ut Benja från provrummen.
Jag känner att det är dax att åka hem nu!! 
Brian & Linnéa vill ha kaffe men Benja är trött och vill inte stanna på fler ställen.
Jag kompromissar och tar drive in på Max där de får sitt kaffe. Benja vill ha glass. Samtidigt som jag hänger över Brian i baksätet och beställer 2 kaffe med mjölk och en glass med choklad hör jag Benjas protester. Han vill ha pinnglass. Jag avslutar beställningen och förklarar för honom att det finns inte så han får en i bägare. Det vill han absolut inte ha. Brian och Linnéa säger att dem kan dela på den i så fall. Benja surar.
Han skiner dock upp när han ser glassen och vill absolut ha den.
De andra två surnar till.
Jag ifrågasätter varför dem inte sa att dem ville ha glass när jag beställde!!??
Asså mamma, det e väl klart att vi vill ha glass.
OKEJ!! Mormor som hunnit runda Max restaurangen får tvärnita och ta kurvan på två hjul för att ställa sej i drive in kön igen.
Jag håller tummarna för att det inte är samma kille, men det är det så klart.
Jag beställer 2 glassar till och vi kör till luckan. 
Ville ni ha mer glass frågar killen glatt i kassan och jag svarar att jag hoppades att han  inte skulle känna igen oss.
Jag har längre minne än så ..påpekar han syrligt.
Of Course you do!! Vem kan missa bilen som snurrar runt i driven, betalar via bakrutan där mamman, som är redo för hispan,  hänger över sin son för att betala och med varierande surhetsgrad på medpassagerarna & en mormor där stroken hänger i luften!
Kommer hem och ber Linnéa tömma diskmaskinen.
Asså mamma, skaffade du barn för att vi skulle hjälpa till eller?
Blicken som utdelas skulle kunna krylla hennes spikraka hår och maskinen töms!
Asså.. How about that drink..



























onsdag 24 februari 2016

Tannalös!

Det där med att bli av med en framtand när man är 18 år är inte det mest ultimata. Nu var det ju inte under en rejäl fylla eller ett vilt slagsmål jag blev av med den.
Det var under ett besök hos tandläkaren som man såg på röntgen att den var helt av i roten... och att jag hade en extra tandrad på tvären uppe i tandköttet men det är en annan historia!!
Så, tanden drogs ut och jag fick ha en protes på tandställning i 18 månader. Det tog så lång tid för att den nya tandkronan skulle läka fast i tandbenet innan implantatet sattes fast. 
3 operationer med en läktid på 6 månader per gång.
Efter varje operation såg mina läppar ut som om Pamela Andersson lekt med botoxsprutorna och sen dundrat rätt in i en vägg. Jag tror jag var den första med ett äkta duckface!
All mat intogs med sugrör. All dryck med för den delen. 
Men det la sej ganska fort. Läkaren var dock tydlig med att jag 
( och som jag skrev i nån status häromdagen, så kvittar det hur jag förklarar så blir det fel ) INTE fick stoppa något hårt i munnen. Han tänkte då mest på morot, äpple och knäckebröd så kan era sjuka hjärnor utveckla det bäst ni vill :)
Jag har fresten en bild på detta men den får stanna i arkivet. Inte en bild på när jag har något hårt i munnen!! En bild på när jag är tandlös..Herregud!!
Alla som har haft tandställning vet att man kan inte låta bli att leka med den och få den att lossna med tungan för att sen trycka den på plats i gommen igen.
Jag  gjorde detta i klassrummet. Sen när jag tittade upp satt 3-4 chockade klasskamrater och stirrade på min käft där framtanden åkte jojo upp och ner.
Freakshow!!
Det värsta med att ha en protes av något slag måste ändå vara på fyllan. 
Och när man är 18-19 år så blir det ju en del..hrm..fyllor.
Nåja, det jag lärde mej rätt fort var att tequila fick drickas utan citron. De första tappra försöken med att bita tag i en citronskiva resulterade i att tandställningen såg ut som tvättlina för citronkötts-slamsor. 
Det andra försöket trodde jag att jag var jäkligt smart genom att, i baren, ta ut tandställningen och lägga den på bardisken medan jag gick lös på citronen men en stirrande bartender som resultat. Sen gick jag och kvar på bardisken låg tandställningen, en liten rosa, böjd platta med stålstänger och en framtand på. 
Eftersom alkoholen påverkar omdömet...en del... så märkte jag inte detta förrän jag mötte en kompis på dansgolvet som håvade fram min tandställning och sa:
-Tove, denna måste vara din!
RIDÅ!!
När jag äntligen fick mitt implantat så var jag jätteförsiktig. Tills det var dax för en kompis studentfest. Han hade fått en 2 m hög upplåsbar drake som började sloka under kvällen. ( Det gjorde jag oxå ) Ialla fall så tog jag på mej att blåsa upp den igen så utan att tänka mej för satte jag tänderna i det lilla gummimunstycket och hörde bara hur tanden krossades i 1000 bitar. Jag vände mej om mot dem som satt vid bordet och frågade om den gick sönder.
Deras miner sa lixom allt...  Jag borde ha stängt käften och gått hem men stannade glatt som den tannalösa hillbilly jag var..är..var!
Jag fick en ny fin tand ganska snabbt tack och lov och när tandläkaren frågade vad som hände med den första tanden så var jag väldigt tydlig med att han borde tagit med "upplåsbar drake" på listan över vad jag inte ska stoppa i munnen!!
Han ville inte utveckla det! Konstigt?
Min nya tand hade egentligen bara en nackdel.  Vi snackar om mitten på 90 talet och det var väldigt inne med neonbelysning överallt. Man fick stämplar i entrén som bara lös i visst ljus och inne på dansgolven var det populärt med belysning som fick alla vita kläder, skor och detaljer att lysa starkt. Även min tand tyvärr. Den lös fint som en jävla lykta i käften och roade alla utom mej.
Men jag ska inte klaga. 21 år senare sitter den fortfarande på plats i munnen tack o lov. Den har dock börjat bete sej lite märkligt varpå jag kollade upp den på specialistkliniken i Kristianstad nu i veckan.
Visst kan den trilla ut, den är ju 21 år gammal var det första dem sa men röntgenbilderna visade att den satt hur bra som helst. Phhuu. Jag kan ju inte sitta på jobb utan framtand. Inte för att chaffisarna lär märka något men alla andra!!!
Så det var med ett lättat hjärta jag gick därifrån. 
Jag skulle vilja skylla resten av dagen på att jag var hög av narkosen men tyvärr fick jag inte ens en lokalbedövning när hon rotade runt bland tandrötterna.
Jag skulle träffa syrran på lunch och parkerade i p-huset mitt i Kristianstad. Ni som känner mej vet att jag försöker undvika allt vad trängsel heter  i samband med körning. P-hus HATAR jag men det fick bli det då alternativet var att hitta en parkering i en stad jag inte känner till.
Jag lyckades redan på väg upp i huset få motorstopp och fick starta om bilen i 90 graders lutning. Kallsvettig parkerade jag och skulle betala. Automaten ville ha mitt reg-nr på bilen??
Jag fick vända mej till personen bakom mej och säga- Ett ögonblick bara!! sen rusa bort till bilen, memorera reg-numret och rusa tillbaka för att avsluta.
JÄVLA MODERNITETER!! Vem fan kan sitt reg-nr??
Äntligen klar ska jag då bara hitta vägen ut från huset. Jag ser en nödutgångsskylt och tar den vägen. När jag öppnar dörren tjuter det av bara FAN i trapphuset jag kommer in i. Dörren stängs men det slutar inte tjuta och jag undrar lite för mej själv om det var jag som orsakade det där?! Jag tar mej ner för trapporna och tycker det är lite konstigt att dörrarna inte har våningshänvisningar. Väl nere får jag dra en plombering för att öppna dörren och trillar rakt ut på en inre kaj där 2 lastbilar står och lastar. 
Hej hej säger jag glatt, hoppar över några kartonger och tar mej ner på markplan via en liten stålstege. Där nere inser jag att enda vägarna ut är genom de stängda lastbilsportarna eller via en tredje nöd-dörr. Ett djupt andetag och en andra söndrig plombering senare står jag på baksidan av centrum. Jag går förbi portarna där lastbilarna kört in. "VARUINTAG"
Det tjuter fortfarande på insidan så jag går med stora steg för att möta syrran.
Efter en god lunch som kunde tuggas trots en ömmande käft så följde hon mej tillbaka till P-huset och visade att varuintaget inte var ett bra alternativ och att jag borde hålla mej till den trapp som hette Ingång/Utgång P-Hus!
Jag är mest tacksam över att jag kom därifrån med hedern i behåll..eller..tja..Nästan ialla fall!






























onsdag 3 februari 2016

Julblogg del 2

Som om inte julen i sig är stressig nog så blir det ju inte bättre av att man lämnar bilen på service mitt i julmånaden och glömmer bort det morgonen efter.
Så, i tron att jag hade bil ska jag då lämna barnen i skolan men inser att jag får gå ner med dem. Linnea som har sovmorgon snedtänder för att hon måste ta bussen tidigt när inte jag kan köra henne. Hon tycker att jag ska gå 1 km till mormor, hämta hennes bil, köra hem och hämta henne och köra henne till skolan. Aint gonna happen!!
När ungarna kommer hem är det  dax att handla. Alla 3 vill följa med så jag skyfflar in hela högen i mormors bil och kör till Citygross. När jag parkerat och ska ta en 5:a till vagnen inser jag att plånboken ligger hemma. Jag skyfflar in alla ungarna i bilen igen och kör hem och hämtar plånboken. Jag svär lite grann och Benja säger som han brukar. 
-Peng i burken mamma!
Jag undrar hur länge han ska hålla på med det?
Länge mamma, så det kommer bli jobbigt för dej.
OK!! Kramar hårt om ratten...
Vi handlar och jag ska betala. Visakortet funkar inte. Jag morrar lite och provar igen, denna gången med rätt kod. Nu funkar det och jag nämner lite för kassörskan om kaoset denna dag, betalar och går iväg.
Vid bilen kommer kassörskan springandes och ger mej mitt kort som jag glömt i terminalen. Hon tittar vänligt på mej och säger- Köp ingen lott idag vännen!
Jag ger Linnèa min plånbok och ber henne kolla om hennes Jojokort ligger i den eftersom vi ska fylla på det oxå. Det  gör det säger hon.
Vi kör in i stan för att fylla på Jojokortet. Jag parkerar och går till affären och ställer mej i kö. När det äntligen är min tur finns inte Jojokortet i plånboken. Jag mumlar något om bibelns sju fasor, julefrid MY ASS och lite annat smått o gott medan Benja står bredvid och försöker hinna med med sina "peng i burken" fraser. Jag skickar ut Brian till bilen för att fråga Linnéa var kortet blev av. Hon sitter med det i handen!!!!!!
Han kommer springandes med det, vi fyller på och när jag sätter mej i bilen tittar jag morskt på Linnéa som utbrister - VAAAAD??? 
Det är tur att ratten sitter fast ordentligt....
I bilen hem ringer Brians tandläkare och frågar var vi blev av idag? Jul-RIDÅ!!
Väl hemma ska vi jula till det lite utomhus så jag ber Brian spraya vit julsnö på ytterdörrens krans.
Han är en artist!! Han lyckas nämligen få det att se ut som om en fiskmås blåst rakt in i dörren och tömt tarmen på nedre dörrhalvan. Även dörren mitt i kransen har fått sej en dos.



Inga fler sprayburkar till honom!!!
Jag tänder min lilla lykta på trappan och hoppas blickarna ska dras till den istället. 
Den lyckas med det..på alla sätt o vis.
Vi sitter och tittar på tv när Linnea kommer hem från en kompis och lugnt säger
-Mamma, det brinner i lyktan..bara så att du vet!  och går sen ner på sitt rum.
Jag går ut och kollar läget och får sen släcka med en spann vatten!!




Dagen efter sitter jag på trappan och plockar upp skärvor och annat bränt material från min lykta.
Jag är bitter..och bittrare ska jag bli.
Linnea öppnar dörren.
-Mamma, bli inte arg nu!
Nej, jag är inte arg NU men jag kommer antagligen bli det om en liten stund!!

Vad har du gjort!???
Jag var i jordkällaren och lyckades låsa in nycklarna till jordkällaren inne i jordkällaren..
Hon stänger dörren och jag börjar fundera på vad vi har där inne. Inget viktigt...bara ALLA jävla julklapparna!! Det vi däremot INTE har är en extranyckel.
När Martin kommer hem förklarar jag för honom att han ska bryta sej in i jordkällaren!
Han ser förvånad ut men har slutat att ställa följdfrågor för längesedan...
Så, med hammare och kofot får han upp dörrjäveln och förstör lås, karm och list. 
Han tittar morskt på Linnéa som mumlar något om att det iaf inte är hennes fel att Martin sabbade dörren!!
Det är verkligen behövligt med en utekväll just nu känner jag! Tack o lov är det dax för julbord med en av våra kunder.
En mycket trevlig kväll som avslutas med vinterkräksjukan. Martin tror först att jag druckit för mycket men jävlar vad jag måste hinkat in om jag spyr i framstupa sidoläge i 12 timmar.
Han driver lite med mej mellan kräkningarna dagen efter. att så går det när man dricker sprit. Jag tycker inte det är roligt.

Han ska på middag med sin mamma och lämnar mej i detta tillstånd ensam med Benja!!
Jag orkar knappt lämna sängen för soffan och påpekar för Benja att det faktiskt är synd om mamma.
Han tittar upp från paddan och säger:
-Ja så går det när man dricker sprit mamma!!
Vet inte vem jag hatar mest i detta läget..han eller Martin... 
Jag mumsar vidare på min rostemacka och hoppas att han noterade att jag blev förnärmad..mer orkar jag inte göra åt saken..
När han sen själv får spendera 3 dagar på sjukhus i mellandagarna efter bla en maginfluensa, försöker jag skämta till det lite på sjukhuset och säger:
-Ja du Benja, så går det när man dricker sprit!
Det emottages inte alls som jag tänkt mej och jag inser att det blir inget "Mother of the year" award för mej i år..heller..



























onsdag 13 januari 2016

Julblogg del 1


När jag var barn var julen magisk. Vi tog fram julgranen den 23e och julafton var alltid hemma med mamma o pappas julmat. Det var den känslan jag ville ge mina barn men det blir ju svårt när jag själv är skild samt svärföräldrarna oxå. Det blir uppdelat på många olika ställen, flera dagar i rad och barnen blir lika trötta på det som jag blir. Dem undrar mest" var ska vi öppna paket idag?"
Min syster tycker dock att jag förstörde tomten för henne. När jag var 4 och Emma var bebis skulle pappa vara tomte för första ggn. Han gick ut och köpte "tidningen" och kom tillbaka i en klassisk tomtedräkt. Jag skrek som en stucken gris, stortjöt och var panikslagen. "Tomten" försökte locka med de stora paketen men jag skrek och gömde mej skakandes under soffbordet. Pappa tog av masken o dräkten och jag lugnade mej lite men vägrade öppna paket.
Det blev aldrig fler tomteförsök efter det vilket syrran lite spydigt påpekar än idag. Men hon har också en dålig relation till tomten...
Mamma var aldrig den aggressiva typen så när hon hotade oss så var det allvar!
Hon hade köpt en stor keramiktomte med en el-lykta. Den kostade 1000 kr vilket var mycket för en tomte för 30 år sedan och hon var MYCKET tydlig med att hon var väldigt rädd om tomten och att vi skulle vara försiktiga runt den. Den stod i säkert förvar uppe på loftet.
Emma skulle upp där och hämta något. Jag och en kompis satt i mitt rum på nedervåningen. Vi hör hur Emma börjar skrik-gråta helt hysteriskt när hon kommer ner. Mamma försöker trösta henne men det går inte. Hon får inte fram ett ljud och får knappt luft.
Jag tittar på min kompis och säger att nu har nog syrrans kanin gått o dött!!
Mamma får till slut tyst på ungen och Emma snyftar fram att hon råkat knäcka huvudet av tomten och bryter samman på nytt. Mamma tröstar och börjar kanske inse att hennes tomtehot varit lite för aggressiva. Huvudet limmas på kroppen och än idag står den fint vid den öppna brasan varje jul.
Jag och syrran har lite tomte-relationsproblem att ta upp på en soffa i ett madrasserat rum!!
Jag kan ha förstört begreppet "julfest" för henne oxå. När jag träffade min dåvarande man var jag 22 och han var 29. Folket på festen var alltså i 30 års åldern. Jag tycker att det är dax för lillsyrran att följa med på en riktig fest och hon, blott 19 år gammal hänger med.
Lilla försiktiga, artiga Emma tar fylleslaget med ro tills, vi kan kalla honom Ronny 30+ gör entré. Ganska packad, skäggig & stor som ett hus i skinnväst, boots, glansig blick och med svajig gång .
Han får syn på Emma som ser skräckslagen ut. Han vinglar fram mot henne med ett konstigt leende och med rosslig mörk röst tittar han på henne uppifrån och ner och säger med fradga i mungipan
-ooohhh här har vi ju det lilla gotte-boret (godisbordet)
Emma är stel av skräck och jag får ta henne till säker mark. Det dröjde tills hon följde med nästa ggn.
Det finns ett par saker som jag måste göra innan december. Ta julkortsbilden är en av dem,
Julkortsbilden ska vara utomhus och alla barnen hotas och mutas för att medverka på bilden. I år fick jag lite tidsbrist pga stormar och dåligt väder så till sist var det inget att be för.
Mitt i stormen Gorm beslutar jag mej för att det är nu eller aldrig. Det är strömavbrott och bråte far omkring i vinden men vi ska ut och ta bilden. Ungarna muttrar något om att jag inte är riktigt klok men tar på sej tomteluvorna och sätter sej i trädgården. Brian håller krampaktigt i katten som oxå ska vara med. Lyktan slocknar 8 ggr, luvorna far av och grenar faller omkring oss men bilden tas och barnen och katten springer in till säkerheten. Julefrid på hög nivå!
Det är fortfarande strömavbrott framåt sena kvällen. Linnea är upprörd. En tonåring utan el eller vatten är ingen trevlig tonåring. Hon testar kranen i badkaret 300 ggr innan hon ger upp och vi alla lägger oss. Strömmen kommer tillbaka vid midnatt. Linnea har då lämnat kranen i badkaret i öppet läge! Detta upptäcker Martin kl 06.00 på morgonen. Den vattenräkningen skojar vi inte om!
Om det är en slump att tunneln vid stationen är full av vatten samma morgon låter jag vara osagt!
Det är oxå ganska lerigt i utomhuskrukorna när jag bestämmer mej för att byta ljungen mot julgranar och mossa. Benja är ute hos mej när jag gräver i krukorna. Jag tar de gamla ljungväxterna och kastar dem mot honom likt granater. Han tycker det är kul och dyker undan för dem. Det är bara rötter och de landar en bit ifrån honom så jag träffar aldrig honom. Till sist tar jag plantorna för att slänga dem på komposten. Jag står böjd över den när Benja kommer. Jag tittar upp samtidigt som han ska kasta en "granat" på mej! Det är bara det att hans granat består av ett kilo blöt jord och den tar jag emot i ansiktet med öppna ögon. Jag har tillräckligt med jord innanför ögonlocken för att kunna peela hornhinnan i ett helt år. Benja inser sitt misstag och sticker medan jag förblindad och tårögd stapplar mej in till badrummet för att högtryckstvätta ögongloberna och gräva ut jord med tops.
God Jul mamma!!
Under julen spenderar jag ett stort antal dagar med att servera julbord på Slottet. Det är sista året då krögarparet ska gå i pension. När jag går där hör jag hur det pratas om att dem ska gå i pension vid ett av borden. Jag kommer fram till bordet och det blir tyst tills jag går igen. Jag hinner dock inte långt förrän jag ser hur dem tittar på mej och viskar- Hon ser iaf inte ut att vara i pensionsålder!!
Fnys!!
På tal om pensionärer så har mamma bestämt sej för att sätta upp en liten hundskylt i stål vid brevlådan. Ja, det är en liten hund som sitter o skiter med texten "NOT HERE" .. dont ask!!
Iallafall så vet hon ju hur pappa kör så hon gräver en håla och gjuter fast den lilla skylten med cement. Borde ju räcka!
Jag kommer dit en dag och ser att skylten ligger ner. Jag ser att pappa varit ute och kört eftersom det är däckspår i marken och ÖVER den lilla hunden. Jag går in och frågar hur det är möjligt att han lyckas meja ner skylten trots att mamma cementerat fast den. Han nekar.... han nekar länge, ända tills jag får ut honom och visar däckspåren.
Men jag är inte förvånad. Han körde på en gran som hade vält i stormen och undrade vad det var som lät igenom hela Höör utan att förstå att det kom från hans bil. Han tankade utan att kolla men när han kom till Lidl var han tvungen att se vad som lät. När han körde över granen fick han med sej hela toppen, stor som en vanlig julgran och släpade den genom Höör. Konstigt sätt att ta hem granen på!!