Körduglig?

Jag och bilar har väl kanske inte varit en bra kombo men det finns fler i min närhet som kanske borde tänka över sin körning!
Jag övningskörde med mamma o pappa. Pappa sov mest och mamma blir Dr Jekyl när hon sätter sej i en bil.
Det kan jag väl säga att jag oxå blir. Rätt aggressiv och dubbelmoralen är hög.
Jag kan oxå ha lite svårigheter i min förmåga att bedöma avstånd!! 
När jag övningskörde med mamma så hämtade hon mej på restaurangskolan som jag gick på i gymnasiet. JA jag gick restaurangskola men med inriktning på servering innan alla matpåhopp haglar tätt i backen här !!
Iaf, så skulle jag backa ut från parkeringen. Skolan låg lite utanför stan i ett villaområde. Jag backar, mamma har noll koll o braket är ett faktum.
Jag har kört ner en hel staketsektion hos grannen. Jag , tonåring o rädd för pinsamma situationer VÄGRAR lämna bilen. Mamma får gå av. Jag ser hur hon lyfter upp staketsektionen, tar den under armen, knatar fram till dörren o ringer på.
Jag ligger nere på golvet bland pedalerna nu o tiden står still.
Mamma kommer tillbaka. Han var trevlig, inte alls arg utan skulle gå ut o skruva upp sektionen igen. No hard feelings!! 
Jag fick mitt körkort till slut efter 2 uppkörningar. 
Jag kom hem en ggn o skulle parkera på uppfarten. Jag kände att det hoppade till lite när jag körde ner men stannande och såg inget. Syrran stod en bit bort o viftade..Hej hej tänkte jag och körde de sista 2 metrarna fram till garageporten.
Jag hör ju ljudet av metall som vrids men det har säkert inte med mej att göra.
Jag går av o Emma står o gapar. Hennes cykel ser ut som en elvisp!! Jaja, ställ den inte mitt på uppfarten då!!
Det var oxå Emmas pojkvän Jimmy som parkerade mittemot vår uppfart på andra sidan vägen. Där stod han alltid. Det hindrade dock inte mamma från att backa rakt in i hans framdörr. Pappa morrade i 2 veckor om hur man kunde missa att han stod där när han alltid stod där. Han morrade hos skroten där en ny dörr hittades, han morrade hos billackeraren och hos verkstan som satte dit den nya fina dörren. 2 dagar senare backade han själv in i samma dörr!! Det e mest synd om Jimmy här!! Han kunde dock behålla historien om vad som hänt! Bara att ändra från svärmor till svärfar!
Men det är inte bara vi i vår galna familj som kör illa.
När vi var små hade vi ett äldre par till grannar. Hjalmar & Ninni. Hjalmar borde lagt ratten på hyllan för ett tag sen men han kämpade på till grannarnas fasa. 80 bast, halvblind o orörlig. Men köra bil skulle han. En vacker sommardag leker jag o syrran med våra kaniner på tomten. Hjalmar ska åka o handla. Ninni står o vinkar till honom i fönstret. Han backar ut från uppfarten, backar lite till o tanken e nog att han ska backa ytterligare lite till men han lägger i ettans växel o tokgasar istället. Ninni ser hur han far över uppfarten, förbi köksfönstret där hon står, genom tomten, krockar med husknuten i tegelsten på andra gaveln, som tvingar bilen att ändra riktning genom den tjocka tujahäcken och stannar snyggt o prydligt på vår gräsmatta 50 cm från vår kaninbur.
Vi gapar, mamma gapar, Ninni behöver en hjärtstartare o grannarna kommer springades. Allt gick bra men gubben körde inte efter det!
Grannen tvärsöver gjorde en liknande sak..Han backade ut från sin uppfart, la i 1an och skulle köra iväg. Men en geting i byxbenet ställde till det lite. Istället för att ratta bilen o köra iväg på gatan, körde han rakt fram med våldsam hastighet och mejade ner grannens häck och staket samt en lyktstolpe innan han lite småchockad klev ur bilen. 
Getingar e livsfarliga!!
Sist vill jag nämna en kväll när jag var 20. Jag jobbade i Lund, hade bjudit hem ett par jobbarkompisar. Vi och några från byn satt hos mamma o pappa o förfestade. Det var snökaos men vi skulle ut i Hässleholm likförbannat. Viktoria var orolig för hon tyckte inte om snö o var noga med att den hon åkte med var en bra förare.
Jadå, det e Rikard som kör oss så det e lugnt..Hrmmm..Hällde i henne lite extra sprit o höll tummarna för att Rikard "Schumacher" skulle sköta sej!
Vi går ut och väntar i snöfallet på den ishala gatan. Viktoria är tveksam!!
Vi hör Rikard komma typ 2 km bort o jag blundar o håller tummarna. Han tar kurvan på 2 hjul i drivorna, kommer mot oss, bromsar 50m innan oss, får sladd på bilen o glider sakta förbi oss rakt in i lyktstolpen med en liten touch. Ok, tänker jag ..det var inte så farligt ..detta kan vi klara Viktoria.
Mer hinner jag inte tänka för då släpper lyktans skärm längst upp på lyktstolpen, faller tyst genom luften och slår i motorhuven med ett brak o går i 1000 bitar.
Viktoria börjar gråta.
Jag blandar en 8a GT till henne, försäkrar henne om att Rikard, trots det lilla missödet här, är en säker o bra förare.
Spriten kickar in o vi åker iväg med en deckad Vickan i baksätet. Bäst så!!
Krama varandra i trafiken <3