Ikea!

Jag, syrran, mamma och de små barnen var på Ikea en söndag..eftermiddag..efter löning.....
Det var INTE min idé!! Jag har mycket bättre Ikearutin än så för att inse att detta blir kaos med halva Europas befolkning. Jag var klaustrofobisk och hade torgskräck redan i entrén!
Vi tittade in i leklandet där 20 barn skrek, knuffades, lekte, snorade och grät.
Vi frågade barnen om dem verkligen skulle ge sej in här men jo, det skulle dem.
Jag började googla alla luftburna och kontaktspridande sjukdomar och fick en mindre panikattack men jag var utrustad med handsprit så det e nog ingen fara...
Emma och jag är dock skeptiska! 
Emma har dessutom kvällen innan förklarat för lilla Hanna 6 år att om det står diffusa typer utanför skolan och lockar med kattungar eller godis så ska man aldrig gå dit!!
Åh utbrast Hanna, kattungar och godis!! Jag hade gått dit direkt!!  
Nice try!!
Nej man ska ALDRIG gå fram till främlingar hade Emma poängterat.
Sen vänder sej Emma till främlingen i kassan till leklandet och vill lämna in sina barn!!
Tur att 6 åringar inte har koll på dubbelmoralen här!
Jag sätter mej på huk för att ta av Benja, Hanna o Albin skor och jackor samtidigt som Emma skriver in dem hos en tjej i kassan. 
Det är ungar och personal överallt och lite småstimmigt. Jag tittar på ungarna och säger 
- Nu är det jätteviktigt att ni sköter er och lyssnar på fröken..jag reser mej upp och tittar på tjejens namnbricka...Fröken..Nisse!!??  Jag tittar lite högre och inser att det är en kille helt plötsligt.
Fröken Nisse lyssnar ni på!! Fröken Nisse har ingen humor och tittar på mej och säger
- Jag tänker låtsas att jag inte hörde det där!.
Ja hrm..ignorera mej och ta väl hand om våra barn ( inser att jag får hämta ungarna i enliterspåsar i frysen om någon timme )
Emma viker sej av skratt och vi går iväg. Vi undrar varför det alltid blir såhär när vi ska göra någonting. Mamma muttrar något om att hon inte alls är förvånad...
Vi skyller allt på pappa. Han är roten till all galenskap.
När mamma åker till Ikea själv med pappa så placerar hon honom i restaurangen med en portion köttbullar och kvällsposten sen får han sitta där tills hon är klar!
Han kan man inte släppa lös därinne och fan ta gubben om han är borta när hon återvänder och hon måste söka honom i högtalatsystemet! ( true story )
Jag menar, hur ska vi bli normala när vi som små flickor står på bryggan i Tjörnarpssjön under kräftfisket och ser pappa sänka sej med kanot och alla burar.
Han paddlar intensivt trots att kanoten är under vatten. Det enda vi ser är den skäggiga galningen i blå skepparmössa, pipa i munnen och en paddel i näven, sakta sjunka och försvinna...
Mamma, kommer pappa tillbaka?
Eller som på Mallorca när jag var 12 och syrran 9. Pappa ger sej iväg ENSAM i en paddelbåt.
Ja, det tar inte lång tid förrän gubben är borta. Karln har lyckats med konststycket att somna, ute på havet, i stekande sol, i en paddelbåt och drivit iväg.
Vi står återigen på strandkanten och undrar om pappa kommer tillbaka. Mamma muttrar något om att ont krut förgås inte så lätt..
Härliga tider!!
Känns konstigt att skriva mamma!! Vi sa aldrig mamma när vi var små. Vi sa Ingert. Nu säger vi mamma trots att hon avskyr det.. Eller morsan! Det avskyr hon ännu mer.
Jag, Emma och morsan trampar iaf vidare på Ikea och kaoset är värre än på Ullared. 
Mamma tycker att jag ska sätta mej i bilen. Det är ingen dum idé. Fly galenskapen!
Mamma Ingert är sällan själv orsaken till galenskap men hamnar ibland ofrivilligt i skottlinjen. 
När Syrran var tonåring hade hon en pojkvän som hade egen lägenhet. 
Mamma Ingert var där och hjälpte till med en Ikeamöbel såklart. Pojkvännen fyllde år, skulle ha kalas på eftermiddagen och mamma skruvade ihop en tvbänk/bokhylla. 
Mamma ville att allt skulle bli perfekt och störde sej oerhört på en springa som inte gick ihop i kanten. Emmas svärmor tyckte knappt att springan syntes och sa att det var ingenting att bry sej om.
Kalaset började och vi satt där ett glatt gäng och snackade. Svärmor berättar om springan som mamma stört sej på men gästerna ser den inte. Då halvskriker hon till mamma som står framme vid möbeln.
- VISA SPRINGAN INGERT!!!
Jag tror att några satte kaffet i fel hals, mammas hjärta stannade och vad övriga gäster tyckte, det vet jag inte för jag låg på golvet och vred mej i kramp!
Ikea för verkligen samman människor!
Speciellt den gruppen med barn som sprider smittor i leklandet...
Vi hämtar barnen och spritar dem från topp till tå, bränner kläderna och stoppar vitpepparkorn i flabben på dem..Just in case!1
Medan jag sanerar Hanna berättar hon glatt att hon var på kalas igår och att hon skrev kortet själv till Moa som fyllde år.
Duktig tjej säger jag!
Vi lämnar Ikea ( ÄNTLIGEN kan jag sluta andas i en påse! ) och Emma förklarar att hon fick ändra lite på Hannas kort som hon skrivit. Hanna skrev
"Grattis Moa önskar Hanna. HORA"
Så det fick bli ett litet samtal och förklara att HURRA stavas med U och 2 st R och inte h.o.r.a.
Kanske något för Ikeas sortiment!? Födelsedagskortet "Hora"
Nej, kanske inte!!